Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
tion, hvilken tjänar som omklädnad för stämningen.
Detta går igen i Idyll och epigram; dikterna där
skilja sig från »Mötet» icke till anda och stämning,
men väl genom den fastare, mera konsentrerade
formen. Stundom kunna de (såsom n:r i och 25—27)
rymma en hel liten berättelse, oftare blott en
epigramatiskt förtätad kärlekens lefnadsfilosofi.
Bland många dylika väljer jag följande exempel:
Gossen hann till femton år — och trodde
ej ännu att kärlek fanns i världen,
och han lefde fem år till — och trodde
ej ändå, att kärlek fanns i världen.
Kom så oförtänkt en bildskön flicka,
som på några timmar honom lärde,
hvad han under tjugu år ej fattat.
Kärleken — det är ämnet för Runebergs sång
o 0
nu sorn förut. I några värser, dem han i
»Molnets broder» lagt i flickans mun, säger han själf:
När ett hjärta mött ett annat hjärta
Ringa blir då hvad förut var mycket,
Jord och himmel, hemland, fader, moder;
Mer än jorden sluts då i ett famntag,
Mer än himlen ses då i ett öga,
Mer än moders råd och faders vilja
Hörs då en suck, som knappast höres.
Man kunde sätta dessa rader som motto på
hela samlingen »Idyll och Epigram». Som trolofvad
och som nygift njöt Runeberg sin unga
kärlekslycka och den besjälade hans sång. Den svärmiska
öfversvinneligheten från ynglingaåren och
brytningstiden är försvunnen och med den de abstrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
