Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.1.7.0
SVENSK LÄRARETIDNING-
N:r l 2
Vore det då icke skäl att hålla på det
bestående?
.Grefve’ It. Hamilton (Skåne) inlade en
gensaga mot motionärens tal om
hvarannandags-läsning. Varm anhängare af folkskoleunder.
visningen, hvilken vore vår nationella storhet
och hvars utveckling vore en borgen "för, ätt
socialismen ej hos oss skulle hafva någon
framgång, måste talaren motsätta sig hvarje
förslag, som kunde föra skolan tillbaka.
Yrkade afslag.
Biskop Rodhe invände med rätta, att
frågan om förmiddägsläsning ej hade det
minsta att skaffa med talet om vare sig
hvaran-naiidags- eller afdelningsläsning. (Han kunde
hafva tillagt, att det väl svårligen kan
bevisas, att t. ex. Stockholms folkskolor stå efter
öfriga folkskolor i vårt land på den grund, att
undervisningen i dem är ordnad i
sammanhängande följd med högst ’V* timmes
uppehåll.) v
Diskussionen var härmed slut. Utskottets
förslag bifölls med 41 röster mot lo. (Då
utgången var på förhand gifven, hade en
stor del af kammarens ledamöter aflägsnat
sig under debatten, enär detta ärende var
det sista på föredragningslistan.)
Lönereglering för småskolans
lärarepersonal.
Båda kamrarna hafva enhälligt och utan
diskussion bifallit sammansatta stats- och
lagutskottets tillstyrkande utlåtande i
anledning af k. m:ts proposition angående
lönereglering för småskolans lärarepersonal.
Geografien vid de allmänna läroverken.
Då i lördags skolutskottets utlåtande
angående geografiundervisningen föredrogs i
andra kammaren, uppstod ett kortare
meningsbyte mellan två af kammarens
skolman.
Lektor E. E. L. Darin menade, att
utskottet af en liten fråga velat göra en stor, då
det häntydt på behofvet af särskilda
lärostolar i geografi vid universiteten. Det vore icke
följdriktigt att, såsom utskottet gjort,
tillstyrka geografiens skiljande från historien vid
tillsättande af lärarebefattningar men
afstyrka flera och särskilda timmar åt ämnet i
undervisningsplanen. Yrkade afslag.
Professor Ernst Carlson åter framhöll, att
utskottet tvärtom gjort en större fråga till en
mindre och handlat fullt konsekvent, då det
tillstyrkt endast ett af motionärens yrkanden,
men ej ansett sig för närvarande böra
förorda de öfriga. En sak vore nämligen, hvad
som är önskvärdt, och i det afseendet kunde
man till fullo ge motionären rätt, ja, till och
med uttala sig för upprättandet af särskilda
lärostolar i geografi såsom framtidsmål En
annan sak åter vore, hvad som är klokt och
lämpligt att för tillfället genomföra. Det vore
ej klokt att i en tid, då krafvet på en
genomgripande skolreform dag för dag växer i
styrka både inom och utom riksdagen, vidtaga
mindre ändringar i lässchemat, ty däraf lede
skolans lif. Däremot vore det klokt att
redan nu skilja geografien f rån historien såsom
särskildt ämne vid lärareplatsers tillsättande
för att sålunda draga dugliga lärarekrafter till
ett så viktigt ämne som geografien och främja
studiets lyftning i framtiden, en mindre
reform, som länge fordrats af de sakkunnige
och som läte sig genomföras oberoende af den
stora skolreformen. Yrkade bifall till
utskottets förslag. (Flera instämmanden af
kammarens skolmän)
Utan votering bifölls därpå utskottets
förslag, sådant det finnes återgifvet i förra
numret.
nnebörden af begreppet bildning.
Öfver detta ämne höll folkskolläraren
A. R. Åkerlund vid Göteborgs sk öl
förenings ’sammanträde sistlidna lördag ett
med stor uppmärksamhet åhördt föredrag,
efter hvilket några punkter här nedan
må anföras.
Arten af individernas och samhällenas lif
är i synnerlig grad beroende af den gängse
uppfattningen af bildningsbegreppet och af
hvilket slags bildning, som äger förmånsrätt
inom den allmänna opinionen. Hvarje tids
och hvarje folks olika föreställning om
bildningens innebörd har säkerligen också
väsentligt bidragit till skapandet af dessa
växlande folkfysionomier, som historien och
etnografien afspegla. Här möter oss t. ex.
»det himmelska rikets», Kinas, ensidiga
om ock inom de högre samhällslagren ganska
lärda uppfostran med dess högaristokratiska
lärdomsfäf angå, skrytsamma uppträdande
samt obenägenhet för att kritiskt behandla
det nedärfda kunskapsmaterialet och
förfädernas lifsåskådning. Vidare den gamla
grekiska och romerska bildningen med dess
förmåga af utveckling, så långt som fri
täflan och fritt tänkande var möjligt inom
ett strängt militäriskt och
ståndsaristokratisk t samhälle. Slutligen våra hedniska
förfäders utbildning i krigiska idrotter med
häfdande af begreppet »den starkares rätt».
