Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n8
åter skulle vara en sten, kastad mot de unga män,
som lättsinnigt leka med oskyldiga kvinnohjärtan.
Emellertid är temat i dem alla sig tämligen lika;
öfverallt är det erotiken, som är hufvudintresset,
en erotik, som i fråga om de ideelt anlagda
huf-vudpersonerna nästan alltid är tragiskt färgad, men
som för öfrigt kan spela i olika nyanser.
Hvad särskildt den sistnämda, Illusionerna,
beträffar, så är det en jag-roman; hjältinnan Ottilia
berättar om sin vistelse i Stockholm 1813 och sitt
deltagande i societetslifvet där. Friherrinnan
Knor-ring hade som ung flicka just vid denna tid tagit
sitt inträde i hufvudstadens umgänge och där gjort
mycket uppseende genom sitt behag och sina —
tjugofem! — talanger. Man har sålunda all
anledning tro, att det är sina egna minnen
författarinnan här användt.
Romanen Ståndsparalleler (från 1838) har icke,
såsom man af titeln kunde förledas tro, någon
social innebörd; det är åter fråga om ett
kärleksförhållande, men denna gången mellan ett par
personer af olika stånd, den sköna grefvinnan Blända
på Lindsjö och informatorn på stället, en fattig
student vid namn Herman Wilson. Denne har som
vanligt alla möjliga förträffligheter; han är lång,
smärt och elegant, han har blixtrande svartblå ögon,
pärltänder och bruna lockar; han kan vidare ej
blott rida in hästar som en stallmästare, utan ock
slå saltomortaler, sjunga romanser som en ängel
och spela biljard som en professional. Det är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
