Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 44. 29 oktober 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 44
SVENSK LÄRARETIDNING
1051
LÄST OCH ÅTERGIVET.
Kronans kaka är visserligen säker
men den har ett stort hål, anser Svenska
Dagbladet, som i en ledande artikel har
några ord att säga finansministern.
Tidningen framhåller, att 1928 års
lönekommitté icke för de s. k. nyreglerade
verken föreslagit någon lönereglering.
Tjänstemän i de lägre dyrortsgraderna
få därigenom vidkännas löneminskning.
Det är i denna situation, som
finansminis-terter Hamrin inträder med sina högst
pessimistiska uttalanden, fortsätter Sv. D. och
tilllägger: Han har visserligen icke helt avvisat
tjänstemännens krav, utan gjort ett otydligt
medgivande om att åtminstone »någon»
förbättring borde kunna åstadkommas. Men han
har också tillagt, att denna förbättring i
första hand skulle tillkomma »de sämst ställda»
och har till yttermera visso härutinnan
anslutit sig till yttranden av det .
socialdemokratiska partiets ordförande, herr Per Albin
Hansson. Efter dylika deklarationer står
tjänstemannakåren inför en gåta. Vad kan den
hoppas på, och hur kommer det »något», om
vilket finansministern talat, att fördelas?
I detta läge bör det bestämt sägas ifrån,
att tjänstemännens lönefråga icke vidare utan
vådor kan ställas på framtiden. Det räcker
icke med blotta löften, som när som helst
kunna tagas tillbaka. Det har sagts, att
tiden vore ytterst olämplig för tjänsemännen
att nu komma fram med lönekrav, och man
har svarat med en motfråga: när får en
tjänsteman egentligen komma med en dylik
framställning? Det går som bekant till så, att
när framställningar i lönefrågor framställas,
tillsätter k. m:t en kommitté, som undersöker
saken och i sinom tid framlägger ett förslag.
Så hastigt som numera konjunkturerna växla,
händer tdet mycket lätt, att framställningar,
som gjorts under goda konjunkturer, bli
liggande hos en kommitté till dess andra tider
ha inträtt. Åtminstone är läget nu av denna
art, så vida man verkligen får använda
uttrycket lågkonjunktur om nuvarande tid; det
vill synas, som om detta innebure en minst
sagt mycket stor överdrift. Men är
förhållandet sådant, att löneförhöjningar icke få
begäras under dåliga tider och att lönekrav, som
framställas under bättre förhållanden, bli
liggande kvar under utredning till dess
konjunkturerna ändrats, då må det med skäl
anmärkas, att tjänstemännens ställning är föga
avundsvärd. Här måste myndigheterna arbeta
på lång sikt och veta, att deras beslut
kommer att gälla under både goda och dåliga
tider.
Det ligger ett halvt eller tredjedels löfte i
finansministerns ord om »någon» förbättring.
Förmodligen är regeringen sysselsatt med att
utfinna vägar för att skapa medel för
någonting dylikt. Man vill uttrycka den bestämda
förhoppningen, att detta »något» icke tas till
för knappt utan att en ändring till det bättre
verkligen sker. Det är givet, att
statsfinansernas bärighet icke får äventyras, men å
andra sidan är talet om lågkonjunkturen
säkerligen tämligen överdrivet, och staten har
under årens lopp givit så många löften till sina
tjänstemän - t. ex. landsfiskalerna -, att
den helt enkelt icke vidare kan avspisa dem
enbart med nya utfästelser. Det fordras
handling och icke enbart vackra ord.
De olika lärargrupperna torde jämte
fögderiförvaltningarnas t j änstemän,
främst ha anledning till otålighet. De
ha nämligen fått »sitta över» en hel
löneregleringsperiod. Ett ytterligare för-
halande av lönefrågan skulle därför helt
naturligt i lärarkretsar väcka stark
förstämning. Regeringen har ännu icke
ansett sig kunna lämna klart besked.
Statsministern har emellertid gjort ett
uttalande, som ökar den oro,
finansministerns valtal vållat i lärarvärlden. En
deputation från Svenska
tullmannaför-bundet har vid en uppvaktning
överlämnat en skrivelse, i vilken protesteras mot
de avlöningsförsämringar, som skulle
drabba vissa grupper av statstjänstemän
i lägre grad om 1928 års lönekommittés
förslag oförändrat genomfördes.
I lönefrågans nuvarande läge ha vi tagit
fasta på statsministerns löfte, att
lönekommitténs förslag skall överarbetas i syfte att
ge de lägsta inkomsttagarna en skälig
löneökning, heter det vidare i sagda skrivelse. Vi
hemställa, att denna överarbetning kommer
att ske snarast möjligt och att förslag
före-lägges 1931 års riksdag med hemställan om
retroaktiv verkan fr. o. m. l juli 1930.
Slutligen hemställes, att det förslag, som i
lönekommittén reservationsvis framförts av
statstjänarnas centralorganisations representanter,
måtte läggas till grund för de kommande
överläggningarna.
