Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II9
att undra på att grefvinnan Blända blir kär i ett
sådant underdjur, fastän hon är en gift kvinna med
två barn. Författarinnan har synbarligen bemödat
sig om att här fördjupa den psykologiska
skildringen af kärlekens uppkomst och utveckling, men
historiens förlopp blir det vanliga:
Ä Med förskräckelse gjorde sig Herman reda för sig själf;
det var icke afsky för brottet, det var icke förakt för ett lågt,
skäpdligt handlingssätt, som tände hans häftiga brusande
ovilja till denne Alarik1 — — — — det var — — frätande
svartsjuka! Ju djupare Herman nedsteg i sitt hjärta, dess
svartare och hemskare såg där ut. Det var icke religionens
dufva, som där nu mer hade sin tillflykt i ostörd frid;-
det var en otillåten kärleks — — — det var hatets — —
svartsjukans och hämdens ormar, som vredo sig omkring
hvarandra och härjade och förstörde allt utom sig själfva.
Herman ryste...
Och efter denna fullt motiverade rysning
besluter han att resignera. Styrkt af den ädle Alarik
reser han sin väg, lämnande åt grefvinnan Blända
att med stöd af sin världskloka moder hämta sig
från sin förtviflan.
Under 1840-talets begynnelse utgaf friherrinnan
Knorring ytterligare flere samlingar tämligen
obetydliga Skisser och två större romaner
Förhoppningar samt Torparen och hans omgifning^ hvilken
jag senare skall återkomma till.
Denna flitiga produktion afbröts emellertid
plötsligt. Friherrinnan Knorring hade redan 1827
genomgått en lunginflammation och sedan aldrig
1 Alarik är en mycket ädel baron, som vistas på Lindsjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
