Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
insikt härom, offrade Runeberg i det helas intresse
beslutsamt två hela sånger, hvilka sedan förkommit.
I stället införde han frierihistorien och fick därmed
en berättande tråd, som höll tillhopa de olika
episoderna. »Männernas lyckade jakt och de älskandes
raska förlofning» blefvo sålunda diktens båda
grundtema.
En redogörelse för berättelsens gång torde väl
vara öfverflödig här såväl som i fråga om
Runebergs öfriga värk. Hufvudsaken är icke häller den
yttre handligen, utan karakteristiken af det finska
folket, dess lynne, dess seder och lefnadssätt i en
af modern civilisation så godt som oberörd afbygd.
Det är en poetisk omskrifning af den värklighet
Runeberg själf skildrat i sin teckning af Saarijärvi,
men då denna har en tämligen mörk prägel, där
fattigdomen, den hårda kampen för tillvaron och
naturens karghet framförallt understrykas, så har
skalden i dikten mildrat detta. Dugligheten och
raskheten, förnöjsamheten och gästfriheten gifva här
en hurtig och glad ton åt det hela, som ock till
bakgrund har den nordiska naturen i dess
vinterliga friskhet. Det är en hel rad präktiga gestalter,
som passera förbi, änkla bönder allihopa, af samma
grundtyp, men dock tillräckligt individualiserade för
att värka lefvande. En karakteristisk motsats till
finnarne har Runeberg fått genom införandet af de
ryska landthandlarne med deras sorglösa lefnadslust.
Formen för sin dikt har Runeberg hämtat från
antiken; icke blott värsmåttet, hexametern, stam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
