Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 21. (1,064.) 22 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 21
SVENSK LÄRAEETIDNING.
397
gar utkommit ett litet, populärt affattadt,
af flera teckningar belyst arbete om
simkonsten. Boken, som utgifvits i två
editioner, en något fullständigare och en
kortare för barn, innehåller en kort och
koncis framställning om simöfningar på
land (torra simöfningar), simöfningar i
vatten, örn dykning, flytning, hopp och
språng, råd och anvisningar beträffande
badning, räddning och behandling af
skenbart drunknade m. m. Arbetet har
blifvit fördelaktigt vitsordadt såsom
lärobok i simning af den inom
idrottsvärlden bekante öfverstelöjtnanten V. Balck,
och kanslirådet I. A. Lyttkens har
erkänt nyttan af bokens spridning bland
lärjungarna vid rikets folkskolor.
»Simlära» finnes att tillgå i alla
landets boklådor och är förtjänt att
allmänt uppmärksammas af rikets skolråd
och folkskollärarekår liksom den bör vara
en både välkommen och nyttig bok för
skolungdomen.
S. L. Zandell.
-h
Pingstdagen afled af h j ärtförlamning
läraren vid Maria folkskola härstädes
Sven Lorentz Zandell i en ålder af nära
62 år. Ännu dagarna före pingst skötte
Zandell sin befattning vid folkskolan,
ehuru han kände sina krafter väsentligt
nedsatta. Det oväntade dödsbudet har
väckt allmän sorg och förstämning inom
kamratkretsen.
Zandell föddes den 24 september
1840 i Bäckebo församling af Kalmar
stift. Utgången från ett bondehem och
näst det yngsta bland åtta syskon
erhöll han sin första undervisning i
socknens folkskola, som sköttes af
examinerad lärare. * Vid 16 års ålder började
han taga privat undervisning af tvänne
folkskollärare, hvilka han ibland fick
företräda vid skolarbetet. Därigenom
väcktes och underhölls hos honom lusten
att ägna sig åt lärarekallet, vare sig att
hans arbetsområde närmast komme att
falla inom skolans eller kyrkans gränser.
Då Zandell af brist på medel
nödgades försaka lärdomsskolan, ingick han
1860 som elev vid seminariet i Kalmar
och fortsatte sedermera sina studier vid
folkskollärareseminariet i Stockholm, där
han aflade afgångsexamen 1862. Samma
är erhöll han anställning som biträdande
lärare vid Stockholms stads
uppfostringsanstalt för gossar. I mars 1863 började
han sin tjänstgöring vid Stockholms
folkskolor, och den befattning, han vid sin
död innehade, tillträdde han år 1875.
Utmärkande drag hos Zandell- voro
hans plikttrohet och* nit i skolarbetet
samt hans lefvande intresse för lärarnes
fortsatta utbildning. Själf arbetade han
oaflåtligen på sin egen förkofran. Han
genomgick flera fortbildningskurser och
skaffade sig gedigna kunskaper,
synnerligast inom naturkunnighetens område.
l föreningsarbetet inom
folkskollärarekåren tog Zandell lifligt del, öfvertygad
som han var om föreningarnas betydelse
för kårens höjande. Varmt religiös
intresserade han sig äfven för de kyrkliga
missionsföreningarnas verksamhet och
nedlade särskildt inom söndagsskolan
mycket arbete.
Enkel, godhjärtad, vänfast, ett
föredöme i pliktuppfyllelse har Zandell
efterlämnat ett aktadt minne. Må han hvila
i frid efter troget värf under en lång
och mödosam arbetsdag!
Zandell sörjes närmast af maka samt
tre barn, af hvilka en son är e. o.
hof-rättsnotarie och en dotter lärarinna vid
Maria folkskola. Carl Lidman.
G. A. Jacobsson f. I Västervik
afled den 8 dennes f. d. folkskolläraren
och organisten Gustaf Albert Jacobsson.
