Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 16. (746.) 15 april 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16
SVENSK LÄRARETIDNING.
239
samtliga allmänna läroverk, som anses
böra bibehållas, måtte ombildas till
fem-klassiga (nuvarande klasserna II-VI: 1),
motsvarande åldern 10-15 år samt
afseende hufvudsakligen samma mål som
de förut omtalade »mellanskolorna»,
d. v. s. tillgodoseendet af de lärjungars
bildningsbehof, hvilka vid 15-16 års
ålder skola utgå i det praktiska lifvet.
Att latinläsning icke skulle ingå i
undervisningsplanen säger sig själft. För att
åtminstone i någon mån undvika det
så mycket öfverklagade mångläseriet samt
den däraf beroende Öfveransträngningen
borde vid dessa läroverk väl finnas
tillfälle för undervisning i två främmande
lefvande språk, men endast ett af dem
borde vara obligatoriskt.
Genom ombildning af samtliga nu
befintliga allmänna läroverk skulle man
således erhålla anstalter för bibringande
af en för alla användbar allmänbildning.
Såväl de treklassiga »mellanskolorna»
som de femklassiga läroverken skulle
föra sina elever till detta mål. Vid båda
borde kursen därför ock kunna afslutas
med en allmänt medborgerlig examen.
Denna examen borde vitsorda en öfver
omfånget af folkskolans verksamhet
utsträckt allmänbildning samt medföra
kompetens för inträde på vissa praktiska
lefnadsbanor. Gifvetvis borde rättigheten
att aflägga densamma icke blifva något
privilegium vare sig för mellanskolans
eller läroverkets lärjungar, utan borde
tillträde därtill lämnas äfven åt sådana,
som förvärfvat de härför nödiga
kunskaperna och färdigheterna på annan väg.
*
Enligt den uppfattning om rätta
förhållandet mellan allmänbildning och
specialbildning, som vi ofvan uttalat, måste
vi anse det i och för sig riktigast, att
gymnasialstudierna anslöte sig såsom en
omedelbar fortsättning till den allmänt
medborgerliga examen. Då nu
emellertid »normalåldern» för studentexamen
anses böra vara 18 år, skulle häraf
följa, att gymnasiet blefve treårigt. Detta
ginge väl ock för sig, om genom
modererande af kurserna samt genom
valfrihet någon begränsning i
examensfordringarna kunde äga rum. Men en
sådan begränsning skall enligt lärda mäns
mening vara omöjlig: prutar man det
minsta på dessa fordringar, heter det,
så sjunker vår nations »bildningsnivå»,
och hela vår kultur står på spel. Att
för studentexamens skull Skrufva upp
fordringarna på den allmänt medborgerliga
examen vore naturligtvis alldeles oriktigt
och skulle i själfva verket återföra oss
till det nuvarande tillståndet.
Under sådana förhållanden torde det
vara nödvändigt att kompromissa något
med de lärda männen och låta den
speciella förberedelsen för vetenskaplig
verksamhet begynna icke efter läroverkets
fullständiga genomgående utan ett år
tidigare. Såsom Öfverbyggnader på
läroverkets fjärde klass skulle således på ett
mindre antal platser upprättas
fyrklas-siga gymnasier, hvilka erhölle till
uppgift att på grundvalen af den kurs, som
blifvit inhämtad i läroverkets fyra nedre
klasser förbereda till universitetet och
till högre fackskolor. Dessa gymnasier
borde, liksom nuvarande läroverk, lämna
såväl real som klassisk bildning; dock
torde tiden nu kunna anses vara inne
att låta grekiskan draga sig tillbaka till
sin rätta plats: universitetet.
Med en dylik skolorganisation skulle
alltså de offentliga
undervisningssanstal-terna för barn- och ungdomsåldern blifva:
6-klasaig folkskola för åldern 6-12 år,
3- » mellanskola » » 12-J 5 »
5- » läroverk » » 10-15 »
4- » gymnasium » » 14-18 »
En sådan lösning af läroverksfrågan,
som vi här i flyktiga drag antydt,
betrakta vi ej såsom framtidens. Dennas
organisation är nämligen, såsom vi ofta
framhållit, helt visst följande:
6-klassig folkskola för åldern 6-12 är,
3- » inellanskola » » 12-15 »
3- » gymnasium » » 15-18 »
Men all utveckling sker genom
öfvergångsformer, hvilka tillika äro
dubbelformer, och nu angifna
öfvergångsorga-nisation synes oss vara en sådan,
hvarom under nu rådande förhållanden alla
skolreformens vänner, såväl de mera
konservativa som de mera radikala, borde
kunna ena sig.
