Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nr 49. 3 december 1930
- Fritt forum
- "Småskoleseminarierna inför förstatligandet"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1174
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 49
domkapitlet i Luleå, vilket är känt och
uppskattat för sitt intresse för och sin
goda omvårdnad om stiftets
skolange-lägenheter, att skillnaden i kompetens
mellan den för ämneslärare vid
folkskoleseminarierna, lektorskompetens,
och densamma för ämneslärare vid
småskoleseminarierna, folkskollärarexamen,
vore överraskande och olämplig. Vid
fällandet av detta omdöme synes
visserligen domkapitlet i första hand ha
tänkt på den speciella uppgift, som
åligger de treåriga statliga
småskolesemina-rierna, nämligen att utbilda lärarinnor
för de talrika mindre folkskolorna i
våra nordligaste trakter. Omdömet kan
emellertid knappast bli annorlunda, om
man utgår från den berättigade
fordran, att utbildningstiden bör rationellt
och på bästa sätt utnyttjas. Vid den
treåriga utbildningen medger tiden, att
elevernas självständiga
studieverksamhet kan tillgodoses på ett helt annat sätt
än vid den tvååriga. Men vem vill
bestrida, att det rätta handledandet av
detta mera självständiga och
personlig-hetsdanande studiesätt kräver ökad
beläsenhet och större kunskaper hos
lärarna? Den treåriga utbildningstiden
medför också, att läraren under
lektionerna hinner ge mera av sin personliga
syn och sitt eget vetande, varigenom
hans undervisning kan bli värdefullare
och mera väckande, men varigenom
också ställes ökade krav på hans egen
utbildning. I sitt yttrande över 1928 års
lönekommittés betänkande har kollegiet
vid Lycksele seminarium enhälligt gått
in för en höjning av fordringarna på
ämneslärarnas kompetens vid framtida
tillsättning av ämnesläraretjänster. Den
mening, kollegiet härigenom ger uttryck
åt, är grundad på en ingående
kännedom om det treåriga seminariets
arbetsförhållanden och om de fordringar,
arbetet där ställer på läraren. Då kravet
på förhöjd kompetens för ämneslärarna
framförts från lärarkåren själv, kan det
icke, då det här på nytt framföres,
tydas såsom bristande uppskattning av
den nuvarande lärarkårens personliga
duglighet. Denna förtjänar väl
genomgående vid alla småskoleseminarier det
bästa vitsord. Ja, besinnar man vad
dessa lärare och lärarinnor med sin i
förhållande till dem påvilande
uppgifter ofta ganska klena förutbildning och
med sina läroanstalters i många fall
ytterst torftiga materiella utrustning
genom eget fortbildningsarbete, genom
energi och hängivet intresse uträtta, är
nog ett erkännande i ’kraftigare
ordalag på sin plats.
Från de treåriga seminariernas sida
måste icke desto mindre hävdas, att
erfarenheten givit vid handen, att en
utökning av utbildningstiden vid
små-skoleseminarierna till tre år också
medför behovet av en höjning av
ämneslärarnas kompetens.
*
Finnas då några skäl för en
skärpning av kompetensfordringarna även
för lärare vid tvååriga
småskoleseminarier? Säkerligen finnas sådana och det
till och med av mycket lättfattlig art.
Det är ju numera en så vanlig
företeelse, att småskoleseminarierna söderut
räkna studenter bland sina elever, att
det från seminarielärarhåll ansetts
nödvändigt att för deras utbildning få
särskilda föreskrifter utarbetade. Man står
här inför det något egenartade
förhållandet, att många elever äro sina
lärare överlägsna ifråga om kunskaper i
de läroämnen, som skola behandlas.
Överhuvud taget förefaller det, som om
bildningsstandarden bland de elever,
som intagas vid småskoleseminarierna i
södra och mellersta delarna av landet,
numera vore så hög, att man kan förstå
dem, som stå tveksamma inför
förslaget om ett tredje utbildningsår vid
dessa seminarier. Men är det då rimligt,
att lärarna vid dessa läroanstalter, som
ha att handleda så väl förberedd, mogen
ungdom icke skall anses behöva ens den
teoretiska kompetens, som fordras av
lärarna vid de högre folkskolorna?
*
Man säger nu att speciallärare icke
gå att anställa vid de små tvåklassiga
seminarierna, emedan det är omöjligt
att bereda dem full tjänstgöring.
