- Project Runeberg -  Svensk literatur vid adertonhundratalets midt (1830-1860) /
228

(1903) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

med romantiken. Denna är, heter det här, »till sitt
väsen ingenting annat än en förening och
förmedling af Fichtes subjektiva princip med Schellings
subjektiva metod». Det är egentligen från
filosofisk synpunkt Malmström här betraktar riktningen,
därvid stödjande sig på sin mästare Hegel. Liksom
denne sätter Malmström mot hvarandra historiskt
som begreppsmässigt den klassiska och den
romantiska konsten, antikens och de kristna tidehvarfvens.
Den konstitutiva skilnaden anger han med
följande ord:

För de gamla var skönheten det högsta; för de modärna
är den det icke mera, och när således dessa röra sig inom
dess sfär, sker det med det medvetande, att de kunnat röra
sig inom en annan och högre. Just däruti ligger den
romantiska konstens på en gång företräde och underlägsenhet. Den
är fri, men den kan äfven blifva själfsvåldig. Den kan med
fullt medvetande och obehindrad själfbestämning röra sig inom
konstens gränser, men den kan äfven öfverskrida och
konfundera dessa. Friheten är således det, som skiljer icke allenast
klassisk och romantisk konst utan äfven antik ock kristlig
världsåsikt i allmänhet, och friheten är kristendomens
lifsele-nient...

Genom lutherdomens tro återfördes anden visserligen,
ehuru icke fullkomligt, till sig själf; den nyare tidens filosofer
hafva fortsatt hvad Luther börjat, och mänskligheten skall icke
i sina bemödanden stanna, förrän den uti förmedlingen af tro
och veta, vara och tänka har funnit den inre försoning, den
nödvändiga frihet, som den i årtusenden sökt. Och en bland
de mest högljudda röster för denna frihet är just den
romantiska skolans. Dess värksamhet är i denna mening progressiv
och kristlig. Den är det i den mening, som den fortsatt
reformationens värk och arbetat i protestantismens anda; men
om den — hvilket beklagligen än händelsen — förfärad öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 8 15:16:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svli1830/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free