Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 31. 30 juli 1930 - Adertonde allmänna svenska folkskollärarmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 31
om, att statsmakterna i ännu högre grad än
hittills skulle bevilja anslag till ungdomens
fysiska fostran, varigenom utan tvivel de
oerhörda utgifter för sjukvård, som f. n. påvila
kommuner, landsting och staten, i avsevärd
mån skulle minskas.
Mottot bör vara: »bättre förekomma än
förekommas».
I Odeonsalen talade fröken Karin
Broström, Stockholm, om »Biblioteket i
skolans tjänst».
Äntligen tycks tiden vara mogen, sade
fröken Broström, att giva skolbiblioteket den
plats i skolarbetet, som det verkligen
förtjänar, och allt flera lärare börja inse dess
möjligheter i undervisningens och uppfostrans
tjänst. Den minneskunskap, som förr var
skolans a och o, blir mer och mer
undanskjuten. I stället inriktar man sig på att giva
de unga möjlighet att kunna reda sig utan
så mycket minneskunskap, och detta sker bl.
a. genom att giva dem undervisning i att
förstå och begagna enklare uppslagsböcker.
Detta bör ske så tidigt, att de redan under
skoltiden vänjas vid att utnyttja
handböckerna. Därför bör också i varje skola finnas
lärjungebibliotek med för barnen lämplig
referenslitteratur, och om det är möjligt i varje
klass en mindre, alltid tillgänglig samling
uppslagsböcker, som kunna begagnas varje
dag, ja, varje lektion, om tillfälle därtill
gives. Men referens- och facklitteraturen får
inte ta all plats i skolbiblioteket.
Skönlitteratur kan vara ett utomordentligt medel i
uppfostrans tjänst. Sådana barn, som växa
upp i hem, som sakna såväl andliga som
materiella värden behöva få sin längtan efter
något annat än det trista grå vardagslivet
tillfredsställd. Det kunna de få genom böcker.
Hitta de inte själva vägen till biblioteken,
böra de visas dit av lärarna. Inköpen av
böcker till skolbiblioteken böra ske med största
omsorg. Det är inte lätt att ur den väldiga
barnboksfloden, som varje jul väller ut över
landet, välja det bästa och taga avstånd från
den tarvliga litteratur, som ofta i prunkande
och lockande utstyrsel bjudes de unga,
okritiska läsarna. Emellertid ha några av våra
ledande förlag under de senare åren intresserat
sig för barnlitteraturen och utgivit barn- och
ungdomsböcker av hög kvalitet både vad
utstyrsel och innehåll beträffa. Därför äro
ungdomens målsmän dem synnerligen tacksamma
och önska dem välförtjänt framgång i denna
viktiga gren av deras kulturarbete.
Under diskussionen yttrade sig först
folkskolläraren Emil Löwendahl,
Huskvarna.
Tal. påpekade, att det i de medelstora
skolorna kan bli rätt svårt att praktiskt
ordna utlåningen, ty där är det ej
lämpligt med vare sig enbart ett enda
centralbibliotek eller viss tid för
utlåning till samtliga klasser. Bäst att i
sådana skolor ordna ett gemensamt
bibliotek och sedan sända ut smärre boklådor
att cirkulera inom skolan med byten
exempelvis mitt i terminen.
Det är stundom rätt svårt att
utvälja lämplig litteratur, och icke alltid
kan man lita på recensionerna. Endast
»grundkatalogen» synes vara
tillförlitlig i detta hänseende. Icke heller alltid
kan man lita på en känd författare,
varpå exempel framfördes. Ett
allvarligt ingripande bör göras mot »den
veritabla smörjan», som stundom utgives,
såsom skett med
Nick-Carter-litteratu-ren, och böckerna böra bedömas, innan
de komma ut i bokhandeln.
Härpå föreslog talaren en resolution,
som med några smärre tillägg senare
antogs.
Folkskolläraren J. Norelius, Örebro,
framförde ett varmt tack till fröken
Broström för de uppslag, hon givit,
men främst för det intresse för barnen
och böckerna, som hon velat väcka, ty
härvidlag behöva många både kraftiga
och hårda ord sägas just nu. Vi ha
försummat att visa barnen in i böckernas
värld, och knappt mera än 25 % av
eleverna lära väl utan agitation anlita
skolbiblioteken. Fröken Broströms
uppslag kan kompletteras med följande:
anskaffa så många ex. av samma
sagobok, att alla barnen i t. ex. 3 :e kl.
erhålla var sitt; håll sedan lektion om
boken och tag reda på, huru många
som ingenting veta av innehållet. Här
i Sverige börja vi ännu endast skymta
biblioteken i våra skolor.
