Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 49. 3 december 1930 - Fritt forum - "Småskoleseminarierna inför förstatligandet"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 43
SVENSK LÄRARETIDNING
1173
Fritt forum.
För att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg
som brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
"Småskoleseminarierna
inför förstatligandet."
I anledning av rektor Vendela Wester
Wahlströms artikel i nr 47 över ovanstående
ämne har redaktionen från flera
skolrepresen-tanter fått mottaga inlägg i ärendet. Här
nedan offentliggöras tre av dem.
Folkskolinspektören E. G. C. Brandt
skriver :
Förr eller senare kommer nog
folkskollärarutbildningen att överflyttas
från seminarierna till universiteten.
Sannolikt sker detta i vårt land snarare
senare än förr, ty det är länge sen
Sverige gick i teten för utvecklingen, men
en gång kommer det dock därhän.
Förr eller senare lär väl också
småskollärarinneexamen bli avskaffad och
folkskollärarexamen bli
kompetensvillkor för undervisning även i folkskolans
två lägsta klasser, den s. k. småskolan.
Det behövs sannerligen, inte mindre
allmänbildning - pedagogisk och
»profan» - för att undervisa på lågstadiet
än på högstadiet i den s-ex- å sjuklassiga
folkskolan, men lärarutbildningen kan
med fördel något differentieras.
Tills vidare torde man emellertid
ännu rätt lång tid framåt få räkna med
seminarieutbildning och med särskild
folkskollärarexamen och särskild
småskollärarinneexamen. Det må ha hänt.
Men så tokigt som man nu har
utbildningen organiserad behöver man inte ha
det många år till. Staten kommer att
övertaga även småskollärarutbildningen,
och då vore det verkligen märkvärdigt
om man inte passade på tillfället att
överallt där det låter sig göra - och
det blir flerstädes! - flytta över
småskoleseminariet i folkskoleseminariet
och ställa dem under samma ledning.
Den pedagogiska vinsten härav är
uppenbar: folkskoleseminariernas i alla
hänseenden rikare utrustning
(materiell, laboratorier, speciallärare med hög
kompetens etc.) kan i betydande
utsträckning komma de blivande
småskollärarinnorna till godo. Deras duglighet
och anseende kommer att höjas. Och
denna enhetliga organisation blir
billigare än dualismen med två skilda
seminarier under skild ledning.
Jag förstår mycket väl, att sådana
planer komma att möta motstånd.
Vissa personliga intressen känna sig
tilläventyrs hotade. Men det kommer man
inte att säga. I stället skall man tala
om en ohemul kritik av våra utmärkta
småskollärarinnor. Försök inte! Jag
vet bättre än de flesta, att vi ha
utmärkta småskollärarinnor, och det är
just dessa förträffliga kvinnor själva,
som påyrka en bättre utbildning av sin
kår.
Kyrkoherden, f. d. rektorn Carl
Edquist :
Rektor Vendela Wester Wahlströms
förslag att vid statens
övertagande av småskoleseminarierna förena
dessa med folkskoleseminarierna finner jag
synnerligen tilltalande. Däremot anser
jag icke, att f olkskollär ar utbildning bör
göras obligatorisk för undervisning i
småskolan. Enligt min erfarenhet har
överkvalifikation på detta område sina
bestämda risker. Därtill kommer, att
småskollärarens kompetens är i vissa
stycken - jag vore nästan frestad att
säga - artåtskild från folkskollärarens
kompetens.
Jag ville föreslå, att
inträdesfordringarna skulle göras lika för små- och
folkskoleseminarier. Men
seminarieutbildningen skulle alltjämt hävda sin
egenart såväl i småskoleseminariet som i
folkskoleseminariet. Med de höjda
inträdesfordringarna i småskoleseminariet
torde en tvåårig utbildningstid vara
fullt tillräcklig, även om småskolan i
framtiden göres treårig - en reform,
som jag anser synnerligen önskvärd.
