Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 128. Söndagsgudstjenster, veckopredikningar och bönestunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 8. SÖNDAGSGUDSTJENSTER M. M. 271
fästan en del af predikan skulle hållas öfver katekesen och
den andra delen öfver Söndagens evangelium. I 1686 års.
kyrkolag föreskrefs, att katekesförklaring och. förhör skull^
anställas i städerna vid söndagarnes ottesångsgudstjenster
och på landet med särskilda rotar näst före
högmessoguds-tjensten, utom under brådaste andtid och när kortaste
dagarne äro.
Kyrkoordningen af 1571 stadgade, att s. k.
veckopredikningar skulle hållas i städerna hvarje Onsdag och
Fredag, hvarvid böcker af nya eller gamla testamentet
ordentligen genomgingos och förklarades. Detta förordnande
utsträcktes af Karl IX äfven till landsbygden genom ett
påbud af år 1607, dock så att på landet blott en
söcknedagsgudstjenst skulle hållas i hvarje vecka, men i städerna
fortfarande tvenne. Denna anordning stadfästes genom
kyrkolagen af 1686, der Fredagen bestämdes till predikodag på
landet, hvarjemte föreskrefs, att i veckopredikningarne
"texter af gamla och nya testamentets .skrifter skulle
korteligen och grundeligen förklaras", utom under
fastlagsti-den, då Kristi pinos historia borde utgöra text för
predikan. -
Ar 1573 påbjöd hertig Karl för sitt furstendöme, att
litanian skulle läsas hvar Söcknedag både i städerna och
på landsbygden. Allmänneligen synes ock, åtminstone i
domkyrkorna, en bönestund hafva blifvit hållen hvarje dag.
Det var jemväl gammalt bruk att genom ringning eller
klämtning med kyrkoklocka morgon och afton påminna
folket om angelägenheten att i bön vända sig till Gud.
Väl blef detta bruk, som kyrkoordningen tillåter och.
kallar ringning "pro pace", förbjudet på Upsala möte 1593,
emedan det ansågs ske till jungfru Marie lof. Men vid
Nyköpings riksdag 1612 beslöt presterskapet, att hvarje
morgon och afton skulle ringas pro pace och folket då,
antingen de äro inne eller ute, med "kristeliga åthäfvor"
begifva sig till bönen om syndernas förlåtelse och förlossning
från tryckande landsplågor. Man finner ock i de särskilda
stiftsstadgarne föreskrift gifven om "klämtning hvar
morgon och afton till fridsbönen". I 1686 års kyrkolag
förordnades, att de dagar i veckan, då gudstjenst ej förekom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