Skolfullmäktige eller
stadsfullmäktige?
6.
Huru stadsfullmäktige kunna handhafva
folkskolebudgeten.
Ett litet blad ur Göteborgs folkskolors historia.
Vi lämnade i förra numret en
redogörelse för, huru »Skolfullmäktige» här i
Stockholm under det senaste årtiondet
handskats med folkskolebudgeten. För
att få frågan allsidigt utredd beslöto vi
oss för att från rikets andra stad, där
stadsfullmäktige afgöra nämda budget,
införskaffa liknande upplysningar. Här
följer det svar, som ingått.
Herr Redaktör!
Ni har anmodat mig lämna en kort
och opartisk redogörelse för det sätt,
hvarpå Göteborgs stadsfullmäktige under
senaste årtiondet handhaft sitt uppdrag
såsom »Skolfullmäktige», och särskildt
huru de ställt sig till folkskolebudgeten.
Till en början kände jag mig ganska
Öfverraskad inför uppdraget, ty här i
Göteborg hafva vi på detta område
lefvat under så fridfulla förhållanden, att
man knappt vetat af, när eller huru
utgifterna till folkskolan beviljats. Det har
vanligen skett på några få minuter utan
den minsta debatt. Hvad har jag alltså
att skrifva om? tänkte jag. Jag kom
att tänka på Geijers ord: »Hvar plåga
har sitt skri för sig, men hälsan tiger
still» o. s. v.
Emellertid förstod jag, att den begärda
redogörelsen, huru knapphändig den än
blefve, kunde utgöra ett anspråkslöst
inlägg i en fråga för dagen, och därför
beslöt jag att efterkomma Eder önskan.
Först en liten upplysning om, huru
stadsfullmäktige i Göteborg blifvit
»Skolfullmäktige».
Under de första femton åren efter 1842
nöjde man sig i Gröteborg liksom
annorstädes med att nödtorftigt inrätta sig efter
skolstadgans bokstaf: »minst en folkskola i
hvarje kyrk of or samling». Två församlingar
funnos - utom Grarnisonsförsamlingen -
och. i hvardera hade man en lancasterskola,
som icke på långt när kunde upptaga alla
skolpliktiga barn.
Så kom en tid med lifligare intresse för
folkundervisningen, förnämligast väckt
genom Torsten Rudenschöld.
Lancastercirk-larna hade tjänat ut. Några varmhjärtade
män, af hvilka åtminstone två ännu lefva,
satte sig i spetsen för en reform af
stadens folkskoleväsende. Lätt enades man
om lämpligheten af, att detta skulle vara
en gemensam samhällsangelägenhet samt att
kyrkostämmornas rätt skulle uppdragas åt
allmän rådstuga. Kyrkoherden i stadens
största församling, domprosten P.
Wieselgren, understödde lifligt denna anordning.
En kunglig resolution af den 11 december
1857 utverkades, hvilken, huru
knapphändigt affattad den också är, gaf Gröteborg
en säregen ställning med afseende på
folkskolans lokala myndigheter. Kassan
lämnades åt allmänna rådstugan, allt det öfriga
åt folkskolestyrelsen, som skulle utses af den
förra. Andra punkten i nämda resolution
lyder så:
Kostnaderna för folkskoleväsendets
ordnande och upprätthållande bestridas––––-utaf
medel, som af stadens invånare på allmän
rådstuga anvisas, i likhet med omkostnaderna
för stadens fattigvård.
När stadsfullmäktige trädde i stället
för allmänna rådstugan, öfverflyttades
den senares uppdrag i afseende på
skolväsendet till de förra genom några
penndrag i ett kungligt bref af den 29 maj
1863. Så blefvo stadsfullmäktige här
äfven fullmäktige för folkskolan.
Många klagomål ha de visserligen fått
uppbära, men aldrig har det försports, att
man särskildt varit missnöjd - offentligen
åtminstone - öfver det sätt, hvarpå de
handhaft folkskolans ekonomiska
angelägenheter. Redan detta är ju ett godt
vittnesbörd.
Det skulle nu åligga mig att låta några
siffror och sakförhållanden tala i detta
rätt grannlaga ärende, hvarvid det gäller
att opartiskt fälla dom öfver utförandet
af förtroendeuppdrag. Föremålet för
bedömandet är dock blott en institution;
personerna därinom stå i bakgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0239.html