Rektor A. Funke:
I sin intressanta artikel i Sv. Ltg
»Småskoleseminarierna inför
förstatligandet» har rektor Vendela Wester
Wahlström till debatt upptagit
åtskilliga för småskoleseminariernas framtid
viktiga frågor, vilka det hittills i stor
utsträckning synes ha varit 1929 års
seminariesakkunniga förunnat att
ensamma dryfta. Rektor Wahlström pekar
med sann kvinnlig intuition genast på
den ovissa punkten: i vad mån kan
statens övertagande av
landstingsseminarierna komma att lösa
småskollärarut-bildningens problem?
Ty förvisso är det sant: statens
övertagande av småskoleseminarierna
garanterar icke i och för sig, att de krav på
en förbättrad småskollärarutbildning,
som enligt utvecklingens lag allt
kraftigare resas och måste resas, i önskvärd
omfattning bli prövade och
tillgodosedda. I åtskilliga avseenden torde man
dock med visshet ha att motse
bestämda förbättringar. Rektor W. påpekar,
att de nuvarande
landstingsseminarier-nas lokaler äro otillräckliga och ur
olika synpunkter otillfredsställande. Hur
nu än lokalfrågan på olika håll kommer
att lösas, torde det dock få anses som
visst, att vid statens övertagande av
småskoleseminarierna också en avsevärd
förbättring i deras lokalförhållanden
kommer att genomföras.
Seminariesakkunniga komma väl även att ta del av
den ingående utredning om det
föreliggande stora och oavvisliga behovet av
böcker och undervisningsmateriell för
småskoleseminarierna, vilken
skolöverstyrelsen verkställt, och det finnes
ingen anledning att tro, att ej de
skickliga och insiktsfulla män, som nu
förbereda frågan om landstingsseminariernas
förstatligande, komma att göra sitt för
att missförhållandena i nämnda
avseenden skola bli avhjälpta. Vidare har
man åtminstone rätt att hoppas, att
övningsskolorna komma att göras så
bärkraftiga, att en avsevärd och behövlig
förbättring av elevernas praktiska
utbildning blir möjlig. Förstatligandet av
småskoleseminarierna medför också
möjlighet till en förnuftig reglering av
lärarinneproduktionen. Slutligen
vinner lärarkåren vid de ifrågavarande
läroanstalterna en bättre ställning och
kommer ut ur det rådande
osäkerhetstillståndet. Den tanken, som torde vara
ganska allmän inom
småskoleseminariernas lärarkår, att man icke skall
försvåra och fördröja statens
övertagande av småskollärarutbildningen genom
framförandet av för stora krav, har
således uppenbarligen mycket för sig.
Det är väl i viss mån denna tanke,
som gjort, att hållningen till kravet på
treårig utbildningstid för
småskollärarinnorna synes ha varit något
vacklande inom småskoleseminariernas
lärarkår. Eljest torde en sådan förlängning
av utbildningstiden ha ansetts mycket
önskvärd även från detta håll.
Jämsides med tanken på förlängd
utbildningstid för småskoleseminariernas
elever har även framkommit kravet, på
förhöjd kompetens- för samma
seminariers lärare. Om nu behov av ökad
kompetens för småskoleseminariernas
lärare visat sig föreligga - och
påståenden i den riktningen ha, såvitt jag
känner, fått stå oemotsagda - skulle detta
väl visa, att nuvarande
kompetensbe-stämmelser ej i önskvärd utsträckning
garantera, att den redan förefintliga
utbildningstiden blir på bästa sätt
använd. Innan man kräver en ytterligare
utsträckning av tiden för
småskollärarutbildningen med alla de kostnader
detta medför för det allmänna och den
enskilda, synes man därför böra
grundligt överväga, om icke frågan om
kompetensen för lärarna vid
småskolesemi-narierna bör upptagas till prövning i
första hand.
Vid de statliga småskoleseminarierna
är i organisatoriskt hänseende
åtskillnad gjord mellan ämneslärare och
övningsskollärare. Den formella
kompetensen är dock densamma för båda
kategorierna, Redan i yttrande över
lä-rarlönekommitténs förslag framhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
