Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
ver härom 1839 till sin tyske vän och öfversättare
Grot: »År 1826 började jag Älgskyttarne med varma
minnen af de ödsligt sköna näjder, de änkla, groft
tillhuggna, men allvarliga och innerliga människor,
bland hvilka jag de tvänne föregående åren lefvat.
Om någon målning i min dikt lyckats att väcka
intresse, har det skett blott för det intressanta i det
original jag haft att kopiera.» Medan Runeberg
förut egentligen blott känt koloniserade svenskar
och haft en falsk uppfattning af de äkta finnarne,
lärde han nu hos dessa uppskatta »en patriarkalisk
änkelhet, ett djupt manligt tålamod, en medfödd
klar blick i lifvets innersta förhållanden».
Den nya dikt, som kom till 1826, hette
Älgjakten. Runeberg uppläste sitt nya värk för några
sina närmare vänner, hvilka mottogo det med
hänförelse och i sin ifver började tänka på att få det
tryckt, men själf var Runeberg icke fullt belåten.
Han lät handskriften hvila och tog fram den först
sedan den första diktsamlingen utkommit 1830.
Under detta och följande år omarbetades det hela
fullständigt, och efter en ytterligare revision af språk
och meter sågo äntligen Älgskyttarne ljuset i
sep-temper 1832.
Af den äldre Älgjakten finnes mänuskriptet
blott delvis i behåll, men vår kunskap om den
fullständigas af ett par upplysningar från annat håll.
Den var ännu såsom af titeln framgår väsentligen
en skildring af själfva jakten, som med sin bredd
skulle värkat tröttande på läsaren. Kommen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
