Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
var Carl August Hagberg, då docent i Upsala,
sedermera professor i Lund och berömd såsom
Shak-speres öfversättafe. Denne tog sig här anledning
att fördöma icke blott Almqvists författarskap utan
hela den romantiska skolan med dess läror, i
hastigheten däri inbegripande äfven Goethe såsom
dess upphofsman. Romantiken, hette det här, hade
utlofvat en ny tid, då andakten skulle »återvända
i dufvoskepnad öfver jorden», och hade upplifvat
»de urgamla idéerna om den sköna konstens
förhållande och beroende af något djupare, sedligt
eller heligt», men »det heliga — det är
naturkraften; det sköna — det är vällusten... Du torde väl
ej förkättra mig, om jag påstår, att detta är den
religion i konsten, hvilken Goethe och hela den
tyska skolan gifvit oss i utbyte mot de förra
förvillelserna.»
Dessa yttranden upptogos till bemötande af
Atterbom i hans nästa Törnros-recension med
beklagande, att slikt kommit »från en man med
omiss-känlig talang, som tvifvelsutan icke kommer att
länge stanna inom en så trång synkrets». Måhända
har Atterbom redan haft en aning om, att det
fanns en gryende opposition; några år senare skulle
han få en bitter erfarenhet häraf.
Strax i början af sina »Grupper och
Person-nager» berättar Sturzen-Becker, hurusom det redan
på 1820-talet fanns rätt mycken emancipationslusta
bland ungdomen i Uppsala, och att i hans eget lag,
till hvilket bland andra hörde C. A.‘Hagberg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
