Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44. 29 oktober 1930 - Är s. k. kindergartenundervisning önskvärd i större utsträckning än för närvarande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
1049
. .
Ar s. k. kindergartenundervisning önskvärd
i större utsträckning än för närvarande?
Föredrag vid adertonde allmänna
folkskollärarmötet av fröken
Karola Pålsson, Malmö.
Min enkla reflexion i denna enligt
min mening vitala fråga grundar sig på
iakttagelser och rön, som jag gjort
beträffande kindergartenundervisningen i
in- och utdandet liksom i viss mån på
erfarenheter såsom lärarinna på det
första skolstadiet. Det säger sig självt, att
jag under sådana förhållanden icke kan
komma med något föredrag i egentlig
mening utan endast med några
fragment. Jag tillåter mig då att först
framkasta några allmänna reflexioner,
därefter några interiörer ifrån
barnträdgårdsarbetet och till slut några enkla
önskemål.
Det förebyggande arbetets, betydelse för
barnets fostran.
I det mångfaldiga arbete, som i vår
tid göres för och bland barnen, har
under det senaste årtiondet det
förebyggande och bevakande arbetet starkt trätt
i förgrunden. Så väcktes vid 1918 års
riksdag motion om att riksdagen måtte
bevilja anslag till de anstalter, som ha
till uppgift att stödja hemuppfostran.
Inför allt detta arbete att genom
föreningar och institutioner stödja barnets
fostran från dess tidigaste ålder, står
dock mer än en undrande och tveksam
och frågar: Var skall detta sluta ? Skola
vi kanske komma därhän att barnen helt
och hållet omhändertagas av dessa
institutioner, var finnes då plats för
hemmet? Ja, det ligger utan tvivel en fara
för att dessa föreningar och
institutioner, de må vara aldrig så bra, genom
övertagande av det arbete, som dock i
första hand bör påvila hemmet, skola
verka upplösande och förslappande på
hemmet och föräldraansvaret. Men å
andra sidan får fastslås, att barnens
fostran är icke endast ett hemmets
intresse utan det är en samhällets sak. I
detta sammanhang rinner mig i
minnet Fröbels tänkvärda ord: »Barnets,
människans högsta strävan måste vara
att på varje stadium helt och fullt vara
det, som detta stadium fordrar, endast
då ha vi förutsättningar att även på
det följande kunna nå den största
utvecklingen.» Erkänna vi sanningen av
dessa Fröbels ord, måste vi också
medgiva att hela uppfostran bör bilda ett
organiskt helt, där det ena stadiet
förbereder och möjliggör utvecklingen på
det följande; liksom ock
nödvändigheten av att barnets fostran och
utveckling under de tidigaste åren blir rätt
tillgodosedd och betraktas i rätt
sammanhang såsom en länk i
uppfostrings-kedjan.
Barndomsintryckens betydelse för ut
gestaltning en av en människas liv.
Tack vare den psykologiska
forskningens rön har man inom allt vidare
kretsar kommit till insikt om den
tidigare barnaålderns eminenta betydelse
för utgestaltningen av människans liv.
Det kan icke längre anses likgiltigt,
vilka föreställningar och bilder, som under
dessa år bli barnets egendom. Vad som
då upptages sitter ofta fast livet igenom
och blir i oanad grad bestämmande för
individens livsföring, även om det
sjunker under medvetandets tröskel. Liksom
man av de olika årsringarna på ett träd
kan se, om det haft goda eller dåliga
år, kan man ofta av individens
livsföring under mogen ålder sluta sig till
hur den uppfostran varit beskaffad,
som i barndomen kommit
vederbörande till del. Man har också i den nyare
forskningen kommit underfund med att
en rad fysiska och psykiska lyten
senare i livet bero på bristande vård i
barndomen. Är det så, måste det stå klart att
det förebyggande arbetet är mera
betryggande, mera effektivt, ja, mera
ekonomiskt än det återuppbyggande, icke
minst därför att det rör sig om levande
material, om människolycka eller
förspillda människoliv. Lite var ha vi väl
också erfarenhet av att små barn äro i
ytterligt hög grad beroende av sin
omgivning och påverkas av denna i god
eller dålig riktning. Även när det gäller
den rena kunskapstillägnelsen äro de
tidigare barnaåren av den allra största
betydelse. Då utvecklas, enligt vad
experimentella undersökningar påvisat,
intelligensen snabbare än under någon
senare period i livet. Då fylles själen med
de föreställningar, som komma att
utgöra tankelivets råmaterial. Då
förvärvar barnet sig till största delen språket
och lär sig att genom detta uttrycka
sina tankar, känslor och önskningar
o. s. v.
