Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 46
SVENSK LÄRÄRETIBN1N&
887
Man uppstämmer gång efter annan i Svensk Läraretidning, där V.. Kydén ar redaktör, ilskna vrålanden. Men därmed bevisar man blott, att man trots all tjock hud känner sig träffad och oroad.
I vårdkasens flammande sken lyser det an mera. Trots att katekesens jubelår snart har gått till ända, har intet gjorts från de makthavandes sida att gå katekesvännernas önskningar till mötes. Alla moraliska och pedagogiska bevis för vår sak tycks inte betyda något, alla petitioner och uttryckta önskningar likaså. Den jesuitiska satsen, att man får läsa Luthers tankar utan att lära dem utantill enligt hans odödliga lärobok, ar ett skälmstycke, som man inte vet vare sig man skall skratta eller gråta åt.
Efter kyrkomötets behandling av katekesfrågan stämmer det nog bäst med läget att ta till ögonen.
I Vestsvenska Dagbladet (h) har signaturen Pollux, tydligen en prästman, skrivit åtta spalter under rubriken »For och emot katekesen - för och emot lagen». Ur den rikhaltiga samlingen av praktblommor plocka vi ett par:
Förvåning och rättmätig harm väckte det, då landshövdingeämbetet i Älvsborgs län vid uppkommen tvist mellan ett skolråd, som ställer sig på lagens grund och en inspektör, som yrkar på den lagstridiga förordningens efterlevnad, tager parti mot lagen far förordningen.
Man kan tryggt påstå, att det lagstridiga utträngandet av katekesen av sin upphovsman företogs i politiskt syfte. Kristendomen ar grundvalen för det svenska rättssamhället. Därför ar dess underminerande och försvagande ständigt föremål för de politiska lycksökarnas strävanden. Dessa ha svårare att tränga sig fram till och hålla sig kvar vid makten sa länge samhällsordningens grund står orubbad.
Uppriktigt sagt hade vi knappast tilltrott »lycksökaren» i fråga en sa utstuderad machiavellism. Men det ar ju från västkusten man far höra sanningen.
Folket i Simlångsdalen, en gång skildrat i Fredrik Ströms bekanta bok med nämnda titel, ligger i strid med skolmyndigheterna om halvtidsläsning-en. Folkskolinspektör Wallin har begärt, att skolformen C-l skall förändras till B-2. Breareds kyrkostämma skriver i saken bi. a.:
En ändring av skolan i Simlångsdalen i den begärda riktningen skulle säkert medföra att tillbyggnader bleve nödvändiga, ty byn befinner sig i rask tillväxt, och barnantalet torde med visshet komma att ökas.
Under en följd av ar ha Brearedsbor-na med omtanke och kostnader byggt upp sitt skolsystem, och det skulle göra dem ont, om detta genom den föreslagna reformen skulle slås sönder.
Då stämmomajoriteten ej vill gå med på den begärda förändringen, heter det vidare, sa ar det därför att den anser att i skolor av B 2-form ett sämre resultat vinnes an i den nuvarande C 1-typen. For övrigt har skolväsendet här de senaste tjugu åren varit föremål for permanenta reformer. Ett dylikt jäsningstillstånd måste verka irriterande både på själva undervisningen och folks förtroende till skolan. Sockenborna vilja ha några ars lugn. De komma sedan ej att vägra en reform, som visar sig lämplig för den vidsträckta församlingen med sina i de flesta fall langa skolvägar.
I avsaknad av kännedom om de lokala förhållandena vilja vi givetvis ej yttra oss om skoldistriktets ekonomiska möjligheter. Men nog ar det både ömkligt och löjligt, att en sådan orimlighet som den, att halvtidsläsning ger bättre resultat an heltidsläsning, skall vinna tilltro i en landsända, som ar belägen utanför Småland och Västergötland. Och detta intryck försvagas sannerligen icke därigenom, att som författare till aktstycket i fråga, enligt uppgift i Hallandsposten, angives bi. a. församlingens kyrkoherde och folkskolläraren i socknen K. J. Schultz.
