Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 11
vilja till saklighet bör man kunna avstå från att använda detta vapen. Han ar icke den förste och blir säkerligen icke den siste, som får erfara, att frågorna kunna te sig annorlunda i en ansvarig regeringsställning, an de ses av oppositionsmannen.
Att en stor del av högerpressen ar alldeles desperat mot ecklesiastikministern, ar uppenbart. Aftonbladet (h.) har riktat en vädjan till honom att helt enkelt »ta propositionen tillbaka». Hur detta grundlagsenligt skall lata sig göra, förtiger samtidan. Vilket ar att beklaga. Ty alla, som ha statsvetenskapliga intressen, skulle säkerligen med tacksamhet ha mottagit upplysningar i detta stycke.
Örebrokuriren (soc.) siar om ecklesiastikministerns avgång.
Det kan inte längre fördöljas: herr Lindskog ar resfärdig. Om det blir resa av, låter sig väl ännu inte utsägas. Men om ett tillspillogivet politiskt förtroende kan åberopas som motiv för ett statsråds störtande ut i det yttersta mörkret, sa borde saken i detta avseende vara sa klar som allra helst. Herr Lindskog har intet partis förtroende, allra minst högerns. Det ar fråga om han ens kan räkna med någon större grad av säkerhet på sitt eget förtroende. De andra statsråden svära sig fria, ha inte tagit någon del i det förberedande arbetet. Ärendet synes under alla förhållanden inte ha föredragits i allmän beredning. Det har uppfattats som en formell exp^ditionsangelägenhet och bara skickats över från skolöverstyrelsen till riksdagen. Med resultat som man nu bevittnar.
Nya Dagl. Allehanda avtrycker med förtjusning.
Inom politiska kretsar har det länge ryktats om att en falang inom högern redan strax efter den Lindmanska regeringens bildande enats om att försöka sa fort som möjligt göra dess ställning ohållbar. Vilken grund dessa rykten äga, ar svårt för den utomstående att bedöma. Men säkert ar, att i dessa dagar går en merkantil herre i riksdagens första kammare med ögonen spelande av tillfredsställelse. Det ar själen i intrigerna kring skolfrågan både i fjol och i ar. Då och då lägger han kaffebörsens noteringar åt sidan för att agna sig åt skolfrågans lösning. I fjol lyckades spelet. Skall det lyckas även i ar?
Skolreformens genomförande ger gott resultat, skriver en artikelförfattare i Skånska Socialdemokraten.
De nya statsläroverk, som äro base-
rade på 1927 års skolbeslut, voro vid det nuvarande läsårets ingång 21 till antalet. I första klassen undervisas nu 896 lärjungar i 35 klassavdelningar, vilket i genomsnitt utgör 25,6 lärjungar pr avdelning. Anslutningen ökade från förra läsåret med 8 procent. Vid de 13 skolor, där även andra klassen ingår i statsläroverket, kan noteras en ökad anslutning även till denna klass. Inom de kvarstående 72 kommunala mellanskolorna har likaledes lärjungetillströmningen ökats med ett par hundratal. Detta ar sa mycket mera anmärkningsvärt, som samtidigt de gamla läroverken ha att uppvisa decimerade lärjungeskaror. Går man sa att se, hur den sa omöjliga och orimliga fyraåriga realskolan, som ingen skulle fråga efter enligt högerpressens vittnesbörd, gestaltar sig, finner man, att denna nya skolform inom de gamla läroverken innevarande läsår ar införd vid icke mindre an 48 av de 61 läroverk, där den enligt riksdagens beslut skulle införas. Vid ett läroverk, Kristinehamns, har man nödgats införa dubbla avdelningar. Lärjungeantalet inom den fyraåriga vid dessa 48 läroverk uppgår till 612 eller i genomsnitt 13 på klass. Det ar verkligen svårt att av dessa siffror kunna utläsa, att den fyraåriga realskolan skulle vara en orimlig och av alla skydd skolform. Man får komma ihåg, att startbetingelserna varit allt annat an goda. Folkskolan hade vid tidpunkten for den fyraåriga realskolans genomförande hårt sugits på lärjungar av de gamla sexåriga läroverken, en hänsynslös agitation hade satts i gång från en massa tidningars sida i syfte att skrämma föräldrar och målsmän for skolformen ifråga, och det har nog icke heller saknats benägenhet hos de mera underordnade skolmyndigheterna att göra övergången från folkskolan i den fyraåriga sa besvärlig som möjligt, en sak, som förresten med skärpa påtalats i riksdagen. Av allt att döma kommer den fyraåriga realskolan att slå riktigt ordentligt igenom och bereda skolreformens många ovederhäftiga belackare en stor besvikelse.