: . ".-’.. # ’
Ett folks genornsnittsbildning utgör
produkten af hufvudsakligen tvänne faktorer,
nämligen dels uppfattningen af
bildningsidealet, dels tillgången på andliga och
materiella krafter för uppnående af idealet.
Med detta för ögat organiseras
bildnings-och uppfostringsanstalter, hvilka hafva att
gifva åt individerna det konventionellt
fastställda bildningsmärket, efter hvilket sedan
den medborgerliga vederhäftigheten bedömes
och det sociala anseendet till stor del
beräknas.
Högst i kurs torde den akademiska
bildningen stå i det allmänna medvetandet. Oin
någon genom själfstudium lyckats förvärfva
sig ett än så aktnings värd t mått af vetande,
hyser man dock sina starka tvifvel
angående äktheten af hans bildning, alldenstund
han ej trampat kungsvägen upp till det af
samhället uppbyggda templet för den
»sanna» bildningen.
Den vetenskapliga bildningen allena är ej
tillräcklig för att göra dess idkare till sant
bildade människor. Är det icke ofta så,
att medan det ena pundet odlas i den eller
den vetenskapens tjänst, gräfvas de andra
helt och hållet ned i jorden? Exempel
saknas därför icke på att personer, som
ingalunda kunnat frånkännas vetenskaplig
bildning, på samma gång varit karrikatyrer af
människor.
För att blifva verkligt bildad kräfves en
uppfostringsprocess, hvarigenom människan
hel och ostyckad växer fram i enlighet med
de hos henne nedlagda krafterna och
naturens lagar. Härleda vi bildning ur verbet
bilda, forma eller dana, ledes tanken på
bildhuggarens uppgift att t. ex. af ett
formlöst stycke marmor utmejsla en figur eller
bild efter ett vare sig i fantasien eller
verkligheten förefintligt ideal. Men vi tänka
oss bildningsarbetet icke endast som
bildhuggarens, soin går utifrån och inåt, utan
hufvudsakligen som ett inifrån utåt gående
förädlings- och försköningsarbete, ett arbete,
hvarigenom människan såväl i inre som
yttre hänseende alltmer fullkomnas, så långt
detta i ändlighetens och skröplighetens värld
är möjligt.
Vår tids splittringsprocess på alla
områden hotar att missbilda människorna till
den grad, att harmoniskt danade
exemplar blifva alltmer sällsynta
Existensbekymren tvinga oss att inhämta endast
det för vår ställning i samhället absolut
nödvändiga. Hvad sedan därutöfver kan
uträttas, är i denna lifskampens tidsålder
ej synnerligen stort. Man kan skatta sig -j
lycklig, om ödet låtit en gå i den riktning,
ditåt ens mest utpräglade anlag peka.
Hvad är härvidlag att göra? Liksom
en botaniker nödvändigt in ås té begifva sig
till andra örter, än där han själf bor, för
att få en något så när allsidig och
tillförlitlig -föreställning, om växtvärldens utseende
i allmänhet, lika gifvet nödgas de vid
fackintressena bundna då och då slå sig lösa
för utflykter utom sitt eget speciella
område, för att träda i beröring med
människor af annan valör och andra intressen,
söka se världen äfven från deras synpunkt
och dymedelst få en mera ingående
uppfattning af det djupa och tillika
komplicerade begreppet människa jämte dess
infattning: världen, eller med andra ord lära
känna sig själfva. Visserligen kan nian ej
komma därhän, att man lyckas se tingens
sammanhang från alla synpunkter lika klart
som specialisten från sin ståndpunkt gör
det, men jag kan bedja honom visa mig
de viktigaste och mest karakteristiska
föremålen. Och det borde gälla som en
människovänlig plikt för hvarje fackman att i
framställa sitt ämne i en för oinvigda
njutbar form. Den efter sann bildning
törstande bör begagna sig af alla odlingslifvets
tillgångar, så långt tid och krafter räcka,
och sålunda varda sin egen bildhuggare,
söka utmejsla sin andes såväl som sin kropps
former efter de bästa förebilder.
Först när gudsbelätet danats ut till
likhet med sin ursprungliga urbild, först då
torde människan vara fullt bildad. Men
hvem kan fylla måttet för en så oerhörd
fordran, och hvilket häpnadsväckande
afstånd ligger ej häremellan och vårt i all- |
mänhet rudimentära och i lyckligare fall
endast partiellt förbättrade tillstånd!
Men hafva vi än skäl att misströsta att
i denna världen vinna fulländningens
lagerkrans, så må den likväl hägra för vårt öga
som all sann bildnings högsta mål, och i
sådant fall kunna vi aldrig sätta
bildningens fana för högt. Hvarje försummelse i
sträfvandet mot det ideala målet måste
betraktas som en tillbakagång, som hamnar
sig själf.
De for nästan all slags intellektuell bildning
behöfliga bokliga studierna, vare sig
skolmässiga eller autodidaktiska, lämna visserligen
härtill det rikaste stoff, hvad särskildt beträffar
förståndsgåfvornas tillgodoseende. Men vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
