Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 31. 30 juli 1930 - Adertonde allmänna svenska folkskollärarmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 31
SVENSK LÄRARETIDNING
731
ingående enkäter, som av skolöverstyrelsen
anställts rörande resultatet av de
hittillsvarande utsändningarna har med all tydlighet
framgått, dels att skolradio är möjlig och att
den, då förhållandena varit gynnsamma, givit
pedagogiskt mycket tillfredsställande resultat,
dels att de riktlinjer, vilka man hittills följt,
i stort sett varit riktiga och vunnit gillande
ute i skolorna. På frågan om skolradion har
en uppgift att fylla i skolans arbete förekom
intet ne j svar från någon av de 175 skolor, som
besvarade skolöverstyrelsens senaste
frågelista. Däremot ha 13 skolor avgränsat dess
betydelse till vissa bestämda områden. Som en
allmän slutsats av de hittills gjorda
uttalandena från skolornas sida kan konstateras, att
det förefinnes ett tydligt dokumenterat
intresse i ett växande antal skolor landet runt,
främst folkskolor, för rundradioprogram under
skoltid och att dessa, då de äro som bäst,
verka stimulerande på den ordinarie
undervisningen och skänka omväxling i
arbetsformerna, varjämte de kunna ge även läraren
uppslag, nyttiga för undervisningen. Den
egentliga försöksperioden är nu avslutad och
i dagarna kommer skolöverstyrelsens skrivelse
till k. m:t rörande den fortsatta verksamheten
att avlåtas. Genom utfästelser från
telegrafstyrelsen och Radiotjänst äro de väsentliga
medlen - utgifterna till föreläsningsarvoden,
programhäften, stationer och ledningar - för
fortsatta sändningar redan garanterade, och
programförberedelserna för hösten äro också så
långt avancerade, att under förutsättning av
k. m:ts beslut om fortsatta sändningar
programmet för hösten kan fastställas
omedelbart.
Efter det talaren avtackats, förekom
en stunds överläggning, varunder
folkskolläraren H. Berglind och överläraren
E. Agvald, Stockholm, samt överläraren
Matilda Holmgren, Malmö, yttrade sig.
Hr Berglind uttryckte sin tacksamhet
till lektor Bergman, som i sitt arbete i
Eadiotjänst tagit hänsyn till folkskolans
krav. I Adolf Fredriks skola, där tal.
tjänstgjorde, hade man med god
behållning lyssnat till utsändningarna. I
fråga om föreläsarna uttalade tal. som
önskemål, att de måtte ha erfarenhet av
folkskolans olika arbetsformer och att
skolmän, som förstå att kåsera och tala
farbroderligt till barnen, böra anlitas,
enär de bli bäst förstådda. Dr
Nordlunds föredrag förstod barnen. I något
fall ha föredragen varit väl starkt
koncentrerade och väl långa. En
andhämtningspaus med hänvisning till
åskåd-ningsmateriell skulle vara välgörande.
Litteraturanvisningar, anslutning till
lä-ro- och läseböcker m. m., förberedelse
med barnen och efteråt kontroll med
uppsatser skulle än ytterligare fördjupa
denna förträffliga undervisningsmetod.
Fröken Holmgren framhöll, att
föreläsarna böra tänka på, att även
skåningar, som ha svårt att förstå rikssvenskan,
lyssna och därför tala långsamt, klart
och tydligt. Tyckte ej att 25 minuter är
för lång tid för varje lektion. Så många
häften böra utdelas, att varje barn
erhåller var sitt. Eadion bereder en väl-
behövlig omväxling även i landsbygdens
skolor.
Hr Agvald ville även framföra ett
tack till lektor Bergman och uttalade
förhoppningen att de brister, som
förefunnits, snart skola bli avhjälpta. Bra
och billiga apparater äro en viktig
förutsättning för Skolradions framgång.
Tal. hade den erfarenheten från Sofia
folkskola, där en apparat för 125 kr.
inkopplats i anslutning till
belysningsnätet, att radiolektionerna varit till största
betydelse vid undervisningen i
främmande språk. Men flera avdelningar böra ej
sammanrafsas, och anordningen bör
vara så praktisk, att uppställningen ej
vållar tidsspillan. Texten bör vara utsatt
i språklektionerna, och i andra
ämnen bör ej för mycket stoff medtagas
- i geografi ej för många namn.
Kåserande framställningar av folkslag och
framstående personer intresserar
barnen. »Gustav Vasa i vardagsbestyren»
och »På hundsläde» - kunna tjäna som
föredömen.
