Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
uppsatser, som där skrifvits af andra yngre
akade-mici, främst bland dem Bernhard Elis Malmström.
Han offentliggjorde i Eos icke blott några af sina
vackraste dikter utan ock en liten afhandling,
hvilken säkerligen var afsedd att vara de unges
program och uppgörelse med de gamla.
Den hade till titel: »Blick på svenska
vitterhetens närvarande tillstånd» och är alltigenom ett
angrepp på fosforisterna, hvilka Malmström klandrar
för den hätskhet, hvarmed de bedömt gustavianerna.
Att deras åsikter trängt igenom, erkänner han,
liksom deras förtjänster om studiet af vår
literatur-historia, men att den svenska literaturen kommit
att intaga en värkligt hög plats, det berodde icke
på dem utan på Tegnér och Geijer, Eing och
Stagnelius. »Dessa och inga andra äro de, som
tala den svenska poesiens tungomål, som äro
nationens älsklingar, med ett ord dess skalder.»
Malmström vänder sig därefter till »den epok inom
vitterheten, som vi stundom med stolthet kalla vår.
Hvilken är dess karaktär? Den, skulle måhända
en spefågel säga, att den ingen karaktär äger. Jo,
tyvärr, den äger karaktär, den äger sjuklighetens...
Den klänger mellan materialism och spiritualism
eller stöper dem tillsammans på ett sätt, som väl
kan vara nyfransyskt men därför icke mänskligt.»
Spiritualismen uttalar sig hos Atterbom i en
skönhet, som är oupphinnelig, men den har »genom
mängden af beundrare och imitatörer skapat en
egen gråtmild vitterhet, hvars nota characteristica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
