Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 29. (2690) 19 juli 1933 - Skolnyheter - Miss X: På tal om...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 29
SVENSK LÄRARETIDNING
651
Jikolnyheter.
Folkskolinspektionen.
Skolöverstyrelsen har beviljat folkskolinspektören i
Västmanlands östra inspektionsområde
J. Olsson-Garpe semester fr. o. m. 19
juli t. o. m. 22 augusti 1933 med
folkskolläraren E. Lindén, Tillberga, som
vikarie.
Överlärarinstitutionen.
Skolöverstyrelsen har icke funnit något att erinra
mot följande sökandes lämplighet för
den lediga överlärarbefattningen inom
Unieå landsförsamlings skoldistrikt: vik.
övningsskolläraren J. A. Eriksson,
folkskolläraren "W. Lundström,
folkskolläraren H. A. Nilsson, överläraren K. E.
Sandström, samt folkskollärarna O. A.
Zingmark och E. N. Åberg.
Behörighet. K. m:t har förklarat fil.
kand. och mag. E. G. Norling behörig att
antagas till ordinarie lärare vid
kommunal mellanskola och högre folkskola,
samt agronomen, fil. kand. S. L. W.
Nyberg behörig att antagas till ordinarie
lärare vid högre folkskola med
jordbruksundervisning.
Uppehållande av tjänst.
Skolöverstyrelsen har medgivit, att en
ledigbli-ven småskollärarmnetjänst vid Bygdeå
kyrkskola må intill utgången av läsåret
1934-1935 uppehållas med
vakansvikarie.
Småskoleseminarierna.
Skolöverstyrelsen har uppdragit åt rektorerna vid
folkskoleseminarierna i Skara Erik R.
Norrman, i Landskrona Åke N. Ryde
och i Härnösand Karl Henrik Emil
Ågren att beträffande det med resp.
folkskoleseminarium provisoriskt
förenade småskoleseminariet tills vidare
under tiden l juli 1933-30 juni 1935
fullgöra de åligganden, som enligt
gällande bestämmelser påvilar rektor vid
statligt småskoleseminarium.
- Skolöverstyrelsen har f or ordnat
nuvarande rektorn vid
landstingsseminariet i Falun Vendela
Wester-Wahlström att fr. o. m. l juli 1933 vara
ordinarie ämneslärare vid statens
småskoleseminarium i Strängnäs och att under
5 år fr. o. m. l juli 1933 bestrida
rektorsbefattningen vid statens
småskoleseminarium i Falun, nuvarande rektorn
vid laiidstingsseminariet i Kristinehamn
fil. dr K. G. Jonsson att fr. o. m. l juli
1933 vara ordinarie ämneslärare vid
statens småskoleseminarium i Strängnäs och
att under 5 år fr. o. m. l juli 1933 vara
rektor vid samma seminarium samt
nuvarande rektorn vid
landstingsseminariet i Linköping S. A. Gustafsson att
fr. o. m. l juli 1933 vara ordinarie
ämneslärare vid statens
småskoleseminarium i Linköping och att under 5 år
fr. o. m. l juli 1933 vara rektor vid
samma seminarium.
Dispens från boställsordningen.
Skolöverstyrelsen har medgivit Svanhals
skoldistrikt rätt att vid omändring av
Svanhals kyrkskola och Grönhälls folk-
skola förlägga tvenne tjänstebostäder
för folk- och småskollärare i samma
byggnad som skollokalerna.
Uppskov med ledigförklarandet av
den ordinarie lärarinnetjänsten i sång
vid folkskolan och kommunala
mellan-skolan inom ^Stocksunds skoldistrikt har
medgivits intill den l juli 1934.
Anslag till friluftsläger. K. m:t har
anvisat 350 kr. såsom bidrag till
bestridande av kostnaderna för anordnande
den 19-den 28 augusti 1933 av ett
friluftsläger för elever vid
folkskoleseminariet i Kalmar.
Skolbyggnadslån. Skolöverstyrelsen
tillstyrker tillstånd för Svanhals och Norra
Råda skoldistrikt att upptaga lån för
skolbygg-nå dsändamål.
Skolhuseldsvåda. Skolbyggnaden i Lövlund
i Tärna har nedbrunnit. Skolbyggnaden, som
vanligen kallats prästhärbärget, ligger intill
den plats, där det nya kapellet i Voitajaure
håller på att uppföras. Hur elden uppkommit
har ännu inte blivit utrett, men man anser,
att en spricka i muren eller gnistor från
skorstenen kan ha varit orsak till branden.
Den brunna byggnaden, som tillhör Tärna
församling, uppfördes 1929 och innehöll
förutom skollokal l rum och kök, som utgjorde
lärarinnebostad, samt dessutom l rum, som
användes till härbärge för prästen vid de
tillfällen, han besökte kapellförsamlingen.
Byggnaden var försäkrad för 3,000 kr.
Lärarinnans lösöre blev helt och hållet lågornas
rov.
Årsberättelse, inkommen till Svensk
Läraretidning.
Folkskoleseminariet i Karlstad.
Redogörelse för läsåret 1932-1933 av AlUn Olssön,
rektor. Berättelsen innehåller vanliga
redogörelser dels för seminariets verksamhet, dels för
övningsskolan. Av synnerligt intresse äro
redogörelserna för alla de uppsatsämnen, som
under året givits i de särskilda klasserna, samt
exempel på studieuppgifter för enskilt arbete.
På tal om . . .
