Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 37. 10 september 1930 - Småskollärarutbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 37
övergångstiden - i snart sju års tid
har utredningskvarnen varit i gång -
ingalunda kunnat vara ägnat att
stimulera landstingen till några
kraftansträngningar för att försätta sina
seminarier i tidsenligt skick.
Den reform av
småskollärarutbildningen, som kom till stånd för ett
decennium sedan – o inbildningen av
landstingsseminarierna beslutades 1919
och av statsseminarierna 1920 - var
mycket betydelsefull. Därigenom
förverkligades flera av de önskemål, som
Sveriges allmänna folkskollärarförening
länge haft på sitt program. Staten
övertog då kostnaderna för lärarlönerna,
varmed ock följde en mera enhetlig och
effektiv ledning av seminariernas
verksamhet genom skolöverstyrelsen, en
lö-ne- och pensionsreglering för
seminariernas lärare genomfördes och en
gemensam stadga för dessa seminarier, i
mycket efter mönstret av den för f
olkskole-seminaierna gällande, utfärdades av k.
m :t. Det viktigaste var dock den nya
undervismngsplanen, vilken byggde på
väsentligen ökade inträdesfordringar,
upptog utökade och fördjupade
lärokurser och anbefallde ett mera modernt
arbetssätt. Även
småskollärärinneutbild-uingen skulle, så långt sig göra lät,
byggas på psykologisk och i verklig mening
praktisk-pedagogisk grundval. Detta i
viss mån nya och vidgade program ha
våra småskoleseminarier under de nu
senast gångna tio åren haft att
genomföra. Och de ha gjort det med stor
arbetslust och omisskännelig framgång.
Jag antydde nyss vissa brister, som
ännu vidlåda småskoleseminarierna.
Därvid åsyftades i framstå rummet
några av de yttre betingelserna för ett
framgångsrikt arbete. Mot bakgrunden
av dessa ogynnsamma förhållanden,
under vilka våra småskoleseminarier
arbetat och alltjämt arbeta, är det så
mycket tacknämligare att det kan vitsordas,
att resultatet av deras verksamhet kan
betecknas såsom mycket gott. Ett sådant
vitsord om småskollärarinnekåren och
de nuvarande seminarierna gives av de i
sådant avseende mest kompetenta
bedömare, folkskolinspektörerna. För egen
del vill jag blott säga, att jag blir varm
om hjärtat, när jag tänker på
småskoleseminarierna och det arbete de utföra.
Jag har besökt dem alla, åtskilliga
flera gånger, oftast i deras stilla
vardags-gärning men även vid mera högtidliga
tillfällen, alltifrån det sydligaste med
det förnämliga läget på Helgonabacken
i Lund och till det nordligaste med det
mindre förnämliga läget i Jokkmokks
socken i den vida ödemarken i
omedelbar närhet till Norra polcirkeln. ?Jär
jag sålunda i detta sammanhang finner
mig böra vittna om min på personlig
erfarenhet grundade höga uppskattning
av arbetet vid våra småskoleseminarier,
är det för att intet missförstånd skall
uppstå, då jag strax vill komma med vis-
sa likaledes i erfarenheten grundade
Önskemål angående en reform av den
nuvarande småskollärarutbildningeny
önskemål, vilka bottna i en mera
objek-,tiv syn på det ifrågavarande problemet
jöch de tidsförhållanden, som i samband
härmed böra beaktas. Jag tror måg
härvid i stort s^tt vara i samförstånd med
hela .den svenska folkskollärarkåren,
alldeles särskilt småskollärarinnorna
själva. Och jag skulle mycket misstaga
mig, om det icke också inom
småskoleseminariernas lärarkår funnes en livlig
känsla för behovet av en
seminariereform.
