Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO5
henne ro, men också denna lefvande förtröstan, som
alltid dref henne framåt. Med kraftig energi tog
hon fatt på den närmast liggande uppgiften och
förlorade sig därför icke i de teoretiska spörsmålens
vanskligheter. Att värka för det goda är hennes
lidelse, och detta gör hennes böcker från 1840-talet
tendensiösa — kanske icke utan impuls från
Almqvist. Hafva hennes arbeten förlorat i betydelse,
så är det ej blott på grund af deras estetiska brister
utan äfven därför, att hennes idéer trängt igenom
och vunnit seger.
De praktiska intressena, som med åren blefvo
allt starkare hos Fredrika Bremer, fäste hennes
uppmärksamhet på de impulser och uppslag som
gifvits af kvinnorna i de anglosachsiska länderna. För
Fngland hade hon alltid haft stor sympati; hennes
eget författarskap gick ju i samma riktning som de
flesta engelsmännens. Gemensamma med dem har hon
humorn och sentimentaliteten, intresset för
hvardags-, lifvets småsaker och för det uppbyggande och
undervisande. Till och med den gamle Richardson,
som hundra år tidigare öppnat raden af de store
engelske romanförfattarne, citerar hon vid ett
tillfälle, och med den nyare literaturen var hon väl
bekant.
Hon längtade att få se de anglosachsiska
länderna med egna ögon, och så begaf hon sig åstad
på en lång resa till Fngland och Amerika under
åren 1849—51- Hon kom icke dit som en främling;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
