Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
E. V. Ruda1, man brukade roa sig med »bouts
rimés», som parodierade det fosforistiska
grannlåts-manéret. Slikt var ju oskyldigt nog, men det visar
i alla fall, att kritiken var vaken, och Hagbergs
nyss anförda artikel bär vittne om huru den vuxit.
Det dröjde emellertid ännu några år innan den
öppet trädde fram i Uppsala; det skedde först sedan
Geijer brutit isen för de unga. De sista åren af
1830-talet beteckna i själfva värket det uppenbara
omslaget i de literära åskådningarna, liksom inom
politiken samtidigt kampen står som hetast mellan
det gamla systemets anhängare och de liberale.
År 1837 hade Atterbom utgifvit en samlad
upplaga af sina dikter och därvid tagit upp äfven
en del af sina alster från kampperioden i ungdomen,
Detta gaf pressen anledning att sysselsätta sig med
honom, och uti Aftonbladet syntes en hel
artikel-följd med titel: »Återblick på den nya skolan».
Den rent skönliterära synpunkten kommer här icke
mycket fram; det heter att frigörelsen från den nya
dogmatismen (d. v. s. fosforismens) skett helt enkelt
på det sätt, att »nationen ledsnat» därvid. Som
man kunde vänta är det de politiska förhållandena,
som hufvudsakligen upptaga författaren, och
betecknande nog framhäfves det beträffande
fosforismens kamp mot akademismen såsom en olycka,
hurusom efter 1809 »den nyfödda yttranderätten
1 Denne begåfvade författare, som afled helt ung 1833,
fick en mycket sympatisk minnesruna af Atterbom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