Härvid kan då först anmärkas, att
motsvarande invändning ej längre är hållbar,
då det gäller de treåriga seminarierna,
ej heller då det gäller de
dubbelseminarier av tvåårig typ, som man möjligen
har att motse. Härtill kommer dock, att
kravet på en höjning av den teoretiska
kompetensen för lärare vid
småskoleseminarium ej fullt sammanfaller med ett
yrkande, att speciallärare skall finnas
i alla vid seminariet förekommande
läroämnen. Är verkligen tillgången på
akademiskt bildade folkskollärare så
ringa, att ej småskoleseminariernas
lä-rarbehov vid en lämplig lönesättning
skulle kunna tillgodoses med på så sätt
utbildade krafter? Om så är, borde
något göras för att äntligen få frågan om
folkskollärarnas rätt till tillträde till
universiteten löst. Ty det är
framförallt praktiskt och teoretiskt väl
utbildade lärarkrafter med kännedom om
och intresse för folk- och småskolans
mål, arbetsmetoder och
arbetsförhållanden, som seminarierna behöva.
Kontakten mellan seminarium och folkskola
måste upprätthållas. Är
kompetensfrågan för ämneslärarna vid
folkskolesemi-narierna löst på ett i allo
tillfredsställande sätt?
*
Att ämneslärarfrågan vid de tvååriga
enkelseminarierna dock under alla
förhållanden blir vansklig att lösa, skall
icke bestridas. Det är därför med stort
intresse man tar del av rektor
Wahlströms uppslag, att i görlig
utsträckning sammanslå dem med
folkskolese-minarierna. Vinsterna äro uppenbara.
En förstklassig utrustning med lokaler
och undervisningsmateriell vore härmed
tillförsäkrad småskoleseminariet. Till-
gången till folkskoleseminäriets
specialutbildade lärare löste från vissa
utgångspunkter på ett tillfredsställande
sätt lärarproblemet. Ekonomiska
fördelar torde väl också kunna vinnas på den
av rektor Wahlström anvisade vägen.
Man bör måhända därför icke avråda
från, att denna väg - om också med en
viss försiktighet - prövas.
Skulle emellertid det med
folksköle-seminariet sammanslagna
småskoleseminariet bli treårigt, så att skillnaden i
utbildningstid mellan folkskollärarinnan
och småskollärarinnan endast bleve ett
år, vore det att befara, att »sugningen»
från folkskoleseminariet på de mera
begåvade inträdessökandena bleve så stark
att en bestämd nedgång i
begåvningsnivån hos dem, som sökte inträde vid
småskoleseminariet vore att befara. Redan
nu händer det väl en och annan gång,
att mera begåvade elever avbryta sin
kurs vid småskoleseminariet för att
söka sig in vid det »stora» seminariet.
Givetvis kunde ingen reform vara
olyckligare f or småskolan än den, som sänkte
begåvningsnivån hos dess blivande
lärarinnor.
Mot rektor Wahlströms förslag, att
vid en eventuell förläggning till Falu
folkskoleseminarium av den tvååriga
folkskollärarutbildningen för
småskollärarinnor också dit förlägga det
tvååriga småskoleseminarium, som
möjligen kommer att finnas i Falun,
förefaller det, som om inga kraftigare
invändningar kunna göras - i varje fall
synas fördelarna vara övervägande.
Denna plan kan man därför önska all
framgång. Även den som skriver detta
tror sig med stöd av en flerårig
lärarerfarenhet från såväl folk- som
småskoleseminarium kunna understryka,
vad rektor Wahlström framhåller,
nämligen att det för lärarna i den tvååriga
fortbildningskursen för
småskollärarinnor skulle vara av stort värde att få
närmare praktisk kännedom om
småskoleseminariet och dess
arbetsförhållanden. Många misstag och många
oriktiga omdömen om småskoleseminariernas
arbetsresultat skulle härigenom också
sparas.
Till och med de invändningar mot
sammanförandet av ett treårigt
små-skoleseminarium och ett fyrårigt
folkskoleseminarium, som nyss anförts,
skulle väga mindre då fortbildningskurs för
småskollärarinnor funnes vid samma
seminarium.
*
Till sist: låt oss få behålla våra
seminarier i sådan form, att
landsbygdens ungdom ej utestänges från
desamma. Må det vara stadsbons syn på
saken, att seminarierna skola bygga på
högre skolor. Den som har bättre
kontakt med landsbygdens förhållanden
kan icke vara blind för den tillgång
för vår svenska folk- och småskola, som
ligger däri, att bland bygdens lärare
och lärarinnor finnes ett inslag av dess
egna söner och döttrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:49:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1930/1182.html
