Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (768.) 16 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
543
stigar ledde oss fram mellan skogens knappt
mer än manshöga ekar. Snart hörde vi
genom snåren sorlet af den församlade
mängden, och efter att ha tagit ännu några
steg sågo vi själfva samlingsplatsen öppna
sig framför oss. Anblicken var öfverraskande
och i sitt slag egendomlig. Under våra
fötter en ovalformig däld, sluttande mot
söder. Nederst i densamma den för
tillfället med löf och flaggor smyckade
talare-tribunen. Framför denna, på däldens
botten, långa rader af jordfasta, amfiteatraliskt
ordnade säten och i de af fin sand
bestående dalsidorna kretsformiga afsatser - de
förra såväl som de senare nu fyllda med
en tätt packad skara af män, kvinnor och
barn. Sammanlagda antalet torde hafva
uppgått till ett par tusen.
Om mötesplatsen på de flesta svenskar
måste göra ett egendomligt intryck, så blef
detsamma nog i lika hög grad förhållandet
äfven med själfva mötet. Kyrkoherden på
stället, pastor Richter i Malt (och Vejen),
ledde sången, och tre präster höllo föredrag,
alla olika hvarandra och intet i den stil,
som vi hemma hos oss mest äro vana vid:
E. Kochs från Odense logiskt och klart
genomtänkt, mildt och nobelt samt flärdlöst
och utan minsta stänk af retorik, Joh.
Glansens från Vonsild mera improviseradt
och »svulmende», understundom höjande sig
till gripande patos, L. B. Poulsens från
Bovlund särskildt berörande den danska
kyrkans kamp i Slesvig samt därför mera
trotsande och klagande, mera fylldt af
agitatorns lidelsefulla glöd.
En stor del af de församlade -
måhända de flesta - voro från andra sidan
gränsen, och lätt var att se, hurusom »den
s0nderjydske säg» för dem icke var en tom
fras, I synnerhet märktes detta, då Joh.
Clausen talade om det nationellas
förhållande till det religiösa. Jag satt därunder på
sandvallen mellan en slesvigsk bonde och
hans hustru. Det var tydligen ett par
arbetsamma och praktiska människor, som till
punkt och pricka visste, huru de skulle
sköta sina kossor och sin »m0dding». Men
inte var ladugården deras hela fädernesland,
så mycket kunde jag godt se. Då den
nationella strängen rördes, lät far sin pipa falla,
och utför mors kinder runno strida tårar.
Och det var inte fritt, att den, som satt
emellan, äfven kände sig liksom litet tjock
i halsen - detta i trots af de bittra utfall,
som talaren allt emellanåt gjorde mot en
af nutidens ädlaste rörelser: fredssträfvandet.
Man får vara billig; för dem, som ständigt
känna Preussens järnskodda häl på sitt
bröst, är det icke lätt att finna tröst i
hoppet om den kanske ganska aflägsna
framtid, då rätten, icke näfrätten, skall bestämma
nationernas inbördes förhållanden.
Medan högskoleflickorna under Nutzhorns
ledning utförde en del flerstämmiga sånger,
gingo vi upp på höjden, beskådade de där
resta minnesvårdarna öfver Kruger,
Lindberg, Sveistrup m. fl. samt togo den
vidsträckta utsikten i betraktande. Där i
söder liksom här i norr höja sig vågformiga
landryggar med leende bokskogar, i det
flata bäckenet dem emellan utbreda sig
grönskande fält med hvita och röda bondgårdar,
och i sänkningens midt buktar sig den
säf-ligt framrinnande Kongeån ned mot hafvet i
väster. Så långt ögat ser, samma natur,
samma folk, samma språk. Och dock har
våldspolitiken utefter detta lilla vatten
dragit sitt obarmhärtiga streck, bakom hvilket
tyska gendarmer vaka öfver, att ingen dansk
sång får ljuda, intet frimodigt ord höras
och ingen hvitröd korsfana fladdra för
vinden. F. B.
Folkskoleväsendet i de större
städerna.
Uttalanden af Stockholms
folkskollärareförening’.
I tredje häftet af årsskiften för 1896 har
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening anmodat de kretsar, hvilka
beröras af kommittébetänkandet angående
folkskoleväsendet i de större städerna, att
yttra sig öfver detsamma. Som vi på sin
tid meddelade, förehade Stockholms
folkskollärareförening detta ärende vid sitt
maj-sammanträde. För att gifva frågan en
grundlig utredning öfverlämnade föreningen
vid detta tillfälle den förberedande
behandlingen åt en 20-mannakommitté. Från denna
kommitté, som arbetat på fem sektioner,
hade inkommit ett betänkande, hvilket
behandlades vid föreningens sammanträde
sistlidna lördag. Det rätt digra betänkandet,
utgörande förslag till uttalande från
föreningens sida, omfattade nio hufvudpunkter.
Af dessa blefvo de fem första föredragna
och godkända.
Med utelämnande af den vidlyftiga
motiveringen redogöra vi här för de uttalanden,
föreningen sålunda gjorde.
1. Folkskolebudgetens bestämmande.
a) I de större städerna i allmänhet.
