Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
motion sommaren 1827, fann Runeberg tillfälle till
en icke ringa poetisk alstring.
Under studentåren hade Runeberg mången
gång att kämpa med försakelser, men han var icke
den, som lät sig nedböja af slikt. Med gladt mod
bar han detta, och i sällskapslifvet var han som i
pojkåren en uppsluppen skämtare. Men ur hans
diktning från åren 1827—28 få vi ett annat intryck
af den unge skalden. Där träder emot oss bilden af
en yngling, som är upptagen af sin inre värld, hvars
själ fylles af en ideell trängtan, hvilken i dess
ungdomliga abstrakthet låter honom se det jordiska
blott som ett hinder för människans sträfvan att
höja sig till det himmelskt sköna och goda. Tröst,
Till* Ungdomen, Till den ålderstigne, Det ädlas
seger, — slika abstrakta ämnen besjunger han nu,
och i dessa poems hållning och stil märka vi
inflytandet från Tegnérs reflexionsdiktning. I några andra
dikter däremot framträder en kraftig sinnlighet,
och tanken föres därvid till Stagnelius, jämväl
därför att värsmåttet stundom är antikt. Brytningen
mellan de ideala krafven och värklighetens
oförmåga att .motsvara dem ger ofta en dyster prägel
åt dikterna.
Ack, le och njuta — det var barnets lott,
och ynglingens är strida och försaka,
heter det i Barndomsminnen. Runeberg, annars så
meddelsam, berörde ej häller gärna denna period af
sitt lif, då han mistat jämnvikten i sinnet, men som
säkert varit af stor betydelse för hans utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
