Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 52. 24 december 1930 - Fritz Andersson: Intryck från Wiens folkskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1242
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 52
Intryck från Wiens folkskolor.
Uppsatsskrivning under de fyra
första skolåren.
Varje barn har förvisso ett medfött
behov att i tal eller skrift meddela, vad
det sett, hört, upplevat, tänkt eller läst.
Ur detta behov framväxer d-en
språkliga framställningsform, som vi
benämna uppsats. De svårigheter, som äro
förknippade med uppsatsskrivningen,
grunda sig framförallt på barnets
oförmåga att bilda satser. För att snarast
möjligt avlägsna detta hinder börjar
man vid Wiens folkskolor redan under
l :a skolåret med skrivövningar, som äro
särskilt inriktade på att skänka barnet
erforderlig teknik i uppsatsskrivning.
Så snart bokstavsformerna och ett visst
antal ordbilder ha bibringats eleverna,
börjar man avskriva ord,
sammanhängande ordgrupper och små satser. Vid
all skrivning användas under de första
skolåren endast olinjerade böcker. Man
lägger stor vikt vid att barnen från
första stund i största möjliga
utsträckning illustrera det skrivna. Dessa bilder
äro till en början synnerligen enkla,
men om man bläddrar igenom ett
wie-nerbarns skrivbok, kan man snart
konstatera, att övning ger färdighet.
Nästa steg är nedskrivandet av ord,
ordgrupper och satser ur minnet. Allt
vad som nedskrives hämtas ur det
avsnitt av det dagliga livet, som för
tillfället är föremål för (kombinations-)
undervisningen (Gresamtunterricht).
Ordgrupperna kunna beteckna ett enhetligt
begrepp (den vackra tavlan, den
trogna hunden) eller saker, som höra
tillsammans (vatten och tvål, smör och
bröd). Satserna kunna hämtas från
omgivningen (Bordet är gult. Tavlan är
svart), eller från en bild (Trädet är
grönt. Himlen är blå).
Med dylika övningar fortsätter man
även under 2:a skolåret. En ofta
använd metod är följande: En av eleverna
bildar en sats, framsäger den därefter
i berättande ton och slutligen med
uppehåll efter varje ord. Alla eleverna
nedskriva satsen efter denna diktamen.
Satsskrivandet fortsätter, tills
lärjungarna äga tillräcklig färdighet för att
kunna nedskriva satser omedelbart
efter den berättande framställningen.
Även det skriftliga besvarandet av
muntligt framställda frågor betraktas
som en värdefull satsbildningsövning.
Då de förberedande
satsbildningsövningarna äro avslutade övergår man-till
den egentliga uppsatsskrivningen, som
till en början bedrives i form av
gemensamt klassarbete. Ämnen för dessa
klassuppsatser hämtas vanligen från
gemensamma upplevelser. Härnedan
anföras några exempel på dylika
uppsatsämnen: Vad vi leka på skolgården -
Vad jag ser i vårt skolrum -
Iakttagelser under en spatsertur genom
skolträdgården -. Vad vi se genom fönst-
ret i vårt klassrum - Hur jag hjälper
mor i köket - När far kommer hem -
Hur man bör uppföra sig på gatan -
Vad vi sågo, när vi gingo över torget
en höstdag.
Under de gemensamma utflykterna
söker läraren alltid uppöva barnens
iakttagelseförmåga genom att rikta
deras uppmärksamhet på de saker och
förhållanden, som äro lämpade för det
ifrågavarande åldersstadiet. Även
anordnas på ort och ställe
samtalsövningar med stoff hämtat från omgivningen.
På så sätt kan läraren lätt fastställa
bristerna i barnens iakttagelseförmåga
och kan omedelbart ingripa hjälpande
och stödjande. Fore nedskrivandet av
sina iakttagelser ordna lärjungarna
under lärarens ledning de många tankar,
som bryta sig fram, satsernas
ordningsföljd fastställes, och slutligen skapas
den riktiga satsformen. Läraren
ingriper endast, då lärjungarna använda
oriktiga språkformer eller uttryck, som
ej passa in i sammanhanget. Sedan
satserna blivit noggrant genomgångna och
upprepade gånger framsagts av barnen
i berättande ton, följer själva
nedskrivandet. Varje ny sats måste i avseende
på innehåll och form noga
överensstämma med föregående satser. Läraren
söker alltid genom frågor leda barnen in
i den riktiga tankegången.
