Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44. 29 oktober 1930 - Är s. k. kindergartenundervisning önskvärd i större utsträckning än för närvarande? - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1050
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 44
Även dessa speciella ’barnträdgårdar, s.
k. Vorschulen, lia enligt vittnesbörd
ifrån både läkarehåll och lärarekall
visat sig vara en värdefull tillgång.
Barnträdgårdarna ha erövrat hela
världen.
Angående kindergartens utbredning
och förekomst i andra länder tillåter
jag mig erinra om det allbekanta
faktum, att den finnes över hela världen.
Redan genom Marenholtz-Biilows,
Dies-terwegs och doktor Wichard-Langes
propaganda uppstodo snart Fröbelf
örening-ar och barnträdgårdar utom Tysklands
gränser, exempelvis i Schweiz. I
England, Italien, Ungern, Österrike,
Ryssland, Japan, Australien, Belgien och
Förenta staterna finnas de också nu. I
Österrike har barnträdgården tidvis
ingått såsom ett fast led i
skolorganisationen och alla blivande lärarinnor på
första stadiet ha vid statsseminarier
fått genomgå en särskild
utbildningskurs i kindergartenundervisning. I
Wien, där ju skolväsendet fullständigt
reformerats efter kriget, finnas för
närvarande ej mindre än 110
barnträdgårdar med 340 olika avdelningar. De vid
barnträdgårdarna anställda äro att
räkna till de tjänstemän, som ha den
förmånligaste anställningen. En tredjedel
av alla barn före den egentliga
skolåldern åtnjuter kindergartenundervisning,
men man hoppas, att alla barn skola i
framtiden kunna mottagas där.
Till Amerika fördes Fröbels och
Montessoris idéer i självständig utformning
genom John Dewey, länge verksam vid
Chikagos universitet och väl den
amerikanska kulturvärldens främste
pedagogiske tänkare. Skolmyndigheterna i
Nordamerikas förenta stater ha i
barnträdgården funnit ett utomordentligt
medel i amerikaniseringens tjänst och
anslå därför årligen betydande summor
till denna institution, som också står
under central ledning och inspektion. I
åtskilliga länder hava barnträdgårdarna
i regel tidigare upprättats och
underhållits antingen av enskilda personer
eller ideella föreningar. Under de sista
årtiondena har det dock i flera länder
blivit ganska vanligt, att kommunen
och större industriföretag lämna
avsevärda bidrag till eller helt bekosta
kindergartenundervisning för barn från
fattiga familjer.
Beträffande de nordiska länderna är
antalet barnträdgårdar ojämförligt
störst i Finland. Där omfattas denna
institution med stor förståelse såväl av
skolmyndigheterna som av de enskilda
hemmen och anses såsom ett nödvändigt
led i barnens fostran. I hela Finland
finns det omkring 100 barnträdgårdar,
därav 27 i Helsingfors med 50–100
barn vardera. I Helsingfors är det väl
sörjt för lämpliga lokaler och
undervisningsmateriell. Enligt lag underhållas
barnträdgårdarna i Finland till en
tredjedel av staten och till två tredjedelar
av kommunerna, men i Helsingfors ha
kostnaderna helt övertagits av
kommunen. Särskild inspektör för
barnträdgårdarna är anställd och likaledes finns
det skolläkare, som stå lärarinnorna till
tjänst med råd och dåd då det gäller
hälsofrågor.
I Danmark står likaledes
B0rnehave-sagen, för att använda det danska
namnet, i den starka utvecklingens tecken.
Sålunda har under de senaste åren i
Köpenhamn i åtskilliga arbetarekvarter
upprättats »Menighetsb0rnehaver», och
därmed har arbetet för småbarnen
kommit in såsom ett f äst led i den
kommunala förvaltningen. Sedan riksdagen i
Danmark år 1919 antagit en lag om
statsunderstöd till den förebyggande
barnavården ha liknande
Menighetsb0r-nehaver inrättats även på andra platser.
Såvitt jag kunnat utröna befinner sig
barnträdgårdsverksamhetenl Norge
ännu på det första trappsteget, dock har i
Oslo sedan en del år tillbaka upprättats
en kommunal barnträdgård, där
utgifterna helt bestridas av kommunen.
Dessutom lämnas kommunalt bidrag till
några privata barnträdgårdar.
Barnträdgårdarnas omfattning i
Sverige.