Icke heller för dessa uppgifter, som dock avtryckts i flera landsortstidningar, har det funnits utrymme i exempelvis huvudstadens pappersdrakar.
Skolreformens inverkan på flickornas undervisning belyses av följande uppgifter.
Privatläroverkens förberedande klasser, som sörjde för en osmaklig uppdelning i samhällsklasser av barnen redan i deras tidigaste ar, ha satts ordentligt på avskrivning. Medan före reformen endast 13 privata flickskolor saknade förberedande klasser, ha från ock med det nuvarande läsåret ytterligare 25 flickskolor börjat avveckla dessa klasser. Vid de flickläroverk, som
ännu släpa med förberedande klasser, har lärjungetillströmningen till klasserna ifråga sinat av ganska starkt. Här vinner tydligen enhetsskolan ett stycke värdefull mark. Skolreformens resultat ifråga om flickundervisningen äro också redan mycket goda. I den nya realskolans första klass undervisas detta läsår 425 flickor och 660 gossar. I gymnasiets första ringar äro flickorna nära 200. Samskolan har lika litet som den fyraåriga realskolan blivit den omöjliga historia, som skolreformens motståndare förutspådde. En granskning har visat, att det ar de nya anknytnings-möjligheterna till folkskolan, som stimulerat detta livliga intresse från flickornas sida för den högre undervisningen. I vissa städer har man i samband med detta intresse från flickornas sida för samskolan kunnat konstatera en avmattning i de privata flickskolorna, även det ett tecken på att 1927 års skolreform verkar i rätt riktning.
Föräldrarna ute i landet börja tydligen snart komma underfund med anledningen till det stora oväsendet i den skolreaktionära pressen.
Fortsättningsskolans »impopularitet»
har av tidningen Göteborgstrakten gjorts till föremål för en lokal undersökning. Tidningen konstaterar, att »allt efter som tiden gått, har ett glädjande omslag i den allmänna uppfattningen av fortsättningsskolan kunnat konstateras».
I Mölndal säger man sig ha idel goda erfarenheter av fortsättningsskolan. I början var det visserligen en del rötägg, som trodde, att de fingo uppföra sig hur som helst, men genom lämplig behandling togs denna vanföreställning ur dem, utan att någon större bastonad behövde anordnas. Enstaka tråkigheter förekomma väl fortfarande, men detta ar ej något enkom för fortsättningssko-lan utmärkande utan kan vara fallet även i folkskolan.
I Partille och särskilt i Jonsered har man gjort synnerligen glädjande rön. Även om en eller annan bråkstake söker störa trevnaden, sa ar det dock i det fallet ej värre an i folkskolan, och någon kroppsaga behöver ej tillgripas. Eedan medvetandet om att den ej ens i f ortsättnmgsskolan ar bannlyst, räcker till för att hålla även de oroliga elementen i styr.
Såväl gossar som flickor äro mycket intresserade och »döddansarna» sa fåtaliga, att de smittas av den allmänna kunskapstörsten.
T. o. m. i skärgården håller fortsätt-ningsskolan på att vinna terräng och bli populär. I den mån föräldrarna få bevittna resultat av undervisningen, ökas naturligtvis deras förståelse for densamma, och mot barnen ar i stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