I vårt dagliga arbete kunna vi få god
hjälp, av radion, och vi böra vänja
barnen vid detta ypperliga hjälpmedel, som
de kunna ha gagn av sedermera i livet,
och vänja dem vid att lyssna till
värdefulla saker, och ej endast till det
myckna strunt, som även utsändes i radio.
Inledaren förklarade, att hänsyn
skulle tagas till de framställda önskemålen,
och meddelade, att billiga, goda
apparater utkomma i marknaden i höst.
Slutligen antogs följande av hr
Berglind föreslagna uttalande:
Mötet vill som sin mening uttala,
att skolradion visat sig vara ett utmärkt
undervisningsmedel, som rätt utnyttjat
bereder omväxling i arbetsformerna och tillför
skolorna nya impulser,
att skolradion måtte bli en permanent
institution, och
att utsändningen måtte fortgå i huvudsak
efter de linjer, som följts under den nu
tilländagångna försöksperioden.
Efter lunchrast hölls allmänt
sammanträde i Blasieholmskyrkan, där fil.
lic. H. Siegvald, Lund, höll föredrag om
»Arv och miljö såsom betingelser för
skolans fostrande och undervisande
verksamhet».
Tal. påvisade i sitt föredrag, att barnens
intellektuella prestationer liksom deras
moraliska egenskaper äro såväl ärftligt betingade
som i hög grad beroende av den miljö, i
vilken de få utveckla sina anlag. Därför bör lär.
söka lära känna barnet självt men också dess
hem, föräldrar, lekkamrater, sysselsättning och
intressen utanför skolan. Detta sker bäst
genom noggranna psykologiska iakttagelser. I
samma mån som man lär kanna barnen kan
fostran och undervisning göras ändamålsenlig
och effektiv. Därigenom växer också fram
förståelse och arbetsglädje på ömse sidor om
katedern. I denna sin gärning, framhöll tal. till
sist, måste läraren vara optimist och tro på
barnen, tro på uppfostrans och
undervisningens makt och möjlighet.
Under dr Siegvalds föredrag hade
ecklesiastikministern statsrådet Sam
Stadener, som under mötesdagarna ej
vistats i Stockholm, anlänt. Hr Eydén
vände sig till statsrådet och hälsade
honom välkommen, erinrande om att
biskop Stadener genom födelse,
utbildning och verksamhet hade en kontakt
med folkskolan, som var mindre vanlig.
Statsrådet besteg talarstolen och höll
det tal, som återgives på annat ställe i
dagens nummer.
Sista f öredraget hölls av
seminarierek-tör Anna Sörensen, Stockholm, om
»Skolan och barnens etiska fostran».
Tal. framhöll, att den ökade förståelsen ay
barnanaturen, som åstadkommit en omdaning
av undervisningen, också måste ha till följd
en sådan, när det gäller den etiska fostran.
Kraven på skolan i det avseendet skapas
desto mer, som man kommit till insikt om
barnaårens betydelse för en människas hela
karaktärsutveckling. Mer än förmaningar och straff
betyder för barnens uppfostran den miljö, i
vilken de växa upp. Därför måste skolan vara
en arbetsgemenskap, där det råder glad
verksamhet under inbördes hjälp och där det
härskar trygghet och förtroende.
Efter att ha berört några problem, t. ex.
lydnadens plats i uppfostran och faran av
att barnen stanna i mindervärdighetskänslor,
övergick föredragshållaren till att tala om
övergångsålderns speciella svårigheter. Med
hänsyn till dessa framhölls vikten av utsträckt
skoltid. I denna ålder är det särskilt viktigt
att skolan, utan att tränga sig för nära de
unga, hjälper dem att finna ideal och
bärande livsvärden. Väl rustad för livet är blott
den unge, som går ut i detta med en styrka,
trygghet och glädje, som bottnar i den redan
i skolans arbets- och livsgemenskap gjorda
erfarenheten, att det är saligare att giva än
att taga.
Sedan mötet beslutat uppdraga åt
centralstyrelsen för S. A. F. att
bestämma tid och plats för nästa allmänna
svenska folkskollärarmöte, höll hr
Eydén avslutningstalet, varvid han
tackade mötesdeltagarna, utländska gäster
och föredragshållare. En särskild eloge
fick pressen, som visat skolmötet och
jubileet ett så stort intresse.
När vi nu skiljas, yttrade hr Eydén,
vilja vi rikta blicken framåt och se på
framtidsuppgifterna. Då framstår
såsom viktigaste krav: en individualiserad
undervisning och personlighetsfostran,
så att skolan verkligen kan fostra för
livet. Men härför kräves, att klassernas
storlek minskas (applåder!) och att
skolåldern höjes, så att barnen inte
släppas ut från skolan just vid den
tidpunkt, då de äro mest mottagliga för
personlighetsfostran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
