Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Några mera smältande värser finnas knappt på
svenska; utan en enda vårdslöshet, en enda
hårdhet, en enda öfverdrift smyger sig den mjukt
böljande rytmen efter stämningens blida vemod. Men
då man läser Angelika eller någon af de andra
elegierna, kan det till slut hända, att man ertappar
sig med en önskan, att dessa i afmätt takt
oaflåt-ligt framrullande vågor ville bryta sig mot något
skär. Till och med en af Malmströms mest afgjorda
beundrare har en gång låtit undfalla sig en klagan
öfver det »något entoniga musikaliska välljudet».
Malmström rent af slipade sina distiker, som
ro-marne sina marmorstatyer, och den glänsande ytan
kyler. Tegnér sade om Malmströms första dikt
Ariadne, att hon »icke var nog naken för antiken»,
och man förstår hans mening, då man flyttar
blicken till Runeberg, föremålet för Malmströms
beundran. De modärna värsformerna inneburo kanske
mindre fara, men då Malmström närmast följer an-,
tiken röjer han lättast, att han är en förstucken
romantiker.
Men dock af annan art än en sådan epigon
som Nybom; en ytterst karakteristisk motsats
präglar deras erotiska dikter. Den nyssnämdes blossande
sensualism är hos Malmström bytt i den djupaste
vördnad för kvinnan — man läse t. ex.
»Segrarin-nan». I Angelika firade han minnet af sin
barndoms lekkamrat och älskade. Om man får tro en
berättelse af en hans vän från studentåren, hade
han då gripits af en djup böjelse för en ung flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
