Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
gosse af sångmön förts till drömmens sköna land
och, heter det,
Från det jag aldrig sen kom rätt tillbaka.
Det är en bokstaflig sanning. Såsom skald
trifves Bottiger aldrig rätt i det närvarande, i
värk-ligheten, utan var långt bättre hemmastadd i
minnets och hoppets världar, och ofta knyter han i
samma dikt tillhopa de svunna ljufva stunderna
och de bortom grafven väntande. Bottigers
akademiske minnestecknare, Wirsén, har ock sagt, att
den härskande stämningen i hans dikt är höstens,
»då man vemodigt känner att lifvet och värmen i
naturen fly sin kos». Med den allbekanta fantasien
(skrifven kanske redan 1832):
Jord och himmel jag
Glömmer natt och dag
Och på dig jag endast tänker —
inleder Bottiger sina erotiska dikter. Det är till ett
blott drömt ideal han trår, och med undantag af
ett par stycken (såsom Vårmorgonen och Maj visan)
hafva alla samma öfversvinnelighet. Så en följd, där
Silvio tolkar sin saknad efter den tidigt bortryckta
Laura, en diktserie, som enligt Wirsén har till
bakgrund »en ren ungdomskärlek, som ej hann sitt
mål». Ett mera äkta uttryck har denna längtan
och saknad fått i de »Blad på Disas graf», i hvilka
Bottiger på sin ålderdom klagade sorgen efter sin
bortgångna maka, Esaias Tegnérs dotter.
Hvad man med ett ord oftast saknar hos
Bottiger det är omedelbar värme, temperament. Må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