De skriftliga avgångsproven i folkskolorna ha i Aftonbladet (h) fått en försvarare i komminister Anders Andersson. Han framhåller bi. a., att man ej får fästa avgörande vikt vid folkskollärarnas mening om saken.
Det finnes ännu en kategori av för saken intresserade och i saken insatta, som för fullständighetens skull böra höras, nämligen distriktens skolråd och skolstyrelser. Särskilt ordförandena i dessa torde ha ett ratt tungt vägande ord att säga i saken.
På landsbygden ar det i de flesta fall kyrkoherden som i egenskap av skolrådsordförande eller hans medhjälpare komministern, som förrättar provet och som har att godkänna avgångsbetyget. Härvid erhåller han ganska god inblick i avgångsprövningarnas varde.
Ett yttrande från dessa befattningshavare skulle ju med lätthet kunna anskaffas genom vederbörande domkapitel.
Därest skolöverstyrelsen verkligen ett ögonblick ifrågasätter hänsynstagande till folkskolinspektörsförbundets framställning, vore en sådan remiss ej ur vägen. Vi ha tidigare återgivit en hel del uttalanden från skolrådsopdförande, :som på det kraftigaste varnat för projektet
i fråga. På lärarmötena i höst ha präster i stor utsträckning deltagit i överläggningarna och, sa vitt vi funnit, tämligen undantagslöst intagit samma ståndpunkt. Någon motsatsställning mellan opinionen i lärarvärlden och bland skolrådsordförandena har oss veterligen icke framträtt.
Pastor Andersson framför som ett skäl för proven bi. a.:
Genom att de av barnen utförda proven sedan sammanföras och jämföras, kan man vinna den fördelen, att betygsnormerna vid olika skolor inom distriktet bli sa överensstämmande som möjligt. Ja, sa småningom vore det även tänkbart att kunna utsträcka denna jämförelse olika distrikt emellan.
Slutligen tror jag mig kunna säga, att för en i skolarbetet obevandrad kan studiet av en dylik samling examensarbeten vara mycket givande, för att icke tala om dess värde för framtida skol-historisk forskning.
Varför inte gömma även rättskrivnings- och uppsatsböcker o. s. v. för »framtida skolhistorisk forskning»? Säkerligen ge de lika stor behållning som under examenshets utförda prov.
Ett varnande ord mot alltför stor desorganisation i undervisningsarbetet ansåg sig folkskolinspektör Helge Haage böra uttala i ett nyligen inför Göteborgs skolförening hållet föredrag om »Lä-randets lagar». Ny Tid refererar som följer:
Med utgång från de divergerande meningarna om våra dagars skola framhöll talaren, att en reformering av skolan ar nödvändig, men den bör ske efter rationella linjer, sa att ytligheten och plan-löshéten inte blir en dygd utan att tekniken i undervisningen kommer till sin ratt och man sörjer för en god arbets-ekonomi. Ifråga om barnens självverksamhet betonades, att den bör på lämpligt sätt regleras, sa att barnet icke lämnas att på egen hand finna sig till rätta i svårigheter av oöverkomlig art. Kulturprodukterna ha tillkommit genom seklers samlade erfarenhet och inhämtas ej av ett genomsnittsbarn utan effektiv handledning. Vad individuell undervisning beträffar i motsats till klassundervisning varnade talaren for att spänna bagen for högt. Här har man anledning att gå etappvis tillväga, i vilket hänseende talaren utförligt redogjorde för sin uppfattning/Läraren bör med samlad klass gå igenom de orienterande dragen av en sak for att därefter släppa fram barnen till tillämpningsövningar. Först då alla genomfört dessa till belåtenhet övergår man till nästa etapp. Tal. betonade slutligen behovet av en fördjupning av skolans undervisning. Skolans resultat böra avläsas i goda färdig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
