Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 53. 31 december 1930 - Läst och återgivet - Den 12 december 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12di
S V E N S K L Ä R A R E T I D NI N G
Nr 53
torer, som utgöra betingelserna för skapandet
av ett friskt och kraftigt släkte^ inte blott
i fysiskt utan även i psykiskt avseende. Man
känner bättre till metodiken att föra över
själva kunskapen i fast förankrade
hälsova-nor, ty utan detta vore kunskapen
-fullständigt värdelös.
Skolöverstyrelsen har gått in för att vid
seminarierna väcka den blivande lärarens-
intresse för denna sak och ge hoiiöm en god
information. I en till regeringen överlämnad
utredning begär den minst tre nya tjänster,
tre Skolhygieniska chefläkare, soijn
uteslutande skulle ägna sig åt skolbarnsh^ygienen. De
skulle motsvara de konsulenter, som se’n länge
funnits, för att ge råd rörand© husdjurens
bästa uppförande och omvårdnad. Vårt land
är ett av de få som sakna dylika chef läkare.
Ett nytt steg i samma riktning äro
radioföredragen i hälsolära för folkskolbarn.
Det var jag som fick uppdraget att tala
-om denna sak liksom att själv välja ämnen.
Man föreslog, att jag skulle tillämpa den
metod, som man hört att jag praktiserade i
mi-iia egna skolor: att låta barnen utarbeta
uppsatser och göra teckningar i anslutning till
föredragen. De bästa bidragen skulle
prisbelönas, och Radiotjänst ställde ett belopp till
mitt förfogande för ändamålet.
Dessa åtgärder äro av en utomordentlig
vikt, ty ett föredrag på en halv timme, som
barnen höra, lämnar oftast blott ett ytligt
intryck, vilket efterhand dunstar bort.
Genom uppsatsskrivningen göras de däremot
till aktiva medarbetare i propagandan. När
de skriva och, icke minst, teckna, repeteras
alla de nya idéerna oupphörligt in i
hjärnorna. De bli fast förankrade. Förgt då
omsättas principerna i handling, vilket är
huvudsaken. Prisen stimulera barnen att allvarligt
bemöda sig om uppsatserna.
Som ämne för höstterminens två
föreläsningar valdes »Luften från hälsosynpunkt»
och »Mjölk i stället iör kaffe». Detta därför,
att det just här kräves en kraftig
upplys-, ning för att få barnen att i dessa
hänseenden leva hygieniskt. För deraé sunda
utveckling är det av den allra största vikt att
man just här kan komma till rätta med alla
missförhållanden.
Efter första föredraget inkommo 350
tävlingsskrifter, ända uppe från) Lycksele i
Lappland. 41 pris utdelades. Efter andra
föredraget ha 500 tävlingsskrifter inkommit,
och fortfarande kommer en och annan. Alla
. dessa äro inte genomgångna, ty
prisutdelningen sker först i mars nästa är. Nu är ätt
märka, att från de flesta ställena lärarna
endast sänt de bästa, så att säkerligen ett
betydligt större antal barn författat
uppsatser. Ända från forsa klass i folkskolan har
jag erhållit uppsatser. Uppsatserna ha i
allmänhet överträffat mina förväntningar, ty
nästan alla ådagalägga, att barnen blivit
entusiastiska medarbetare i hälsoarbetet och
själva uttryckt sin fasta vilja att följa de
råd, som givits. En 10 års flicka från
Få-gelön berättar:
»Jag berättade hemma, vad jag hört i
föredraget, och jag iår nu dricka mjölk, och min
belöning blir att jag blir stor oclf stark, samt
att jag får behålla min hälsa, som är det
bästa av allt.» En pojke från Norrland skrev
i sin uppsats: »Mamma tydker, att dr
Ljunggren skulle resa runt helaj Sverige och
. hålla föredrag, detta skulle säkert lära vårt
, folk att älska mjölk och frisk luft. Vad det
skulle spara åt vårt folk, kunna vi räkna ut,
men vad det skulle ge vårt folk av hälsa och
glädje, det kunna vi inte mäta och beräkna,
det är värden utan mått och viltt.» Från
flera platser ha även lärarna intygat barnens
intresse. Från Torso skrev en lärarinna:
»Barnen äro stormförtjusta och synnerligen
intresserade.» Flera lärare påpekade, att de
själva hade arbetat på att få barnen att
lägga bort kaffet. M-en nu sedan barnen hört
därom i radio, höll det på att l[)li revolution
i hemmen, då barnen vägracU att dricka
kaffe.
Nu måste man ta hänsyn till, att skolradio
ännu tyvärr är i mycket ringa bruk.
Till sist vill jag vädja till alla
barnavänner och de, som intressera sig för att vårt
folk skall bli friskt och kraftigt, att lämna
ett bidrag till barnens priser. Det kan
sändas till mig och skall redovisas. Jag kan
nämna, att de 41 barnen, som erhöllo pris
efter första föredraget, ej slarvat bort dem,
utan satt penningarna i bank eller lagt dem
i sparbössa, som grundplåt till deras
blivande förmögenhet. Detta ha de meddelat mig i
sina tacksägelsebrev.
Dr Ljunggrens direkta vädjan till
barnens verksamhetslust utgör ett gott
grepp. Dala Tidning yttrar härom:
M:an frågar sig: Kan det måhända på
denna väg möjligen åstadkommas ett
barnkorståg för bättre levnadsvanor i här berörda
avseende? I så fall skulle sannerligen dr
Ljunggren ha gjort en stor gärning. Ty
kunde det bli mer luft och mindre kaffe i
våra svenska hem, så hade ett betydelsefullt
framsteg skett. Men sedan, efter kaffet
kommer tobaken. På den kastas ändå många- fler
miljoner bort än på kaffet. Och där kunna
ju inte barnen uträtta mycket, då det är
något som inte direkt berör dem. Så
ytterligare spriten, som är det allra värsta.
