Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 52. 24 december 1930 - Fritt forum - Ett sexualproblem - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna synnerligen ömtåliga uppgift, som
måste höra med i hans fostrargärning. Genom
skildringar av en del olika fall ur egen
praktik eller från andras arbete ger hon många
direkt praktiska vinkar och råd både till
föräldrar och lärare. Den kritik, som hennes bok
har blivit utsatt för i dagspressen, senast av
docenten Holmberg i D. N., där han särskilt
grundar sitt omdöme på en detalj, som han
lösryckt ur sitt sammanhang, är ytterligt
missvisande. Men detta kan man ju ej
förundra sig över, då han själv förklarar, att
han ej läst boken utan blott en förut i
samma tidning intagen recension om den. Det är
ju särskilt psykoanalysen, som är föremål för
kritikerns misstro och begabberi. Hade han
läst boken, skulle han säkert erkänna, att
– vilken ståndpunkt eller brist på
ståndpunkt man än intager till denna vetenskap
och dess metoder – så måste man känna att
denna bok om onanien, dess historia, natur
och behandling, är en stor tillgång i den
pedagogiska litteraturen. »Mycken takt och
mycken insikt är behövlig för att kunna tala
med de unga om dylika saker», -säger
doktor Tamm på ett ställe. Det starkaste intryck
man får, då man genomläser boken, är just
att hon själv lyckats framställa sitt ämne
med den största insikt, som någon kan ha i
dithörande spörsmål, och också med all den
takt och sunda naturlighet, som ämnet
kräver. Doktor Tamm har tillägnat läkare och
uppfostrare sin bok. De föräldrar och lärare,
som ha sitt djupaste intresse på den
karak-tärsfostrande sidan av sin gärning,’ skola
tacksamt mottaga, vad hon sålunda har skänkt
dem, och man får väl också hoppas, att det
boken lär dem skall vinna omsättning och
tillämpning i levande livet i hem, och skola.
Frida Hamer.
Nr 52
SVENSK LÄRARETIDNING
1245
LÄ S T OCH ÅTERGIVET.
Det nuvarande regeringsorganet,
Svenska Morgonbladet, har tagit till
orda i lärarnes lönefråga. Artikeln har
sitt speciella intresse inte minst därför
att den av ordalydelsen att döma är
inspirerad från högre ort.
Sedan tidningen frikostigt strött
kring sig några vackra fraser om
»lärarnes krävande och ansvarsfulla uppgift»
yttrar den:
Vårt lands lika väl som vårt folks
framtid är i mångt och mycket beroende på den
vägledning, som ungdomen erhåller under sin
skoltid. Om det till ’följd av bekymmer och
svårigheter brister i fråga om intresse och nit
i utövandet av lärarkallet lider
undervisningen ’därav, och ofelbart kommer detta att
avsätta icke önskvärda frukter för framtiden.
Av vikt är ock, att lärarkåren rekryteras
med de bästa krafter, som stå till buds. Men
faran för att dessa icke söka sig till
lärar-banan ökas i den mån lärarnas ekonomiska
ställning försvagas.
Dessa äro de skäl, som förutom tidigare av
statsmakterna i utsikt ställda förbättringar i
villkoren tala för en snar lösning av lärarnas
lönefrågor.
Allvaret i dessa ord får sin säregna
belysning av artikelns innehåll i övrigt.
På grund av depressionen och det
tryckta statsfinansiella läget måste
regeringen, anser Sv. M., visa stor varsamhet
beträffande nya eller ökade
statsutgifter. Och den slutsats regeringsorganet
gör är denna:
Det synes under dessa förhållanden som om
det skulle vara uteslutet att nu kunna vinna
bifall till ett förslag om lönereglering för
lärarna, då ju denna lönereglering kräver en
ökad utgift på bortåt 20 miljoner kro<nor, om
den minst kostsamma linjen följes.
Man menar måhända att regeringen
åtminstone bör visa sin goda vilja att göra
något genom att lägga fram en proposition, så
att riksdagen kan sättas i tillfälle att
pröva frågan. Naturligtvis skulle regeringen
genom en sådan åtgärd såväl beträffande de
ifrågavarande kårerna som statstjänarna i
allmänhet kunna vinna en lättköpt
popularitet lör ett så behjärtat ingripande. Men
vinnes därmed .något för de grupper, som äro i
fråga? Sannolikt icke. Riksdagen skulle
inför den kraftiga skatteökning, som måste
föreslås för förslagets realiserande, förvisso
säga ett bestämt nej. Och icke nog därmed.
Man kan befara att enskilda ledamöter av
riksdagen, som eljest äro resonliga och låta
tala med sig i dylika frågor, skulle komma
att göra uttalanden och binda sig på sådant
sätt, som kunde bli dem till hinder och
lärarna till men även för framtiden.
Hur behjärtansvärd denna ’fråga än är,
kunna vi icke finna annat, än att det med
hänsyn till nu rådande ’finansiella situation och
den ovisshet beträffande deri ekonomiska
utvecklingen, som förefinnes, vore oklokt att
vid instundande riksdag söka vinna en
lösning, som uppenbarligen icke kan vinnas.