Han var född 1848 i Hogstad, tog
1865 i Linköping organist- och
kyrkosångareexamen samt 1869
därsammastädes folkskollärareexamen. År 1882
blef han ordinarie innehafvare af
folkskollärare- och organistbefattningarna i
S. Vi, där han alltsedan tjänstgjorde,
tills han i fjor afgick med pension och
flyttade till Västervik.
Närmast sörjes han af maka och fem
barn.
P. Ä. Svensson f. Den 15 maj
afled i sitt hem organisten och klockaren
Per Anton Svensson i Mellby, Jönk.
Han var född 1827 i Rinna, Östg.,
tog folkskollärareexamen 1849 och
organistexamen i Linköping 1856 samt blef
året därpå folkskollärare, organist, kantor
och klockare i Mellby. År 1878 tog han
afsked med pension från
lärarebefattningen.
K. O. Andersson t- Den 15 dennes
afled folkskolläraren i Granhammar,
Vintrosa, Öreb., Karl Oskar Andersson i följd
af lunginflammation.
Han var född i Askeby 1851, tog år
1872 examen i Linköpings
folkskollärare-seminarium samt blef 1880 lärare i
Granhammar, där han gjort sig känd som en
plikttrogen, nitisk och skicklig lärare, en
samvetsgrann och anspråkslös
personlighet, som därför sörjes icke blott af maka
och barn utan äfven af en talrik
lärjunge-, kamrat- och vänkrets.
Hilma Josefina Karlsson t- Helt
hastigt afled i Backa skolhus Kristi
himmelsfärdsdag efter endast fem dagars
sjukdom småskollärarinnan i Vårviks
östra område Hilma Josefina Karlsson.
Hon hade en tid varit opasslig och sökt
läkare för blodbrist, som öfvergått till
vattusot, men ingen kuiide tro slutet
vara så nära, då hon höll skola lördagen
fore sin död. Efterskickad läkare kunde
intet göra.
Hon var född 1875 i Ljung och blef
efter aflagd examen i Skara anställd i
Vårviks församlings västra område 1899,
men förflyttades följande år till östra
området.
Synnerligen skicklig, nitisk och
punktlig, stilla och tillbakadragen, hade hon
af förmän erhållit de vackraste vitsord
samt tillvunnit sig barnens och
föräldrarnas förtroende och kärlek.
Det är därför icke endast åldrig moder
och syskon, som stå sörjande vid den
öppnade grafven i hennes fäderneförsamling.
Frid öfver hennes minne!
Fr. L<
Leksellska katekesförslaget,
’Herr Redaktör!
I n:r 20 af Eder ärade tidning har Ni
riktat ett angrepp mot mig med
anledning-af ett cirkulär angående tvänne af inina
arbeten, och jag anhåller därför, att Ni
behagade intaga följande svar i nästa nummer.
Då Ni anmärkt, att den af mig1 använda
metoden skulle ovillkorligen leda till
»mekanisk innanläsning1» och »papegojeri»,beder
jag att först få framställa min åsikt i
’allmänhet om undervisning i katekesen och
välläsning samt därefter yttra mig" om de
hjälpmedel därtill, jag dristat föreslå.
Jag ber då att få påpeka mitt cirkulär,
däri det heter: »förnämsta villkoret för
själfull innanläsning är anderik undervisning’
och uppfattning». De af mig använda
tecknen äro hjälpmedel blott i andra hand. Det
finnes ingen metod, som kan ersätta
lärarens personlighet. Man använder dock hellre
en hvass än en skämd yxa. Jag hänvisar
till min skrift om »Syn- och hörselsinnenas
betydelse vid undervisningen», där j äg f
ram-st allt den muntliga, personliga, h j
ärtemeddelande undervisningen såsom föregående
innanläsning-en i katekesen.
I stället för att, såsom ofta händt,
katekesstyckets uppläsning och katekesationen
för barnet tett sig1 såsom två skilda saker,
har jag sökt att kombinera undervisning
och innanläsning till verklig insikt samt
lagt hufvudvikten på undervisningen den
s. k. preparationen; saken först, orden i
boken sedan; historien först, läran sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
