Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 117. Sockenstämma och kyrkoråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 117. Sockenstämma och kyrkoråd.
En för svenska kyrkan egendomlig institution är deri
s. k. sockenstämman, der församlingens angelägenheter af
ålder blifvit afgjorda. Hon omnämnes uttryckligen i
konung Gustafs acta ecclesiastica af 1554, der tvenne slag af
sockensammanträden omtalas, det ena på föranstaltande af
verldsliga myndigheter, och derom stadgas, att det skulle
hållas utanför kyrkogården, säkerligen på öppna fältet
efter gammal tingssed; det andra för upprätthållande af
kyrklig ordning, och detta möte skulle ega rum i ett särskildt
nära kyrkan beläget hus, motsvarande den sedermera s. k.
sockenstugan. Af det anförda stadgandet synes framgå,
att fråga här är om en redan häfdvunnen sed, hvars
till-lämpning äfven inom det kyrkliga området godkändes, dock
så att tillika närmare bestämmelser gåfvos till undvikande
af olika ärenders sammanblandning. Intet tvifvel är, att
den härigenom församlingsmedlemmarne tillerkända
rättigheten att afgöra socknens angelägenheter jemväl
fortfarande blifvit utöfvad. Också intogs ett stadgande härom i
presterskapets privilegier M år 1650, der det säges, att
presterskapet skall hafva magt att hålla allmänneliga
sockenstämmor samt der rådslå och besluta angående de mål,
som kyrkoherden eller församlingen kan hafva att andraga.
Såsom en delegation af sockenstämman utvecklade sig
så småningom ett s. k. kyrkoråd, som med kyrkoherden
förde uppsigt öfver sedligheten. Första erkännandet af
församlingens både rättighet och pligt att deltaga i
kyrkodisciplinens handhafvande förekommer i en
öfverenskommelse af presterskapet, ingången i Nyköping 1612. Der
stadgades nämligen, att "efter månge finnas, som
obotfär-deligen framhärda uti deras synder och icke äro ministerii
helsosamma förmaningar lydige, derföre skola sådane sättas
utur kyrkan med præpositi, pastoris och församlingens dorn
och samtycke efter Pauli förmaning: ’Drifver ock sjelfve
den ut ifrån eder, som ond är’ (1 Kor. 5: 13). Men hvar
församlingen icke gör pastori bistånd, skall kyrkotjensten
varda dem förnekad, till dess de sig rätta och bättra". Till
en början synes man hafva handlagt disciplinära mål på v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