Barnträdgårdarnas uppgift.
Av det sagda framgår, att stora krav
måste ställas på alla dem, som äro satta
att handha barnets fostran under
denna viktiga period av dess liv.
Föräldrarna böra naturligtvis i främsta rummet
vara barnets fostrare och lärare under
denna tid, då barnen helst helt borde
höra hemmen till. Detta må vara den
fundamentala regeln för vårt lands
pedagoger, filantroper och lagstiftare icke
endast därför att den kristna kulturen
bygger på den och den har sitt ursprung
från samvetets moralbud utan också
därför att föräldrarna normalt sett bäst
känna barnets individuella, psykiska
och fysiska egendomlighet och därför
också bäst kunna skydda barnen och gö-
ra dem motståndskraftiga. Därav följer
att i samma mån som föräldrarna äro
angelägna om att vänta sig rika
framtidsskördar av sin fostran, måste de
också vinnlägga sig om att granska såväl
utsädet och de egna förutsättningarna å
ena sidan som jordmånen å den andra.
Vid en sådan granskning skall
det’säkerligen för många komma att stå klart,
att han eller hon av olika skäl saknar
de nödiga förutsättningarna att helt på
egen hand kunna leda den unges
fostran och undervisning före den
egentliga skolåldern. För att vara dessa
föräldrar och deras ’barn till hjälp ha
s. k. barnträdgårdar inrättats i så gott
som alla kulturländer.
Barnträdgårdarnas uppkomst och
utveckling i Tyskland.
Barnträdgårdens, eller kindergartens,
egentlige skapare är som bekant den
tyske pedagogen och barnavännen
Friedrich Fröbel, som inrättade den
första anstalten av detta slag år 1837
i Blankenburg i Thiiringen. Under de
närmast följande åren verkade han
jämte sin medhjälpare Middendorff för
inrättandet av barnträdgårdar i Berlin,
Dresden och Hamburg, men hade föga
framgång. Det var först år 1849, då den
fint bildade och begåvade baronessan
Bertha Marenholtz-Biilow kom att
intressera sig för Fröbels
uppfostringsidéer, som den egentliga utvecklingen
började. Marenholtz-Biilow var fast
övertygad om barnträdgårdens
pedagogiska betydelse och sociala uppgifter.
Genom skrifter och föredrag lyckades
hon i sin tur intressera andra
inflytelserika personer, däribland Diesterweg,
för Fröbels idéer. År 1851 förbjöd
emellertid den ortodoxa och oförstående
undervisningsministern Eaumer av
religiösa skäl Fröbel att fortsätta sin
verksamhet och först åtta år efter hans död,
eller år 1860, upphävdes detta förbud
av Bethmann-Holweg. Sedan dess hava
barnträdgårdar inrättats,
kindergar-tenseminarier grundats och s. k.
Frö-belföreningar stiftats över hela
Tyskland, som för närvarande har ett
kin-dergartennät, vilket är utbrett i alla
väderstreck och i olika, förgreningar.
Många av dessa barnträdgårdar åtnjuta
understöd av stads- och några av
statsmyndigheter. I flera av Tysklands
större städer erhåller för närvarande cirka
en tredjedel av alla barn
kindergartenundervisning fore inträdet i den
egentliga folkskolan. På sista tiden har man
på kommunens bekostnad böHat. inmätt?
barnträdgårdar för sådana ban; som
vid den egentliga skolålderns början
visat sig otillräckligt utvecklade för att
följa med den vanliga undervisningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