Med hänsyn till att frågan om våra
småskoleseminarier och deras ställning,
såsom jag förut antytt, legat under
utredning i flera år och för närvarande
är föremål för övervägande inom en
kunglig kommitté, må det icke anses
överdrivet att påstå, att denna fråga ,är
i hög grad aktuell. Flera
omständigheter hava samverkat till att skjuta
densamma i förgrunden, kanske i främsta
rummet nödvändigheten av att med
hänsyn till den stora arbetslösheten
inom småskolekåren reglera
lärarinneutbildningen på ett sätt, som bättre
svarar mot det verkliga behovet. Därmed
var i själva verket parollen: statens
övertagande av
småskollärarinneutbild-ningen, given. Bland de spörsmål, som
1919 års seminariereform lämnade
olösta eller blott till hälften lösta, var även
detta om småskoleseminariernas
ställning till staten. Nu äro praktiskt taget
alla parter eniga på den punkten. För
småskoleseminarierna själva har frågan
om deras förstatligande sedan några år
tillbaka varit en sådan kardinalpunkt,
att seminariernas lärarkår rent av hyst
fruktan för att vid sidan av densamma
framföra några andra reformkrav, enär
man icke velat för något pris medverka
till en förlängning av det nuvarande
för seminarierna så olycksdigra läget,
Helt säkert hade denna fråga för länge
sedan varit löst, om icke landstingen
från början satt spärr för densamma
genom en oklok ekonomisk kravpolitik
gent emot staten. Nu har emellertid
läget så tillvida klarnat, att riksdagen gett
rent besked på den punkten, att de
blivande statsseminariernas lokalfråga
måste lösas på andra vägar än genom
statsinlösen av landstingsseminariernas
gamla fastigheter. Det är nu givetvis
en. av den sittande seminariekommitténs
angelägnaste uppgifter att visa, hur den
viktiga lokalfrågan kan och bör lösas.
Om goda förhoppningar sålunda
finnas, att staten i en nära framtid
kommer att helt övertaga
småskollärarutbildningen i riket, så kan man likväl
knappast säga, att en verklig
seminariereform därmed blivit genomförd. Helt
visst komma seminariernas
förstatligande att betyda en viktig förutsättning
för att de skola kunna på ett
framgångsrikt sätt fullgöra sin viktiga uppgift.
Men med en seminariereform i verklig
mening avse vi väl dock något annat,
något som på ett mera realt sätt
verkligen bidrager till att förbättra och
fördjupa lärarutbildningen.
Finnes då för det närvarande behov
av en sådan mera ingående
seminariereform 1 Jag svarar på den frågan Titan
tvekan jakände. Jag har redan i det f
ö-regåénde såsoni min bestämda
uppfattning angivit, att vunnen erfarenhet
talar i sådan riktning. Men man kan
givetvis icke heller förbigå den frågan,
om icke i den närvarande tiden på
skolans och pedagogikens fält finnes
någonting nytt, som håller på att tränga
sig fram och i allmänhet motiverar en
förbättrad lärarutbildning. Jag erinrar
i sådant hänseende om tvenne
omständigheter, en av mera yttre och en
annan av mera inre art.
Den nyss i vårt land genomförda
skolreformen, genom vilken folkskolan för
framtiden kommer att i allt högre grad
bliva grundskola i ett mera enhetligt
skolsystem, har väl icke och bör icke
heller medföra krav på en omläggning
av folkskolans organisation och arbete
i annan utsträckning, än som bör
betingas av folkskolans eget mål och
val-förstådda intresse. Men att reformen
ställer vissa krav särskilt på folkskolans
inre arbete och på resultatet av detta
arbete är ofrånkomligt, och det ligger
förvisso i folkskolans eget välförstådda
intresse att så långt möjligt också fylla
dessa krav. Det ligger ock i sakens
natur, att höjandet av folkskolans
allmänna standard och dess
skickliggörande att kunna på ett tillfredsställande
sätt uppbära sin ställning som
bottenskola måste vara i väsentlig mån
beroende av hur småskolan, där den
egentliga grunden lägges för lärjungarnas
färdigheter samt deras moraliska och
intellektuella daning, är i stånd att fylla
sin uppgift, I vissa hänseenden, till
exempel beträffande den viktigaste
förutsättningen för allt vad studier heter,
nämligen läskunnigheten, är själva
grundläggningen av så fundamental
betydelse, att vad småskolan härutinnan
försummar sällan kan helt repareras i
fortsättningen.
Den andra omständigheten, som jag
vill peka på, är även den grundad i
tids-och samfundsförhållandenas
tillskyn-delse. Ingen torde kunna bestrida, att
skolan för närvarande går till mötes,
ja redan befinner sig uti en
reformperiod, då den allmänna pedagogiska
utvecklingen, särskilt beträffande skolans
inre arbete, går i raskare takt än
vanligt, Jag hänvisar i sådant hänseende
till de föredrag, som redan hållits vid
detta möte här i dag. Den närvarande
tiden utmärkes av livliga pedagogiska
strömningar, och överallt hava
problemen rörande skolans arbetssätt blivit
aktuella. Den mera vetenskapliga
barn-forskning, söm numera med stor iver be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