Försöket att skjuta fram riksdagen
som den ytterst ansvariga för att
ministären Ekman icke vill göra något för
lärarkårens lönefråga är värt att
observera. Sv. M. antar, att
riksdagsmajoriteten icke kan vinnas för en rättvis
lösning av lönefrågan. Därför bör
regeringen skjuta det hela ifrån sig.
Hänvisningen till att en lönereglering
efter de från lärarhåll framförda
kraven skulle kosta staten en utgiftsökning
på 20 miljoner kronor men synes
okunnig om det alternativt från lärarhåll
ställda yrkandet på höjning av den
provisoriska avlöiimgsförbättr ingen. En
väsentlig höjning av de nuvarande
beloppen vore möjlig genom en
utgiftsökning för staten med mindre än
tredjedelen av den nämnda siffran.
Svenska Morgonbladet brukar
stundom strö litet rosor på den väg,
lärarkåren har att vandra. Vid ett Skoljubileum
för någon månad sedan yttrade
tidningen:
Skolans mission i stort är något för mer,
än folk i allmänhet gör sig klart reda för,.
Hit kommer generation efter generation av
pojkar och flickor - lekens och yrans lätta
garde. Hit komma de tanklösa, ostyriga, slar-
viga och bångstyriga. Skolan tar dem om
hand och -börjar sitt sega, uthålliga, envisa
fostringsarbete. Den tuktar, den uppmuntrar,
den disciplinerar, den bryter trotsiga viljor,
den lär dag efter dag de unga den svårlärda
läxan att sätta plikten främst, övervinna
svårigheter, visa ihärdighet och tvinga sig
fram steg för steg, tum för tum. Den ger
också de unga del av kunnandets lycka och
låter dem ana, vad skaparglädje och
skaparkraft vill säga. Den danar dem till
pliktmänniskor. Det går inte utan brottning, ofta
en brottning nära nog såsom på liv och död,
en brottning, som sätter lärarens hela
viljekraft på prov. Efter år av möda kan det
hända, att läraren misslyckas helt eller
delvis. Men i otaliga fall lyckas han. Han har
varit med att bygga upp en karaktär, dana
en pojke till en god son av sitt land. Kan
en uppgift vara härligare, mer tacknämlig,
mer fosterländsk, mer ärofull?
Det är inte tu tal därom, att Sverige äger
en ansvarsmedveten lärarkår. Det är en
tillgång av hög rang. Understundom förefaller
det oss -föräldrar som om lärarkårens
ansvarskänsla ginge nästan till övermått. Man har
en ängslande känsla av att nutidens skolbarn
stå i verklig fara att överansträngas. Det
lägges på dem en börda, som tynger de
villiga till bristningsgränsen. Här är en fara,
som förtjänar det största beaktande. Men
å andra sidan - om här föreligger ett fel,
en överdrift, är den i sällsynt grad avigsidan
av en förtjänst. Förtjänsten dominerar.
Men är det så, att den svenska
lärarkåren, det gäller både folkskolans och
läroverkens, i eminent mening gjort och gör sig
förtjänt av vårt lands och vårt folks
tacksamhet, då är det tillbörligt, att detta icke l)ara
utsäges någon gång i ’berömmande ord vid
enstaka högtidliga tillfällen. Det bör sägas
i handling. Statsmakterna ha anledning att
i gärning och sanning gent emot denna kår
visa sin erkänsla för ett i exklusiv grad
samhälls gagnande arbete.
De vackra fraserna och inte minst de
av oss kursiverade slutorden klinga
tämligen ihåliga då de nu sammanställas
med tidningens senaste artikel. Det är
som bekant inte alltid lätt att bringa
levernet i överensstämmelse med läran.
Läxan kan ersättas med
arbetsuppgifter anser folkskolinspektören i
Hälsingborg, dr A. Gierow. Då problemet
är aktuellt i den pedagogiska
diskussionen återge vi ett brottstycke ur en
intervju, som Skånska Social-Demokraten
haft med dr Gierow:
- Här i Hälsingborg ha vi nu, säger
doktor Oierow, ett fyrtiotal klasser, som tillämpa
friare arbetsformer i undervisningen, och i
dessa förekommer ingen läxläsning i den
gamla meningen. I stället ha vi en serie
arbetsuppgifter, som barnen i stor utsträckning
själva få välja. Några gemensamma klassläxor
förekomma alltså inte i dessa klasser, men det
är klart att sedan barnen fått sina
arbetsuppgifter skola de fullfölja dessa. I en del
s. k. fria skolor i utlandet har man ju gått
så långt, att man menar, att det icke spelar
någon större roll om barnen lära in något
eller ej, men här ha vi aktat oss för sådana
överdrifter och hålla styvt på, att barnen
skola lära något under skolgången. Men
det är dock oriktigt att tro, att barnen
arbeta mindre därför att de ha arbetsuppgifter
i stället för de vanliga läxorna och
utan-läsningen. Det har nämligen visat sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