I motiveringen uttalas en bestämd
förkastelsedom öfver skolfullmäktigeförslaget.
Då emellertid föreningen saknar tillräcklig
kännedom om på saken inverkande
förhållanden inom de särskilda större städerna,
och då den för öfrigt anser, att frågan om
hvilken myndighet, som i dessa städer bör
öfvertaga bestämmandet af folkskolebudgeten,
såsom varande jämförelsevis ny ej ännu är
mogen till afgörande utan efter någon tid
torde böra underkastas en förnyad
ompröf-ning, så inskränker sig föreningen till att
såsom sin åsikt uttala:
att det under den närmaste tiden vore
lämpligast, att folkskolebudgeten finge inom
hvarje stad bestämmas på samma sätt som
hittills, helst sorn det näppeligen förefinnes
något hinder för att det oaktadt låta
kom-mitterades förslag till stadga angående
folkundervisningen i vissa städer redan nu i
hufvudsak träda i tillämpning.
b) l fråga om folkskolelokaler i
Stockholm. Efter att hafva påpekat bland annat
det kända förhållandet, att utgifterna för
folkskolebyggnader ytterst o j amt drabba de
särskilda församlingarna (Katarina för
närvarande 70 och Klara 12 öre pr
bevillningskrona), uttalar föreningen:
att det helt visst vore äiidamålsenligast, att,
såsom öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor föreslagit, stadsfullmäktige komme
att öfvertaga skyldigheten att anskaffa och
underhålla för hufvudstadens folkskolor
behöfliga lokaler.
2. Lärarekårens medinflytande.
a) Lärarekårens rätt till medinflytande
på folkskolans angelägenheter. Föreningen
uttalar sin tacksamhet för det
tillmötesgående, som uti förevarande hänseende af
k. m:ts kommitterade visats lärarekåren,
samt framställer följande önskemål:
att äfven för de större städerna,
hufvudstaden ej undantagen, den bestämmelsen bör
gifvas, att lärarepersonalen skall af
skolstyrelsen höras rörande skolans angelägenheter,
att bestämmelse härom bör så formuleras,
att skolstyrelsen härtill lagligen förbindes,
icke blott uppmanas, och att lärarepersonalens
yttranderätt icke inskränkes endast till »större»
förändringar i reglemente och lärokurser,
samt
att till de ärenden, hvaröfver lärarekårens
yttrande skall inhämtas., måtte uttryckligen
hänföras äfven antagandet af nya och
afskaffande! af gamla undervisningsböcker.
b) Formen för lärarepersonalens hörande.
Med afseende härpå uttalar föreningen som
sin åsikt:
att vid inhämtande af lärarepersonalens
mening denna bör betraktas och uppträda
såsom en sammanhörande enhet, hvadan
förhandlingarna rörande hela distriktets
gemensamma skolväsende böra föras icke med de
olika församlingsskolornas lärarekårer hvar
för sig utan med hela distriktets lärarekår
samfälldt,
att kommittén anvisat det lämpligaste
sättet för sakens ordnande,, i det den förordat,
att skolstyrelsen antingen måtte sammankalla
hela lärarepersonalen till gemensamma
öfverläggningar eller ock samråda med af denna
personal utsedda ombud, hvilka skulle
representera lärarekåren och föra dess talan,
att där på grund af lärarekårens storlek
den senare af dessa båda anordningar måste
tillgripas, lärarekårens representation bör
göras så talrik, som med hänsyn till rent
praktiska omständigheter kan låta sig göra, samt
att där lärarekåren är fördelad i flera
lärarekollegier, utväljandet af hela kårens
samlade representation måtte ske så, att
lärarekollegierna komma att utse dels ett mindre
antal ombud (exempelvis 3) för hvarje
kollegium såsom sådant, dels därutöfver så många
ytterligare ombud, som betingas af kollegiets
talrikhet (exempelvis l för hvarje påbörjadt
tiotal kollegiemedlemmar).
c) Samverkan mellan lärarepersonalen och
de s. k. skolnämderna. Föreningen anser:
att de göromål, som tillkomme >skolnämd»
eller »skolråd», äro af den beskaffenhet, att
en lagstaclgad samverkan mellan dessa
myndigheter å ena sidan och lärarepersonalen å
den andra är af behofvet påkallad, samt
att denna samverkan lämpligast kan
åstadkommas på det sätt, att förste läraren blifver
föredragande i skolnämd eller skolråd samt
tillerkännes rätt att deltaga i dess
öfverläggningar, om ock ej i dess beslut.
3. Tillsättning af lärare.
a) Befordringsgrunder. I hufvudsak
finner sig föreningen ingenting hafva att
erinra mot kommitterades i detta afseende
gjorda framställning.
b) Befordring s former^ Föreningen
uttalar som sin mening:
att tjänstgöringsbetyg böra utfärdas af
skolrådet, sedan vederbörande förste lärares och
inspektörs mening blifvit inhämtad,
att förslag bör upprättas af en särskild
för-slagsnämd, bestående af inspektor och
samtlige förste lärare,
att utnämningsrätten bör tillkomma den för
hela distriktet gemensamma skolstyrelsen,
samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
