Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 13. 26 mars 1930 - Sverker Stubelius: En folkskola på schweiziska landsbygden - Redaktion - Reseersättning vid undervisningsprov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
S V )E N S K L ÄR AR E T I D N I N G
Nr 13
den roinarstad, som kejsar Augustus
grundlade här strax fore vår
tideräknings början och som bar namnet
Augusta Eaurica. Och en blomstrande
kulturstad måtte den ha varit under de
första århundradena, ända tills den vid
germanernas anstormning blev erövrad
och ödelagd. Vid de omfattande
utgrävningar, som påbörjades redan under
1500-talet och som sedan pågått ända in
i våra dagar, har man påträffat utom
den nämnda teatern även annat som
hörde till en välordnad romarstad,
såsom forum, tempel, delar av
stadsmuren, hus med mosaiker, badanläggning,
vattenledning m. m. Vid grävningarna
ha även massor av lösa fynd bragts i
dagen. De värdefullaste av dessa ha
förts till museerna, men en del av dem
ha funnit en fristad i bygdens folkskola,
som är uppförd just på den gamla
ro-marstadens grund. Där finns sålunda
en hel del prov på verktyg, redskap och
prydnadsföremål i metall, glas och
keramik - bl. a. en meterhög amfora -
mynt och arkitektoniska brottstycken,
allt av oskattbart värde som
åskådningsmaterial, när läraren går att för
de nutida schweizerbarnen väcka upp
romarstaden ur dess halvtannat
årtusende långa sömn.
Jag kom inför detta att tänka på min
egen hembygd och min f åders skola där.
Allt som fanns av material till
belysning av bygdens fornhistoria var den
vackra flintdolk, han själv som pojke
plöjt upp ur jorden. Och dock var även
här en historisk bygd. Den har lämnat
en rik tribut av vackra fornminnen åt
våra stora museer. Men därute finns
intet kvar för läraren att fästa
framställningen vid, när han vill ge bilden
av fadrens liv. Några rätt så enkla
föremål skulle skänka den rätta
intressebetoningen. Nog skulle det vara möjligt
för våra svenska museer att ur sina
rika samlingar av fornfynd plocka fram
en del dubletter - sedan de
vetenskapliga intressena blivit tillgodosedda -
och deponera dem ute i bygden, i
folkskolan eller i hembygdsmuseet. Givetvis
borde dessa väljas främst bland sådana,
som bragts i dagen just i bygden. Av
värdefullare unika pjäser kunde
av-gjutningar utföras.
Sverker Stubelius.
Redaktör och ansvarig utgivare:
Värner Hydén.
Kedaktionssekreterare:
Karl-Erik Karlsson.
Redaktion:
Vasagatan 10, l tr.
Telefon: Norr 3700.
Expedition:
Barnhusgatan 8, nedra botten
Tel.: 30 00. Norr 60 00.
Prenumerationspris:
Vi år 10 kr., V2 år kr. 5:50, V4 år 3 kr.
Stockholm 1930
Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.
Reseersättning vid
under-Yisningsprov.
Genom beslut den 21 februari 1930
hade k. m: t anbefallt
skolöverstyrelsen att till riksdagens första kammares
första tillfälliga utskott inkomma med
av utskottet begärt utlåtande över en
av hr Eydén i första kammaren väckt
motion, nr 224, om beredande åt
sökande till folkskollärartjänst av
gottgörelse för resekostnader i samband med
avläggande av undervisningsprov.
Överstyrelsen har i anledning härav
anfört följande.
Bestämmelsen att skolrådet äger att
kalla en eller f lera av till ledig
folkskollärarbefattning anmälda sökande att
avlägga undervisningsprov intogs första
gången i 1882 års folkskolestadga. I
den år 1897 utkommande förnyade
stadgan för folkundervisningen i riket
kompletterades bestämmelsen med den
ännu gällande föreskriften, att
uraktlåtenhet att fullgöra förelagt
undervis-ningsprov icke finge utgöra hinder för
sökande att vid tjänstens tillsättande
komma i åtanke.
Att frågan om ersättning för de
kostnader, som föranledas av resor till
sådana lärarprov, icke blivit genom någon
allmän föreskrift reglerad torde
måhända sammanhänga med den löslighet i
det hela, som utmärker lärarproven
såsom ett led i förfarandet vid tillsättning
av folkskollärartjänster.
