Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 142. Folkbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 142. FOLKBILDNINGEN.
nödtorftig religionsundervisning på annat sätt än dels
genom predikningarne, dels- genom katekesstyckens
föreläsande vid gudstjensten, dels ock genom de förhör och
samtal, dem själasörjaren hade tillfälle att anställa särdeles
vid enskildt skriftermål, kommuuionförhör o. s. v. Flere
kyrkans mera framstående män nitälskade mycket för
kristendomsundervisningens upphjelpande. Särskildt gäller
detta om biskopen i Strengnäs, sedermera erkebiskopen
Laurentius Paulinus. Han föreslog, att presterna skulle
"hvar uti sitt gäll en resa om året, när dem bäst
lägligt vore, samt med deras nästboende medbröder eller
kaplaner och två gudfruktige af socknens sexmän besöka
sina åhörares hus eller byar och med allt hus- eller
bya-folket granneligen ransaka, hvad förstånd de hade i
catechismi stycken, och huru de derefter förhölle sig uti
sitt lefverne". Han synes ock hafva varit den förste, som
yrkade, att i församlingarne borde anställas klockare, som
kunde läsa i bok och biträda kyrkoherden vid
kristendomsundervisningen — ett önskningsmål, som dock ännu icke
allmänt kunde uppnås.
I de stora städerna funnos säkerligen barnskolor före
Gustaf Adolfs tid, och denne konung synes hafva fordrat,
att i alla städer hvarje gosse skulle vid sju års ålder
sättas i skola att lära läsa och skrifva. Deremot förekommo
icke på landsbygden, annat än undantagsvis, några fasta
sockenskolor. Den skolundervisning, som här meddelades åt
barnen, var mer tillfällig och tillhandahölls här ooh der
antingen af klockarne, om de förmådde det, eller af djeknar
under deras sockengång eller af äldre boksynta män och
qvinnor inom vissa rotar eller byalag. Det undantag från
det vanliga förhållandet, som nyss förut antyddes, bestod
deri, att en eller annan af högadeln inrättade skolor, i
hvilka de fattigare böndernas barn, både gossar och flickor,
fingo lära sig att läsa i bok, att redogöra för katekesen*
och sjunga svenska psalmer samt gossarne dessutom att
skrifva och räkna.
Genom alla dessa bemödanden torde nog bildningen
ibland folket hafva gått framåt, om man än icke får tänka
sig densamma såsom allmänt utbredd. Tvärtom var okun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