Under de senaste månaderna har en del
händelser inträffat, som gjort frågan om barns
tillförlitlighet som vittnen aktuell och
föremål för diskussion. Det mest omskrivna fallet
är rektorsförhöret med ett par 9-10 års
flickor, vilket föranledde rektorn att till åtal
anmäla en äldre man för sedlighetssårande
handlingar mot flickorna. Då mannen bestred, vad
som lades honom till last, och flickorna vid
polisförhör ändrade sina förut lämnade
uppgifter, fann åklagaren som bekant ej
tillräckliga skäl föreligga för anställande av åtal.
Däremot blev rektorn angiven för falskt åtal
och av åklagaren åtalad vid vederbörlig
domstol.
Den rättsliga gången är i fråga om detta
fall en konsekvens av nu gällande
lagstiftning, enligt vilken ingen torde kunna dömas
till ansvar enbart på grund av utsagor av
minderåriga.
Frågan om barnvittnesbörd har tagits upp i
en mycket intressant artikel av Arvid
Wachtmeister i D. N. den 20 juni. Under rubriken
»Barn såsom vittnen» ger han tankeställare
inte bara åt åklagare och domare utan också
åt oss lärare. Som ju nödgas vara både
åklagare och domare allt emellanåt!
Förf. skriver:
»Man har en bestämd känsla av att här ej
allt är i sin ordning och att, i samband med
genomförandet av den nya
rättegångsreformen, enligt vilken som bekant den fria
bevisprövningens princip blir rådande,
uppmärksamhet måste ägnas åt vittnespsykologins
kanske mest brännande och omdebatterade
problem: graden av trovärdighet som bör
tillerkännas1 minderårigas utsagor.
Det lider nog intet tvivel, att den
vittnespsykologiska forskningen till fullo fastslagit,
att barnvittnesmål i stort sett måste
betraktas med större misstroende än utsagor
avgivna av fullvuxna. Men man får nog akta sig
för att i detta avseende generalisera. Barnets
trovärdighetsgrad måste prövas från fall till
fall. Det finns tillförlitliga och otillförlitliga
barnvittnesmål, lika väl som det finns
tillförlitliga och otillförlitliga vittnesmål av vuxna.
Barnen iakttar ofta mycket skarpare än de
vuxna. För barnen är mycket ännu nytt. De
betraktar med spänd uppmärksamhet vad som
tilldrar sig, medan den vuxne blott ägnar det
hela en hastig blick och så anser sig veta vad
som skett. Men å andra sidan faller barnen
mycket lättare än de vuxna offer för
felaktiga förhörsmetoder. De faller till föga för
s. k. suggestionsfrågor, d. v. s. sådana frågor
som redan genom själva frågeställningen
framlockar ett visst isvar.
Barn ger lätt efter för en öppen eller dold
hotelse och säger då mycket mer än de i själva
verket vet. Men även omvänt, om de märker,
att förhörsledaren gärna vill ha svaret i en
viss riktning, eller om de känner sig
smickrade och viktiga i sin roll, glider de omärkligt
över från verkligheten till fantasins värld.
För fastslåendet av sanningen vid förhörandet
av minderåriga är sålunda finkänslighet och
takt, men även ett speciellt förstånd och en
speciell sakkunskap absolut erforderliga.
I Tyskland har författningen i de flesta
staterna fastslagit betydelsen av den
psykologiska sakkunskapens medverkan vid
värdesättningen av minderårigas vittnesmål.
I Sachsen - men även i andra tyska
stater - har det blivit en alltmer stadgad
praxis att i tvivelaktiga fall i enlighet med
de ovannämnda förordningarna tillkalla en
psykologiskt sakkunnig, vars utlåtande i det
stora flertalet fall visat sig bli avgörande för
processens utgång. Vid den vittnesprövning,
som föregår utlåtandets avgivande, isöker man
tränga in till problemets kärna genom att icke
blott undersöka vittnet med hänsyn till dess
allmänna trovärdighet, suggestibilitet,
uppmärksamhet, iakttagelseförmåga o. s. v., utan
även ta hänsyn till de allmänna
miljöförhållanden, den andliga och moraliska atmosfär
i vilka de minderåriga uppvuxit och vilka,
efter vad erfarenheten visat, ofta kan påverka
barnens uppgifter angående mot dem förövade
sexuella attentat. Härigenom har det
psykologiska utlåtandet småningom kommit att få
den konkreta inriktning, som man måste
fordra av varje verklig individualdiagnos.
Utom personlighetsdiagnosen tillkommer
ofta den sakkunnige uppgiften att rekonstruera
vittnesutsagans tillkomsthistoria. Detta gäller
i synnerhet då han först sent tillkallats -
nämligen under själva
rättegångsförhandlingen. Ty den utsaga, som här framkommer, är
redan slutpunkten av en lång föregående
utveckling, i vilken inflytelser av den mest
skilda art, allmänt spridda rykten, förhör av
föräldrar, lärare, polismän o. s. v., spela en
mycket svårutredbar roll. Ibland har det lyckats
att genom en analys av dessa tidigare förlopp
klargöra en utsägas trovärdighetsgrad.
Man kan kanske våga hoppas, att någon
jurist, som ej låst fast allt sitt intresse vid
»stora» juridiska spörsmål - bank- och
bo-lagstiftning - skulle kunna ta »barn som
vittnen» till sitt hobby. Lika säkert som det
är, att många eviga lögnare gjort debut som
barnvittnen, lika säkert är det, att många
barnafördärvare gått fria, tack vare att ett
barns ord betyder så litet inför lagen.
Miss X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