Men kanske, om på en punkt den
folk-hygieniska självbevarelsedriften vaknar upp
till verksamhet, skall den bli mera vaksam
även på andra.
Stockholms Dagblad ägnar stundom
skolan och dess förhållanden sin
uppmärksamhet. I sitt nr den 12 december
rekommenderar en herre, som kallar sig
Knutte T. vad tidningen kallar
»praktisk riksreform». Denne
skolreforma-tor betraktar omdaningsarbetet på
skolans fält så:
Det verkar nästan löjligt att stora, grova
karlar på sexton år nödgas gå i
fortsättningsskola, när de enligt ortsbegrepp äro
arbetsföra och väl behövdes för hjälp med
familjens försörjning. För sitt blivande yrke ha
de nog efter den ordinarie skoltidens utgång
fått tillräcklig utbildning.
De citerade raderna ha Stockholms
Dagblads redaktion funnit vara värda
- fem kronor! Tidningen har
prisbelönat deras författare. Att dylik
om-dömeslöshet hos redaktionen ökar de
svårigheter, som det ännu på en och
annan ort erbjuder att intressera barn
och målsmän för fortsättningsskolan,
bekymrar vederbörande föga. En
modern stockholmstidning finner det
tydligen anno 1930 »löjligt» att »stora,
grova karlar på sexton år» gå i skola.
Åtminstone arbetarnas barn!
Historieundervisningen i folkskolan
är föremål för en längre artikel i
Freden, Svenska freds- och
skiljedomsföreningens organ, författad av
folkskolläraren Johannes Johansson, Killeberg.
Skribenten erinrar om det beslut, som
på det nordiska lärarmötet i
Köpenhamn i september i år fattades på
förslag av hr Värner Rydén. Herr
Johansson tillägger bl. a.:
Meningen är att söka få fram en
historie-uiidervisning i folkskolorna, i vilken läro-
stofrf av utrikes- och krigspolitisk art endast
medtages i så stor utsträckning, som är
nödvändigt för förstående av de historiska
händelseförloppen. Det gäller tyngdpunktens
överflyttning från krigshistoria till
kulturhistoria, att bereda ökat utrymme i historien
åt de uppbyggande och kultur f ram j ande
krafterna på bekostnad av de nedbrytande.
Tanken är icke ny. Undervisningsplanen av
år 1919 anger på ett förträffligt sätt
historieundervisningens mål:
»Historieundervisningen i folkskolan har till
uppgift att giva barnen en efter deras ålder
och utveckling avpassad framställning av vårt
folks historia, att därvid särskilt göra dem
förtrogna med betydelsefulla personligheter,
händelser och tidsföreteelser, som bidragit till
kulturens höjande eller äro av större
betydelse för förstående av (vår egen tids
samfundsliv och sociala förhållanden samt såmedelst
hos honom lägger grund för en sund
fosterlandskänsla och god samfundsanda.»
I de flesta folkskolor har nog målet,
såsom det här angives, nog ej hållits tillräckligt
klart. På många håll är det säkerligen
fortfarande krigshistorien, som blivit den
ledande tråden i historieundervisningen. Denna har
i stort sett gått i gamla banor trots det i
undervisningsplanen angivna målet. Det har
emellertid ej varit lätt att med traditionella
läro- och läseböcker, uppställda efter gamla
linjer, bryta sig nya vägar. Dessa böcker bli
.då snarare till hinder än till hjälp.
Fortfarande på vissa håll gör man nog
behandlingen av slagen vid Breitenfeld (t. o. m.
strategisk karta över detta slag finnes ännu t. ex.
i en upplaga av Grimbergs historia för
folkskolan), Lutzen och Narva till högtidsstunder,
då det tändes rökoffer på den extrema
nationalismens altare och barnen eldas till
ofördragsamhet mot andra folk. Barnet är till sin
natur intolerant.
Krigsskildrarna, krigsromantiken från
forna dagar, krigshjälteglorian måste bort och
plats skall lämnas i historieundervisningen
till tids- och livsbilder ur kulturhistorien.
Barnen skola lära sig förstå, att
utvecklingen gått i den riktningen, att människorna
allt mera behöva varandra, att »kampen för
tillvaron» måste utbytas mot »ömsesidig
hjälp för tillvaron», som Krapotkin säger.
De skola sluta skolan med en sann och
romantikfri uppfattning om kriget, och deras
historieundervisning har ej ständigt blivit
förgiftad med krigsskildringar. Med blicken
öppen för positiva ideal, med ett fantasiliv
be-. rikat med renare material, med sund
fosterlandskärlek och känsla av samhörighet med
andra folk skola då barnen lämna folkskolan.
Att lära de gamla tro på folkförsoningen
går nog inte. Men hoppet står till ungdomen.
»Det får inte längre heta», för att citera
några ord av prof. Goldstein i ett föredrag
för två år sedan i Hessiska lärarföreningen,
»Si vis pacem, para bellum», - utan »Si vis
pacem, para juventutem!» (Vill du fred, så
bered ungdomen därpå!)
Den 12 december 1881
utsände Emil Hammarlund det första
numret av Svensk Läraretidning.
Under år 1931 utkommer tidningens 50 :e
årgång. Tidningens program blir
jubileumsåret som förut: folkskolans
höjande och förbättrande av lärarkårens
ställning. Alla, som intressera sig för
detta program, böra bli
prenumeranter på
Svensk Läraretidning 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
