Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
En af medlemmarne i denna grupp, Bernhard
Elis Malmström, påkallar vår närmare
uppmärksamhet.1 Före sitt uppträdande i Eos hade han
gjort sig känd genom en dikt Ariadne, hvilken
vittnar om författarens sympatier för den antika
literaturen; den följdes af ett par andra större
poetiska försök, men det var först med sina i den
nämda tidningen offentliggjorda mindre dikter —
bland dem »Odmjuker er» och »Hvi suckar det så
tungt uti skogen» —, som han slog igenom. Och
då han i december 1840 aflagt sin kandidat-examen,
bragtes honom budet, att akademien med sitt stora
pris belönat hans elegi Angelika. Därmed var hans
skalderykte befästat, och i kalendern Linnæa
Bo-realis, de unga Uppsalapoeternas organ 1841—42,
var Malmström den främste.
Men denna vackra vår följdes ej af någon rik
sommar. När Malmström 1847 hemkommit från en
färd till Italien, förstummades nästan hans sång.
En och annan minnesruna öfver någon bortgången
lärare eller vän, det var allt. Som talare blef han
allt mer uppskattad och yttre utmärkelser fattades
ej häller; 1850 kallades den 34-årige docenten att
1 Född 1816 blef M. student i Uppsala 1835, aflade
teologisk examen ett par år senare, men kvarstannade vid
universitetet under studier af klassiske författare och blef fil.
magister 1842, docent 1843. Efter att länge hafva uppehållit
Atterboms professur blef han efter dennes död e. o. och 1859
ordinarie professor i estetik; död 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