Författningsbestämmelserna angående proven giva,
som synes, utrymme för en viss
godtycklighet både i fråga om
skoldistriktens åtgärd att förelägga prov och
beträffande skyldighet för lärare att
efterkomma sådant föreläggande. Men
även i sådana fall, då avläggandet av
prov i och för erhållande av tjänst äro
av mera obligatorisk karaktär, t. ex. för
prästerskapet, har det icke ifrågasatts,
att resekostnadsersättning skulle
tillerkännas de provande. Detsamma gällde
för läroverkslärarna på den tid, då
provs avläggande krävdes för
erhållande av befattning vid allmänt läroverk.
Tydligt är, att föreläggande av prov
från det allmännas sida betraktats
såsom en förmån för den sökande, som
därigenom erhölle tillfälle att efter
förmåga göra sig gällande och stärka den
möjlighet till befordran, som yppat sig.
Överstyrelsen känner icke till, i vilken
utsträckning det förekommer, att
skoldistrikten lämna reseersättning åt
lärare, som föreläggas att avlägga prov. Det
har på förfrågan upplysts, att sådan
ersättning icke lämnas av Stockholms
folkskoledirektion, som årligen kallar ett
avsevärt antal sökande lärare och
lärarinnor från rikets olika delar att
avlägga undervisningsprov. Härav torde
framgå, att det icke alltid är de i
ekonomiskt avseende sämst ställda
skoldistrikten, som uraktlåta att lämna
reseersättning åt provande lärare. Skulle
genom lagstiftning skoldistrikten åläg-
gas ersättningsskyldighet, är det
sannolikt, att tillämpningen av den skolråden
medgivna rätten att kalla sökande till
lärartjänster att avlägga
undervisningsprov komme att väsentligen inskränkas.
De synpunkter och erinringar, som
överstyrelsen nu anfört, synes närmast
tala emot ett åläggande för
skoldistrikten i den i motionen angivna
riktningen. Emellertid kan det å andra sidan
icke förnekas, att de av motionären
framförda synpunkterna äro
beaktåns-värda. Att det måste utgöra en
betydande tunga för lärarna att nödgas
vidkännas stora kostnader för långa och
kanske upprepade resor för
avläggande av prov är uppenbart. Kännbarast
blir det i varje fall för de längst bort
boende. Då den stora kostnaden nödgar
en sökande att avstå från kallelse till
prov, löper han den risken att stå sig
sämre vid valet än den, som kunnat
resa och avlägga prov. I de många fall,
då jämlikt k. m:ts stadga den 4 maj
1894 (nr 20) huru förfaras skall vid
tillsättning av folkskollärartjänst
jämte därmed förenade organist- och
kloc-karbefattningar kombinerat prov för
lä-rar- och organistbefattning skall
avläggas, lärer i praktiken proven knappast
bliva av så frivillig natur från vare sig
församlingens eller de sökandes sida.
I detta sammanhang vill
överstyrelsen erinra därom, att frågan om
reseersättning för folkskollärare blivit
föremål för lagstiftningsbestämmelser, då
lärare i vissa fall erhåller förordnande
såsom vikarie. Tydligen har det
ansetts obilligt att en lärare, som
erhåller ett vikariat, ofta kanske med en
avlöning som icke ens räcker till täckande
av resekostnaderna fram och åter från
hemorten, skall själv vidkännas dessa
kostnader. I kungl, kungörelsen den 16
september 1918 (nr 760) angående
avlöning åt lärare vid folk- och småskolor
m. m. föreskrives därför i § 8 mom. 2,
att åt vikarie för lärare, som är
tjänstledig på grund av sjukdom, bör
skoldistriktet lämna gottgörelse för
resekostnad, där sådan ifrågakommer.
Formuleringen av denna bestämmelse är
visserligen ganska vag och lämnar icke
garanti för att sådan reseersättning alltid
lämnas. Den innebär emellertid en
uppfordran till att så bör ske.
Avgörande för ställningstagandet till
den av motionären hävdade meningen,
att skoldistrikten skulle åläggas att
bestrida resekostnaderna för lärare, som
kallas att avlägga undervisningsprov,
bör enligt skolöverstyrelsens mening
vara icke blott hänsynen till de
obefordrade lärarnas berättigade intressen utan
också det värde de nu gällande
bestämmelserna om provs avläggande vid
tillsättning av lärarbefattningar må anses
äga för skoldistrikten, varom
överstyrelsen ej är beredd uttala ett på
tillräcklig kännedom om nu rådande praxis
grundat omdöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
