Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 116. Presterskapets privilegier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och åsyn, på det all härtill föröfvad oordning må
derigenom blifva afhulpen". Detta sist anförda stadgande om
allas skyldighet att deltaga i den offentliga gudstjensten
väckte i synnerhet missnöje bland ridderskapet och adeln,
som ock vid nästföljande riksdag (1649) deröfver besvärade
sig. Men drottning Kristina gaf härå ett svar, som
innebar en temligen skarp tillrättavisning. Fölle sig än, säger
drottningen, något besvärligt för en eller annan aflägset
boende af adeln att komma till sockenkyrkan, så vore dock
ej skäligt, utan förargelseväckande, att man hölle egna
husprester och försummade kyrkogång. Landet blefve ock
derigenom uppfyldt med flere prester, än som kunde
försörjas med lägenheter, så att de "nödgades, riket till
vanheder och sjelfva ståndet till förakt, sätta sig ned på
hemman på landet och blifva bönder eller ock låta bruka sig
hos adeln som andre deras tjenare". De tills .vidare gifna
privilegierna granskades ytterligare af presterskapet vid
riksdagen 1650, undergingo några ändringar och tillägg
samt inlemnades till slutlig bekräftelse vid drottningens
kröning. Det var biskop Olof Laurelius i Vesterås, som
nu hade redigerat dem och sökte utverka deras stadfästelse.
Man befarade äfven denna gång motstånd af rådet. Men
drottningen stod på presterskapets sida och bekräftade
privilegierna utan förbehåll den 28:de Nov. 1650. Väl hade
man nu uteslutit förbudet för biskoparne att viga flere
prester, än församlingarnes behof fordrade, och sålunda
undanröjt ett af de väsentligaste hindren för adelns önskningar
att få kalla egna huskapellaner. Men stadgandet om allas
skyldighet att. "utom i nödfall eller för andra skäliga
orsaker" deltaga i den offentliga gudstjensten stod qvar.
Några tillägg hade ock blifvit gjorda, hvaribland ett, som
tillförsäkrade prestsöner efter duglighet och förtjenst
befordran äfven i statens embeten, naturligtvis var egnadt
att väcka adelns ytterligare missnöje. Ändtligen må
nämnas, att Karl XI vid sin kröning 1675 stadfäste dessa
privilegier med några få förändringar till presterskapets
fördel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