I fråga om bokurvalet ville tal.
föreslå, att S. A. F. utser och avlönar
en person, som. så snart
ungdomsböckerna kommit ut, skriver en recension
om dem, en recension, byggd på
släktskap med barnen och ej med vare sig
författare eller förläggare. Det är
onödigt köpa böckerna först, innan man
kommer underfund med, att de ej passa.
Grundkatalogen kommer för sent. En
summa av 2,000 till 3,000 i avlöning åt
en recensent för ändamålet vore väl
använda pengar. Frågan bör hänskjutas
till kretsarna.
Folkskolläraren G. A. Edman,
Oxelösund, underströk, att grundkatalogen
kommer för sent. Vi ha god hjälp av
Svensk Läraretidning, men recensioner
böra komma oftare. Bokförlagen böra
förse böckerna med starkare band redan
från början.
Tal. föreslog längre fram ett tillägg
till resolutionen i den riktningen.
Ett referensbibliotek bör finnas i
varje klass. Tal. hade låtit barnen ta med
böcker från hemmet, och somliga hade
som gåva överlämnat dem till skolan.
God hjälp har man av tidningsurklipp,
och samarbete bör etableras med andra
bibliotek.
Hr Norelius framhöll, att gamla
smutsiga böcker böra utgallras. Läraren
skall ej censurera barnens läsning men
påvisa för barn och föräldrar, att även
i böckernas värld finnes ett kunskapens
träd på gott och ont. Det gäller att se
efter, var livets träd står.
Överläraren R. Agvald, Stockholm i
Det är viktigast att få verkligt goda
böcker, och de böra komma till så stor
användning som möjligt. Boken är till
god hjälp för läraren, och icke minst de
klent begåvade böra uppmuntras att
läsa bibliotekets böcker och vänjas att
fråga läraren om det, som de icke
förstå.
Fru Amanda Hammarlund, som
slutligen hade ordet, formade sitt
anförande till en tacksamhetsbetygelse till
lärare, myndigheter och press för vad
som här i landet blivit åtgjort till
fromma för biblioteksverksamheten.
Enhälligt antogs följande resolution:
På grund av vissa tendenser hos en del
utkommande barn- och ungdomslitteratur
anser sig mötet som sin uppfattning böra
uttala, att
en god barnbok bör kunna fånga barnets
intresse, meddela nyttiga kunskaper, påverka
barnets karaktärsutveckling i god riktning
och ha ett värdigt språk, att
bibliotek böra finnas tillgängliga i varje
skola, och att
böckerna redan från början böra förses med
starkare band, än vad nu i allmänhet är
fallet.
Sedan ordf. framfört mötets tack till
vederbörande talare övergick man till
behandling av frågan om »Erfarenheter
och önskemål beträffande skolradio»,
vilken inleddes med ett föredrag av
lektor Gösta Bergman, Stockholm.
Lektor Bergman framhöll, att den bärande
tanken i de sedan vårterminen 1929
pågående försöken med skolradio i vårt land har
varit att tillvarataga den möjlighet rundradion
erbjuder att under skoltid tillhandahålla
landets undervisningsanstalter av olika slag
för-stahandsframställningar av framstående
fackmän och pedagoger. Eundradion vill tjäna
skolan genom att föra eleverna till källorna
och även låta dem stifta bekantskap med
landets ledande kulturpersonligheter. Detta är
kärnpunkten i skolradion, som det sedan
gäller att föra ut i praktisk verklighet. De
program i svensk litteratur och svenska språket,
historia, samhällslära, geografi, biologi,
danska, norska, främmande språk m. m., som
under de tre terminerna skickats ut, ha varit
avsedda som ett komplement till
undervisningen av klassläraren. De ha på enstaka
punkter av kurserna velat ge en fördjupad och
modern framställning av det planmässiga
lärostoffet, men det har icke varit meningen att
genom skolradion göra den enskilde lärarens
personliga insats överflödig.
Fr. o. m. hösten 1929 har skolradion gått
in för att huvudsakligen tjäna folkskolan, och
programmen ha sedan denna tid uppbyggts i
anslutning till 1919 års undervisningsplan.
Anslutningen från folkskolorna har av
naturliga skäl hela tiden varit störst; under den
senaste terminen voro c:a 75 procent av alla
de skolor, som genom rekvisition av
program-häften anmält sig som deltagare, folkskolor.
De högre skolorna ha i allmänhet haft större
svårigheter att inordna radioprogrammen i
sina läsordningar. Det förhåller sig ju så, att
ju flera ämneslärare en skola har, desto
mindre blir i allmänhet smidigheten i dess
schema. Härtill ha dessutom kommit speciella
svårigheter för läroverken under övergångstiden
till den nya läroverksordningen, ökat antal
lovdagar och skolskrivningar m. m. Av de två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
