Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 46
lottade individer, som kallas lytta och
vanföra.
Pastor Hans Knudsen, 1. d. missionär i
Ostindien, mötte en dag i maj 1872 på en
gata i Köpenhamn en ofärdig flicka, som
släpade sig fram med tillhjälp af en
söndrig krycka. Vid denna åsyn greps han af
harm Öfver samhällets underlåtenhet att
sörja för dossa stackars medlemmar. Han lät
det emellertid ej stanna vid blotta
känslostämningar utan gjorde sig till de
olyckligas målsman samt fick till stånd en
förening, som för deras undervisning och hjälp
grundade en arbetsskola.
Vid läkarekongressen i Köpenhamn 1884
bereddes mötesdeltagarne tillfälle att taga
kännedom om hvad denna skola uträttat.
Närmaste följden häraf för vårt eget land
blef bildandet af en liknande förening i
Göteborg, och redan följande året i
oktober månad var där en arbetsskola för
vanföra öppnad. Arbetsskolan i Karlskrona
daterar sig från samma år och i Helsingborg
var man färdig med saken ett par år
senare.
I hufvudstaden hade den bekante direktor
O. E Borg 1882 gjort försök med
ordnandet af undervisning för vanföra, men af
ekonomiska skäl upphörde dessa försök snart
nog. Sedan föreståndaren för
gymnastiskt-ortopediska institutet d:r A. Vide år 1889
på ort och ställe tagit kännedom om
arbetsskolorna i Köpenhamn och Gröteborg,
upptog han ånyo frågan. En verksam och
saken fullt hängifven bundsförvant erhöll
han i fröken Emilie Dahlström. Ett
upprop infördes i hufvudstadens tidningar,
hvarefter den 8 mars 1891 »Föreningen
förbistånd åt lytta och vanföra» bildades, och
stadgar för samma förening antogos den 14
därpå följande december.
Den vid föreningens konstituerande
utsedda interimsstyrelsen hade under, mellantiden
varit verksam för medels insamlande och i
sina bemödanden härutinnan krönts med
den framgång, att föreningen vid årets slut
hade till sitt förfogande öfver 20,000 kr.
I huset n:r 92 vid Sveavägen förhyrdes
från och med den l januari 1892 lokal för
arbetsskolan, och .till .föreståndarinna för
densamma antogs fröken Dahlander, som
förut varit biträdande lärarinna vid
motsvarande skola i Göteborg.
Det mal föreningen för bistånd åt lytta
och vanföra vill söka nå är:
1) att bereda medellösa lytta och vanföra
såväl barn som vuxna kostnadsfri
undervisning i enklare h and slöjd, t. ex.
rottingsflät-ning, borstbinderi, träskärning, svarfning och
snickeri för de manliga, stickning och all
slags sömnad för hand och maskin för de
kvinnliga eleverna, hvarvid arbetet skall
lämpas efter hvars och ens olika
kroppskonstitution;
2) att så snart eleven vunnit så stor insikt
i sitt yrke, att hans arbete är säljbart, till
uppmuntran lämna honom någon arbetslön,
hvilken dock måste beräknas lägre än det
öfverskott hans arbete inbringar skolan, sedan
kostnaden för materialet afräknats;
3) att när eleven är så kunnig, att han bör
utskrifvas ur skolan,, söka bereda honom
arbetstillfälle antingen genom att få honom
antagen som biträde bos någon handtverkare
eller genom att förmedla beställningar af
honom från skolans vänner och gynnare; samt
4) att genom att göra den lytte kunnig i
något yrke och skaffa honom arbetsförtjänst
rädda honom från frestelserna till tiggeri, för
hvilka ju så många falla, i det de ockra på
sitt lyte, samt bereda honom den
lefnads-glädje, som äfven han bör få känna och
säkert skall känna, i samma mån han kan
bidraga till sin själfförsörjning.
Under det första arbetsåret, som tog sin
början den 12 januari 1892 och pågick till
den 30 juni samt 22 augusti-19 december
s. å. alla hvardagar kl. 9 f. m. till kl. 12
och dessutom kl. l-4 utom lördagarna, då
intet arbete förekom under e. m., hade
skolan 25 lärjungar, nämligen 17 manliga och
8 kvinnliga i en ålder, som växlade mellan
12 och 53 år.
»Alla dessa elever», säger styrelsen i sin
berättelse, »hafva i regeln varit behäftade
med sädana lyten och fel, att dessa
omöjliggjort för dem allt ordnadt arbete, och
särskildt har det ej för dem varit tänkbart
att kunna upptaga en täflan med friska
arbetare. Den naturliga följden häraf har
varit, att de i allmänhet hemfallit åt ett,
visserligen dem af omständigheterna påtvingadt,
dagdrifvarlif och därför helt och hållet
legat andra till last. Egendomligt och
rörande har det varit att se den glädje och den
tillfredsställelse, som väckts hos dessa
olyckliga, då de gjort den upptäckten, att äfven
de kunde lära sig arbeta, att äfven för dem
fanns möjlighet att bli nyttiga medborgare
och att själfva bidraga till sitt lifs
uppehälle. »
Redan efter första året började två
elever för egen räkning arbeta i borstbinderi.
