Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
om den här och där förekommande paralellismen i
uttryckssättet. Hvad själfva grundstämningen
beträffar, återfinnas här icke de egenskaper, hvilka
vi lärt oss anse såsom karakteristiska för de finska
skalder, som förut diktat på svenskt språk, Frese,
Creutz, Franzén; ofta går där väl äfven här en
elegisk ton igen, men andan är dock en helt annan.
Den, så vidt jag kunnat finna, älsta dikten i
den nya stilen är »Mötet», stammande från slutet
af 1828.
Hon stod vid hasselhäckens dörr,
den flicka, som jag älskar mest —
så börjar älskaren, hvilken här har ordet, sin
berättelse och skildrar sedan, huru han, »gömd i
närmsta buske», iakttager henne. Hon betraktar
en björk, hvars stam bär bådas namn, och erinrar
sig »den flydda vännens kända drag», medan denne
finner det »ljuft att tänka på de kval den hulda
led för mig».
Blott därför var jag otacksam
Och skyndade ej genast fram.
Men fjäriln flög till blommans knopp,
Och blomman gaf sin purpurmund,
Och trasten sjöng i björkens topp,
Och hennes make kom på stund;
Då nämde jag min flickas namn,
Sprang opp och flög i hennes famn.
Denna dikt jämförd med de äldre yppar redan
ett och annat om den nya stilen. Vi finna ej mera
en direkt känsloutgjutelse, mer eller min,dre
deklamatorisk eller rent lyrisk, utan en bestämd
situa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
