Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 50. 10 december 1930 - Ett slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1196
SVENSK LÄRARETIDNING
=1
Nr 50
Ett slutord.
Sist av alla myndigheter liar
allmänna civilförvaltningens
lönenämnd yttrat sig om lärarnas
lönereglering. Att från visst håll inom
densamma inställningen till frågan
var för lärarna ogynnsam, visste
man. Herrar Nilssons i Kabbarp
och Eeinwalls särskilda yttranden
till 1928 års lönekommittés
betänkande varslade i det avseendet intet
gott. Nu har den förre emellertid
varit förhindrad att deltaga i
lönenämndens behandling av ärendet;
den senares sakkunskap - tydligt
ådagalagd genom nyss nämnda
särskilda yttrande - har fått
förstärkning av en - bagare, inkallad
i st. f. hr Nilsson.
»Svårigheter och olägenheter»
äro termerna, när det gäller
lärarnas inplacering i allmänna
lönesystemet. Förtrytelsen hos läsaren av
nämndens yttrande ger intryck av
att dessa termer användas i
eufemistiskt syfte, för att omskriva,
vad man ansett sig icke vilja öppet
utsäga: lärarna böra icke få -sina
löner reglerade. Det finns i hela
yttrandet icke ett ord, som antyder,
att nämnden’ansett en lönereglering
erforderlig, om man bortser från
vissa reservanters, framför allt
hr Almgrens, särskilda
uttalanden.
I fråga om de kommunalt
anställda lärarna avstyrker nämnden ett
inordnande i det allmänna
lönesystemet och förordar, att en
lönereglering sker »i huvudsaklig
anslutning till de lönebestämmelser, som
hittills varit för nu ifrågavarande
lärarkårer gällande och vilka för de
tillämpande kommunala
myndigheterna sålunda äro kända och
mindre svåra att tillämpa». Därest dock
statsmakterna skulle anse det
allmänna lönesystemet böra tillämpas,
bör det ske enligt ett
tregrupps-’System, med naturaförmåner utöver
kontant lön. Skulle emellertid
lönekommitténs förslag godtagas, bör
det ske under förutsättning av
betydande reduktion i fråga om lön
för stora grupper.
Manlig folkskollärare placeras i
14 lönegraden; det sägs, att även
med denna placering det stora
flertalet, som icke uppbär kommunala
tillägg, skulle komma i åtnjutande
av en avsevärd löneökning. Hur
det skulle gå med dem", som åtnjuta
kommunala tillägg, sägs icke.
Beträffande statliga lärare, som vid
en lönereglering skulle lida
minskning i dem för närvarande
tillkommande löneförmåner, förutsätter
nämnden övergångsbestämmelser
av den art, att minskning i lön
förebygges. Om kommunalt anställda
lärare sägs i det avseendet ingenting.
Tvärtom uttalas full anslutning till
lönekommitténs förbud för
kommunala lönetillägg: det synes
»lönenämnden nödvändigt, att garanti
skapas, för att denna löneställning1
icke förskjutes genom olika
kommuners beslut om särskilda
löneförmåner vid sidan om löneplanen». Det
tyckes alltså vara lönenämndens
bestämda avsikt att för talrika
lä-rarbefattningar minska lönerna
och att t. o. m. för nuvarande
innehavare av dessa befattningar
lönerna skola nedsättas. I Stockholm,
Göteborg och å en mängd andra
orter landet runt skola lönerna i ett
slag nedpressas.
Kvinnliga lärares löner skulle
utgå efter 12 lönegraden; det är de
från fröken Köersners reservation
kända betraktelsesätten, som
nämnden här gjort till sina. Den 5
lönegraden förordas för lärare vid
småskola.
Intrycket, att den myndighet,
som avstyrker lärarnas inordnande
i det allmänna lönesystemet, i
själva verket avstyrker lönereglering
eller avser sådant uppskov med
densamma, att det är liktydigt med
att lärarna böra skrinlägga alla
förhoppningar, starkes av
lönenämndens uttalande om kvinnornas
löneförhållanden. Direkt utsäges, att
likalönsprincipens genomförande -
som nämnden anser principiellt
riktig - »lärer icke kunna ske utan
föregående närmare utredning
rörande den lönenivå, som bör
stadgas för icke familjeförsörjare å ena
och för familjeförsörjare å den
andra sidan, och detta icke allenast
i vad angår undervisningsväsendets
befattningshavare utan även
beträffande den civila
statsförvaltningen tjänstemän överhuvud
taget. Den närvarande tidpunkten sy-
1 Som lönegradsplaceringen ger.
nes nämnden lämplig för en sådan
åtgärd i betraktande av den
allmänna revision av
avlöningsförfattningarna, som är avsedd att
genomföras –––––».
;Alltså skulle erfordras för det
första en ny utredning om ett nytt,
hittills alldeles okänt och oprövat
system, tregruppssystemet, för det
andra en ny utredning om
likalöns-principen och för det tredje en
utredning om familjeförsörjarelöner,
Det kan icke vara en sådan
institution som civilstatens lönenämnd
främmande, att råd till k. m:t
om sådana vidlyftiga utredningar
icke kunna för närvarande leda till
mer än ett, uppskov - om nu
denna regering anser sig böra följa
sådana råd. Med hänsyn därtill, att
det just var denna regerings män,
vilka beslutat om nu utförda
utredningar, torde dock uteslutet vara,
att rådet följes. För denna regering
kan näppeligen föreligga mer än ett
val: proposition nu eller en öppen
förklaring om att för 1931 års
riksdag proposition icke kan
framläggas, men att en provisorisk
löneförbättring för icke reglerade
tjänstemän skall åvägabringas eller, där
sådan utgår, höjas.
Den likgiltighet för skolan som
institution, vilken lönenämnden och
tidigare några andra myndigheter
visat, kan icke tänkas hos landets
regering. Var och en har ännu rätt
att tro, att landets högsta myndigT
het ser på denna fråga med samma
omtanke, som tagit sig uttryck i
yttrandet från skolans högsta
myndighet, skolöverstyrelsen: »Det kan
icke vara betydelselöst, att de, på
vilka skolreformens lyckliga
genomförande ytterst hänger, verkligen
äga möjlighet att, utan ekonomiska
bekymmer och utan skadlig
splittring i intressen samt utan en
känsla av att vara tillbakasatta i
jämförelse med andra
befattningshavare, ägna sig åt det ansvarsfulla och
mer än någonsin av allmänhetens
uppmärksamhet följda arbete, som
den uppväxande ungdomens
undervisning och fostran utgör.» Bland
underordnade myndigheters var
lönenämndens ord det sista; det är
nu högsta myndigheten, som har
ordet; i regeringeii’sitta de, som
landet ser till som till män, vilka icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
