Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- § 71. Petrus Kenicius blifver erkebiskop.
- § 72. Karl IX:s frånfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 71. Petrus Kenicius blifver erkebiskop.
Icke långt efter Olai Martini död lät konungen till
hans efterträdare utse biskopen i Skara Petkus Kenicius.
Född i Umeå 1555, hade han i ungdomen önskat
anställning såsom kapellan i sin hembygd. Men bönderna
vägrade mottaga honom för hans svaga uttals skull. Han
reste då till Tyskland, vid hvars universiteter han studerade
i 6 år. Efter sin hemkomst befordrades han af konung
Johan till professor vid kollegiet i Stockholm, der han
invecklades i de liturgiska striderna, så att han snart nog
jemte sina dåvarande embetsbröder Nils Bothniensis och
Erik Skinner kastades i fängelse. Vid Upsala möte var
han tillstädes och var en af synodens förtroendemän. År
1593 blef han theol. professor i Upsala samt utnämndes vid
riksdagen i Söderköping (1595) till biskop i Skara, hvilket
embete han innehade, till dess han 1609 förflyttades till
den lediga erkebiskopsstolen i Upsala. Petrus Kenicius
var allmänt värderad såväl för sin stora lärdom som för
sin aktnings bjudande karakter. Nitisk och samvetsgrann
i sina pligters uppfyllande, rättfärdigade han också under
en 27-årig förvaltning af erkebiskopsembetet det förtroende,
som kallat honom till denna höga plats.
§ 72. Karl IX:s frånfälle.
Konung Karl IX öfverlefde icke länge sin
vederdeloman Olaus Martini. På hösten 1611 nedlades han på
sjukbädden och afled den 30:de Okt. i en ålder af 60 år. Vi
hafva sett hans okufliga nit att närma den svenska kyrkan
till den reformerta. Men alla hans bemödanden både
såsom konung och skriftställare strandade mot kyrkans
redan fullt bestämda öfvertygelse och Olai Martini skickliga
motstånd. Måste man än beklaga, att en eljest om
fosterlandet så högt förtjent konung ej delade sitt folks religiösa
åsigter, så kan man å andra sidan ej undgå att beundra
den märkvärdiga fördragsamhet, på hvilken han i striden
med presterskapet gaf prof. Att i en så förföljelselysten
tid, då Europas monarker voro vane att med eld och svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/1/0149.html
