Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
i Uppsala, men aldrig vågat tillstå sin kärlek.
Måhända ansåg han det orätt att binda någon annan
vid sitt mörka lynne, måhända har äfven hans klena
ekonomi gjort honom till en plikt att tiga här som
annars.
Men ditt milda väsens frid
Vågar jag ej störa.
Vakna, somna, blyg och blid!
Ingen skall dig röra.
Men din ljufva andedräkt
Må till mig hvar vänlig fläkt
På sin vinge föra.
(Ur »Blomman» 1842).
»Blyg och blid» är Malmströms erotik, alltid
ren och nobel till sin anda. Saknar man där den
kraftigare personliga aksenten, så låg det i den
försynthet, som hindrade honom att ge sig själf ens
i dikten annat än antydnings vis. En gång har han
biktat sitt inre, det är i den gripande elegien
»Enslighet», skrifven kort före hans bortgång och
funnen bland hans efterlämnade papper.
Men jag är ensam ställd vid gränsen af lefnadens sommar,
ensam i glädje och sorg får jag förbida dess höst.
Ingen maka värmer mitt hem, min bädd och mitt hjärta,
stojet af lekande barn aftnarnes tystnad ej stör.
Yttersta länken jag är i fädrens omätliga kädja,
många årtusendens blod släcker sin gnista i mig.
Syndare är jag förvisst, men hvad gjorde jag dock att
förtjäna
mera än mången, o Gud! sådan förbannelses dom?
»Sådan förbannelse», svarar du mig, »har tusende drabbat,
hvilka med renare dygd sökte min kärlek än du».
Malmströms slutenhet misstyddes af samtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