Statsministern hänvisade i sitt svar till den
kritik mot löneförslaget, som inkommit från
olika håll, och ansåg det med hänsyn härtill
tveksamt, huruvida den tidigare i utsikt
ställda överarbetningen av 1928 års lönekommittés
förslag skulle kunna medhinnas i så god tid,
att frågan kan föreläggas 1931 års riksdag.
I varje fall förklarade statsministern sig
vidhålla sin tidigare uttalade mening, att
därest icke definitiv proposition hinner
utarbetas, förslag om en provisorisk förbättring av
de sämst ställda befattningshavarnas löner
bör framläggas.
Enligt vad Svensk Läraretidning
erfarit kommer en av de närmaste
dagarna en deputation från
folkskollärarkå-rernas representantskap för lönefrågor
att uppvakta stats-, finans- och
ecklesiastikministrarna samt därvid framföra en
enig kåropinions uppfattning om den
tilltänka uppskovspolitiken.
Kroppsaga i skolan är ett ämne, som
ofta diskuteras i dagspressen. Nu senast
har frågan ventilerats i
Social-Demokraten. Tidningen har vänt sig till doktor
G. Stéenhoff, vilken gör gällande, att
mannamån begås genom att kroppsaga
tillåtes i folkskolorna under det att den
är förbjuden vid de allmänna
läroverken och kommunala mellanskolorna.
- Icke heller i fortsättningsskolorna eller
högre folkskolorna är kroppsagan tillåten __
framhåller dr Stéenhoff. Det har till och
med i vissa av de nämnda skolornas stadgar
ansetts nödvändigt bestämma att annan
kränkande och sårande behandling av eleverna ej
får förekomma.
I folkskolorna är det emellertid ännu enligt
stadgan tillåtet att »vid fortsatt eller svårare
förseelse» aga barnen, enligt de närmare be-
stämmelser, som meddelas i det för
skoldistriktet gällande reglementet.
Av de för andra skolor gällande förbuden
och de återkommande misshandelsfallen vid
folkskolorna borde väl framgå - betonar dr
Stéenhoff - att det är på tiden att även för
folkskolan införes bestämt förbud mot
kroppslig bestraffning. Detta borde ske även för
exemplets skull, ty att, såsom hittills, inpränta
hos ungdomen, att våldet är berättigat och
det som ändå till slut hjälper, är väl en föga
tillfredsställande pedagogik.
Kroppsagan och misshandeln gå ofta hand
i hand. Tidningarna skildra ju med täta
mellanrum fall av misshandel i hemmen och i
skolorna. Föräldrarna kunna ju oftast utan
påföljd ge barnen en kroppsaga, som gränsar
till misshandel. Påpekar man för föräldrarna
det oriktiga i kroppsagans användande får
man ofta till svar, att när främmande
uppfostrare ha rätt att aga barnen, varför skulle
då ej deras egna föräldrar ha samma rätt?
Denna uppfattning är ju svår att vederlägga.
Jag vet många fall där barn fått
trumhinnorna förstörda och företett
blodutgjutning-ar, men ofta nog äro de själsliga skadorna av
kroppsagan svårare än de fysiska. Barnet
kan synas kraftigt men ändå på ett
betänkligt sätt reagera mot smärtan och skammen.
Gäller det nervklena och svaga blir det ju
endast så mycket värre.
Kroppsagan måste bringas att försvinna.
Den står icke i överensstämmelse med
modern pedagogik och barnpsykologi. Ju förr
man tar detta steg, desto bättre -
understryker dr Stéenhoff.
Folkskollärarinnan fru Eva Hedén,
Stockholm, har ungefär samma syn på
frågan. Hon anser kroppsagan vara
»ytterst osympatisk».
- Jag för min del har aldrig haft något
enda fall såsom lärarinna, där det varit
nödvändigt med kroppsaga. Det brukar ju
inträffa, att pojkar ha en viss period då de bli
mer än vanligt bångstyriga, men under
denna period är det manliga lärarkrafter, som
handha deras utbildning.
För flickornas del måste jag framhålla
kroppsagan såsom absolut fördömlig. Är den
nödvändig att tillgripa i något enstaka fall
beträffande pojkar, så anser jag att detta bör
ske efter föräldrarnas fulla gillande och i
samråd med överlärare samt i övrigt efter ett
mycket moget övervägande.
Jag håller fore, att danskarna slagit in på
en riktig väg, då de grundat särskilda
skolhem för svårdisciplinerade lärjungar. I en
lugnare omgivning bli dessa ofta andra
människor. Oron och trotset bottnar många
gånger i svåra förhållanden hemma och ibland
också i fysisk eller psykisk svaghet. Att i dessa
fall tillgripa kroppsaga är ju oförståndigt.
Någon större nackdel tror jag inte, slöt fru
Hedén, att kroppsagans avskaffande skulle
medföra.
Överlärare Leander Wallerius ser
problemet från delvis andra
utgångspunkter. Han betonar, att
disciplinfrågor höra till dagsdiskussionernas
ömtåligaste spörsmål. Kroppsaga i
folkskolan hör numera till undantagsfallen.
Lärarens svåraste stum! är, då han måste
ta till tuktomedel. Bäst är, om hemmen
åtoge sig nödig aga. Men det finns hem,
som äro oförmögna och likgiltiga för
barnens disciplinära fostran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
