Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 45
heter, tankeskärpa, orienterande minnesdetaljer och goda levnadsvanor.
Entusiaster for något nytt gå vanligen till överdrifter. Men utan deras insatser ginge utvecklingen med snigelfart. Inga förutfattade fördomar mot det nya men en kritisk prövning av dess resultat plägar vara en förståndig levnadsregel i slika situationer. Det finns även åtskilligt charlataneri, som söker tränga sig fram bland det akta och full-lödiga i en tidsströmning.
Förstörelsearbetet av 1927 års Skolsakkunniga börjar bli uppenbart även for dem, som i det längsta vägrat att lyssna till påpekandena från den, som skriver detta. Nu senast har Svenska Dagbladet (h) i en uppmärksammad ledare under rubriken »Ett skolpolitikens offer» skarpt gått till rätta med läroverkens nya kursplaner. Främst ar det kurserna i historia och modersmålet, som äro föremål för tidningens kritik. Om det förstnämnda ämnet heter det bi. a.:
Det ar särskilt två punkter i kursplanen för ämnet historia, som måste väcka häpnad. Den 5-åriga realskolan får ej från början inrikta sig på systematiskt och grundläggande arbete i ämnet, utan dess första klass har sa att säga lösbrutits i och för en pedagogisk extratur, vars enda motivering ar att troget kopiera de femte och sjätte folkskoleårens kurs. Det 4-åriga gymnasiet får under ett helt ar överhuvud ej syssla med historia. På detta sätt vill man alltså åstadkomma likformighet med den kortare och mer sammanpressade linjetypen. Att meningslösa upprepningar i ena fallet och lika meningslösa gap och tomrum i det andra måste bli följden, det tar man tydligen med största lugn!
För realskolans del te sig de nya föreskrifterna dubbelt märkliga, när man tar kännedom om det mål för undervisningen, som angivits av de i detta fall ansvariga, 1927 års Skolsakkunniga. Ty målet lär vara »att bibringa lärjungarna en mera sammanhängande kännedom om vart folks historia». Den sammanhängande kännedomen anses betjänad med ett system i koncentriska cirklar. I första klassen skall man agna sig åt »berättelser och bilder» ur svenska historien från senare medeltiden till våra dagar. Sedan får man börja på nytt och från och med andra klassen vinnlägga sig om den dekreterade »sammanhängande kännedomen». Med rätta har anmärkts, att denna anordning har betydelse endast för dem, som sluta sin skolgång med läroverkets första klass, »men eljest for ingen». Sa stadgas genom en kunglig förordning, om vars innehåll läroverkens lärare ej haft tillfälle att yttra sig. Om 1924 års Skolsakkunniga till-
erkänts vitsord, hade realskolans historiekurs fått en förnuftigare läggning. Då hade man t. ex. kunnat undvika, att den antika mytologien och sagan, sa nödvändiga för begripandet av al\ äldre litteratur, helt bortsopats från schemat.
»De i detta fall ansvariga, 1927 års Skolsakkunniga», heter det i en undanskymd relativsats. Men eljest söker tidningen genom rubrikens formulering, genom uttalanden om »den skolpolitiska schematismen, som här sticker fram sina klor», om »skolpolitiska ingrepp med linjalen i högsta hugg» o. s. v. hos en okritisk läsekrets framkalla föreställningen, att det ar de för 1927 ars skol-beslut ansvariga, som bära skulden till dessa dårskaper. Tidningen vet dock, att redan för två ar sedan togs itu med utomordentlig skärpa mot de ränker, som börjat smidas för att i det stora hela med hr Bergqvist som spiritus rector förfuska 1927 års skolreform. Upprepade gånger har från vart håll påtalats alla dessa manipulationer med undervis-ningsplanerna, som vi skarpt kritiserat.
Varför vill Sv. D. ej göra bottenskole-vännerna den rättvisan att klart och otvetydigt lägga skulden allenast på dem, som verkligen bara den? Och varför ej Linderstödja tanken på att skicka hem 1927 års Skolsakkunniga, innan de hinna ännu mer fördärva för den nya läroverksorganisationen? De ha fått sin tid begränsad till slutet av detta ar. Men nu förljudes med allt större bestämdhet, att de skulle ha lyckats utverka ännu ett nådar. Få de hållas som hittills, blir det att skyndsammast möjligt satta till 1930 eller 1931 ars Skolsakkunniga, som få till uppgift att vrida till rätta, allt vad 1927 års Skolsakkunniga vant skevt. Revisionen begäres för övrigt redan av Sv. D.
Skolhusinvigning.
Den 19 okt. invigdes ett ombyggt skolhus i Djurhult, Krb.
Folkskollärare G. Bergström, Djur-hult, höll ett kort hälsningstal, varefter ordet överlämnades åt kantor D. H. Rydholm, Ljuder, som redogjorde för skolväsendets utveckling i vårt land.
Det nya -skolhuset inrymmer två lärosalar, den nya avsedd för småskola. Ombyggnaden har dragit en kostnad av 11,325 kr.
Skolrådets ordförande kyrkoherde O. Tetzell, höll invigningstal. Tal. framhöll skolans betydelse och manade alla att bistå skolan och ej riva ned, vad den uppbyggt.
ef a y en.
Katekesagitatorernas nederlag.
Torsdagen den 31 oktober 1929 behandlades katekesfrågan i kyrkomötet. Det var på dagen 10 ar efter utfärdandet av folkskolornas nu gällande undervisningsplan, genom vilken katekesutanläsningen avhystes ur våra folkskolor. Det egendomliga sammanträffandet till tiden kunde ha givit anledning till särskilda minnesbetraktelser i kyrkomötet, men sådana uteblevo, ehuru det pratades om sa oerhört mycket annat under den dagslånga debatten.
En uppmärksam åhörare av densamma kunde dock ej underlåta att göra sina iakttagelser och reflexioner. Den första ar kanhända den, att motionen i allmänhet betraktades som en kyrkopolitisk dumhet.
Redan av tonen hos förste talaren, biskop Block, förstod man, att eftertänksamhetens kranka blekhet bemäktigat sig de tolv i en schartau-ansk västkusttidning som trosvisshetens stora apostlar utbasunerade motionärerna. Det blev ett kort, snustorrt tal utan kraft och hänförelse. När den andra biskopen - motionären hr Stadener, långt ut på natten kom till orda som siste talare, visste han, att han var en slagen man, och hans tal fick närmast karaktär av ett försök att klara ut, varför han kommit med på en sa suspekt motion som den vid årets kyrkomöte väckta. Det vore orätt att påstå, att han firade några triumfer med försvarstalet. Den tredje biskopen-motionären, hr Rundgren, föredrog att tiga. Däremot voro åtskilliga lekmannamotionärer i elden. Ett par schartauanska affärsmän från Göteborgs stift förde till torgs en del av de värsta överdrifterna i katekesagitationen från Västsverige, hr Pettersson i Lerbäcksbyn anslog sentimentala synpunkter, och katekesfanatikern par Préférence, hr Karl Johan Ekman, var fräsande arg över motståndet, fast vreden den här gången vida mer riktade sig emot generaldirektör Holmdahl an mot »grundlags-brytaren» Rydén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