Under 2 :a skolåret, ja, t. o. m, under
särskilt gynnsamma omständigheter
redan i slutet av l :a skolåret, låter man
barnen på ett pappersark eller svarta
tavlan självständigt skildra en liten
upplevelse; dock måste alltid
nedskrivandet föregås av en muntlig
framställning. Vid dylika försök är ett snabbt
återgivande av det berättade
huvudsaken, skönskrift och rättskrivning
komma i andra rummet. Under åhörande av
lektioner i uppsatsskrivning har jag
funnit, att barnen nästan
undantagslöst blivit ålagda att högt föreläsa sina
skildringar och härvid alltid tillhållits
att använda en berättande ton.
Under 3 :e skolåret skall övergången
från gemensamt klassarbete till
individuell uppsats fullföljas. Ett första
steg i denna riktning är införandet av
en individuell avslutning på en
gemensamt utarbetad klassuppsats. Om man
t. ex. skildrat, hur det ser ut på gatan
efter en stark storm, uppmanar läraren
eleverna att avsluta uppsatsen med
några meningar, i "vilka de skildra sina
egna iakttagelser.
Under arbetet med en gemensamt
påbörjad uppsats finner läraren plötsligt,
att de flesta lärjungarna gjort en hel
mängd rent individuella iakttagelser.
Behovet att skildra dessa blir allt
starkare, och därmed är den tidpunkt
kommen, då man låter eleverna arbeta på
egen hand. Övergången kan t. ex. ske
på följande sätt: Eleverna samtala just
om gjorda iakttagelser under en
klassutflykt. Plötsligt säger läraren: »Skriv
ned det som ni skulle vilja berätta, så
ska jag sedan läsa igenom edra
berättelser.» I detta sammanhang hör man
nästan alltid läraren använda just
uttrycken berätta och berättelser. I många
klasser har man en gemensam s. k.
»klassdagbok», i vilken en uppsats, som
vunnit allmänt erkännande, kan
införas.
I 4:e klass är den självständiga, fria
uppsatsen regel. På detta stadium
införas också rena minnesuppsatser, d. v. s.
skildringar av upplevelser och
iakttagelser i förfluten tid (När jag var
liten - Mitt första besök hos
tandläkaren o. s. v.). I syfte att bereda
speciellt fantasibegåvade elever möjlighet
till utveckling behandlas även rent
fantasibetonade ämnen. Upptakten till
en dylik uppsats kan t. ex. anges av
läraren på följande sätt: »En dag ville
Hans gå ut i skogen och ploaka bär.
Hur tror du, att det såg ut i skogen?»
eller: »I går såg jag en slant på gatan.
Hur tror du, att den hade kommit
dit?» Till en början utarbetas dylika
fantasiuppsatser av lärare och elever
gemensamt, då det i varje klass finns
en eller flera lärjungar, som äro mera
fantasibegåvade än de övriga, och dessa
förra rycka de senare med sig.
Understundom ge även läsövningarna stoff
till dylika fantasiuppsatser. Man har
t. ex. läst om en tilldragelse, som
utspelats i en by på landet. Läraren frågar
då: »Hur tror du, att det såg ut där?»
Ur barnens fantasi framväxer en hel
serie bilder, som sammanställda bilda
en uppsats. En dylik övning tvingar
barnen att göra sig en föreställning om
det lästa. Ur bokstäverna och orden
framväxer en åskådlig och tydlig bild,
som gör skildringen levande. Det bästa
beviset på ett barns förmåga att göra
sig en riktig föreställning om det lästa
är teckningen. Därför är man vid Wiens
folkskolor så angelägen om att
uppsatserna skola beledsagas av
teckningar.
Men liksom det leder en väg från
uppsats till teckning, så leder också
en väg i motsatt riktning. På detta
förhållande grundar sig den
uppsatsform, som man skulle kunna kalla
bildbeskrivning. Läraren visar barnen
en tavla och säger t. ex.: »Betrakta
bilden noga och skriv ned, vad ni se!»
eller: »Berätta en historia, som
passar till bilden!» Det sätt, på vilket
barnen betrakta en tavla, ger
utomordentligt viktiga upplysningar om deras
uppfattningsförmåga, begåvning och
fantasi. En del elever uppräkna endast
de olika föremål, som äro avbildade,
andra däremot fatta de olika delarnas
sammanhang, och andra åter skänka
med tillhjälp av sin fantasi tavlan liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