Till inköp af verktyg och materialier
erhöllo de understöd från skolan. Under andra
arbetsåret afgingo sex elever - fem
manliga och en kvinnlig - såsom fullt utlärda.
Dessa erhöllo på samma sätt understöd för
inköp af verktyg och materialier och hafva
sedan dess kunnat helt och hållet eller delvis
själfva förskaffa sig sitt lifsuppehälle, då de
däremot f ömt voro en ofrivillig börda för
sig själfva och de sina i hemmen.
Hvilken glädje skall det ej vara för t. ex.
en 3 J års man, som lider af förlamning i
högra kroppshalfvan sedan tidigaste
barndomen, så att han ej kan fatta något
föremål med högra handen att erhålla sådan
vägledning och hjälp, att han slutligen själf
kan försörja sig. Under arbetet får
munnen delvis ersätta den obrukbara handen,
och för öfrigt söker man i skolan utfinna
särskilda hjälpmedel för hvarje enskildt fall.
Hvem skulle kunna tänka sig, att en så
illa lottad varelse, som^ den vi nyss
beskrifvit, skulle kunna blifva en skicklig
träsni-dare?
En kvinna, som har endast en hand till
sitt förfogande, visar ganska stor färdighet
i strumpstickning.
Det mest glädjande är dock, att den i
skolan vunna färdigheten sedermera kommer
| till användning ute i det praktiska lifvet
i efteråt. En af de under är 1896 afgångna
| eleverna har uppsatt egen svarfvareverkstad
j och drifver yrket med tillhjälp af två
bi-| träden. En annan erhöll anställning som
| m odeils varf var e vid fabrik i hufvudstaden
i och en tredje etablerade sig spm
borstbin-. dåre och träsnidare.
i Då eleverna i allmänhet äro ytterst fat1
tiga, är det af synnerlig vikt för dem, att
de redan under skoltiden erhålla någon
ersättning för sitt arbete, Beloppet af denna
ersättning till skolans 34 lärjungar under
år 1896 uppgick till 2,706 kr. 62 öre.
Inkomsten för sålda elevarbeten uppgick
under samma tid till 6,278 kr. 87 öre.
Under den tid lärjunge besöker skolan,
har han fri middag men måste själf
bekosta sig de öfriga måltiderna samt bostad.
Som bevis på det intresse denna skola
under de gångna åren lyckats fästa vid sig j
må anföras, att hon vid slutet af förra året
ägde ett samladt kapital af något öfver
59,000 kr. och dessutom en bespisningsfond
å närmare 12,000 kr., hvarjämte början
blifvit gjord att bereda lärjungarne tillfälle att
någon tid under sommaren vistas på landet.
Af ett besök i arbetsskolan, hvars adress
numera är Norrtullsgatan n:r 15, skall man
själf hafva den fördelen, att man känner
sig tacksam för förmånen att äga alla
lemmar fullt friska, tacksam mot dem, som
offra sig för de lyttas undervisning, och
pliktig att efter förmåga gagna denna
undervisning hellre än att å gatorna tanklöst
kasta bort en slant åt första enträgna
bettlare.
I stora salen å hotell »Continental»
anordnar skolan någon af de närmaste
dagarna utställning och försäljning af
lärjungarnes arbeten, och i samband härmed
beredes den stora allmänheten tillfälle att åse
det sätt, på hvilket de lytta och vanföra
gå till väga vid utförandet af sina arbeten.
N-n.
Samtal om den kvinnliga
slöjden.
Uppsnappadt af -y.
A. Jag hör, att du i din skola lagt dig
till med den s. k. »folkskolans metod» i
kvinnlig slöjd. Tror du, att det nu skall
blifva bättre än det varit förut?
B. Naturligtvis, ty nu ...
A. Naturligtvis! l! Hvaruti bestå då det
nyas förtjänster, om jag får fråga?
B. Förnämligast däri, att det nya,
såsom namnet angifver, är en metod* En
.sådan kräfves vid ...
A. Prat! En metod l Det har man väl
i alla fall. Hvar lärarinna följer annars
sin metod.
B. Min kära A., låt mig då en gång
få tala ut, om jag skall kunna utveckla
min mening.
Hvar lärarinna har sin metod, säger du.
Ja, detta är sant, om du med metod blott
och bart menar tillvägagångssätt. Men enligt
min mening förtjänar blott ett på pedagogiska
principer baseradt, systematiskt
tillvägagångssätt namnet metod. Och en sådan är ej så lätt
funnen. Den växer icke fram endast
ur erfarenheten, att svårigheter möta vid
undervisningen. Det kräfves ©ek skarp
blick för hvar svårigheterna %ga och
därjämte insikt om barnanaturens kraf och dess
-förmåga att lösa svårigheter. .....~-.....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
