Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
bladet var Malmström, som här införde både
filosofiska och literära uppsatser jämte flere dikter.
Äfven Bergstedts signatur syntes någon gång här1.
Fosforisterna hade vant publiken vid sina
filo-sofiskt-estetiska termer, och Atterbom var mycket
svag för att inleda sina literära uppsatser med en
filosofisk deduktion, som ibland kunde antaga
betänkliga proportioner. Hegelianerna äro minst lika
säkra i sin terminologi, men man får medge, att
de äro mindre diffusa, såsom ju ock höfdes män
med en slik logisk träning. Huru mycket de
genom denna vunnit i värklig klarhet, skall jag
alldeles icke försöka uppskatta, men om män sådana
som Hagberg blefvo goda kritici, så är jag för min
del böjd att skrifva detta ej deras filosofiska
skolning till godo, utan deras breda bildning, vidsträckta
literaturkännedom och sunda omdöme i allmänhet.
Det stöd, som det estetiska systemet lämnade, visade
sig åtminstone icke alltid vara att lita på. Då
Hagberg t. ex. i en recension af fru Knorrings
romaner (Studier etc. 1844) finner, att denna författarinnas
»Förhoppningar» öfverensstämmer med »diktartens
idé», och därför lofordar boken, så har däremot
en annan recensent (i Intelligensbladet) funnit sig
mindre tilltalad af den och karakteriserar den såsom
»en hvardagsteckning af allra hvardagligaste slag»,
hvarför han också mycket riktigt uttryckligen
förklarar att slika berättelser »icke äro romaner, ty
1 En bland Hegelianisniens ifrigaste motståndare synes
ha varit E. A. Carlstén, hvilken en tid var medarbetare i Frey.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