I Sverige upprättades den första
barnträdgården i Stockholm år 1896 av
fröken Anna Eklund. Eftersom de
barn-trädgårdar, som under de närmast
följande åren inrättades, måste upptaga
betydande avgifter, kommo de att
besökas endast av barn från förmögnare
samhällsklasser. Först 1904 grundades
av fröken Ellen Moberg i Norrköping,
som sålunda står som den egentliga
ban-brytaren för denna verksamhet i värt
land, den första folkbarnträdgården i
vårt land. Redan förut hade det dock
funnits en del s. k. småbarnsskolor för
»folkets» barii. Så t. ex. inrättades redan
1839 av »Sällskapet för bildandet av
småbarnsskolor i Göteborg» därstädes
en dylik skola, som icke blott alltjämt
består utan som med sina cirka 600
elever för en kraftigare tillvaro än
flertalet barnträdgårdar i Sverige. Under
de två senaste årtiondena ha
folkbarn-trädgårdarna i Sverige vunnit en viss
omfattning. Stockholm har 27
barnträd-gårdar med omkring 800 barn.
Liknande anstalter finnas i Göteborg,
Norrköping, Malmö, Gävle, Örebro,
Hälsingborg, Ystad, Lund, Kristianstad,
Uppsala, Hedemora, Karlstad, Skara,
Linköping samt i Domnårvet, Grängesberg och
Bofors. Dessa senare barnträdgårdar
underhållas helt av enskilda bolag,
medan de förra äro grundade av enskilda
personer eller ideella föreningar
medel-ler utan kommunalt understöd.
Då mer än ett kvarts sekel
förflutit sedan den första folkkindergarten
inrättades i vårt land och det icke finns
dylika, såvitt jag kunnat utröna, på
mer än ett 20-tal platser, med
kommunalt bidrag, kan väl ingen påstå, att
utvecklingen i vårt land på detta område
skett i synnerligen raskt tempo. Dock
finnas för utbildande av lärarinnor till
barnträdgårdar liksom också för att i
överensstämmelse med Fröbels mening
utbilda mödrar i småbarns fostran och
undervisning fyra Fröbelseminarier,
som bekant i Stockholm, Uppsala,
Örebro och Norrköping. Med dessa
resurser för utbildande av
kindergartenlä-rarinnor är det utan tvivel möjligt att
tillgodose en mycket hastigare
utveckling av barnträdgårdarna. Men härför
fordras helt visst icke endast
utbildningsanstalter, icke endast att den el*
ler den kommunen, det eller det
bolaget lämnar större eller mindre
understöd, utan därför kräves framför allt
att utbildningsanstalterna liksom även
barnträdgårdarna komma under central
ledning och inspektion med statligt
understöd, och detta bör icke betraktas
såsom en välgörenhetsåtgärd utan såsom
ett samhällsintresse.
Jag är nog optimistisk att tro, att
tiden är mogen för att man sålunda även
i vårt land liksom i andra kulturländer
ägnar den viktiga 4-7-årsåldern en
mera intresserad uppmärksamhet. I
den riktningen peka bl. a. vissa nyare
lagstiftningsåtgärder.
Efter dessa allmänna reflexioner
tilllåter jag mig framföra några små
interiörer från barn.trädgårdens arbete.
Barnträdgårdens speciella uppgift är
enligt Fröbel liksom Montessori icke i
första hand att mottaga och öva
uppsikt över barn fore skolåldern utan
’fastmer att sörja för att barnen erhålla
sysselsättningar, som motsvata deras
utveckling och behov. Barnens
feroppskraf-,ter skola härunder i möjligaste mån
"stärkas och deras sinnen övas. Vidare
"skall man i barnträdgården bibringa
dem kännedom om naturen och
människorna och framför allt påverka deras
hjärta och sinne i god riktning. Det
var med orden: »Kom, låtom oss leva
för barnen», som Fröbel sökte mana till
handling och genom de orden strömmar
också hans starka kärlek till alla dessa
spirande människoliv och hans stora
starka känsla av förpliktelser inför de
möjligheter, som ligga fördolda hos
varje litet barn. Det har han också velat
ge oss till arv genom det namn han gav
sin .skapelse - Barnträdgården.
(Forts.)
Rekvi
virera en pr0vsats
av våra julpublikationer: i ex. av
vardera Jultomten, Tummeliten, Lilla
Fågel Blå ock Titteli-Ture,
Pris kr. 1:90.
SVENSK LÄRARETIDNINGS
FÖRLAG, STOCKHOLM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
