Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
mar från skaldefadren Honierus utan mera därtill.
Så de stående epiteten: »den välförståndige Petrus»
ocli »den vördige tiggaren Aron», eller t. o. m. rent
greciserande: »den brunskäggyfvige Ontrus», — en
alldeles osvensk form, som antiköfversättarne infört
och omhuldat. Vidare de utförda liknelserna, som
bli till små fristående skildringar: Petrus beskrifver
utförligt träds och buskars fröjd, då i morgonens
prakt ett rosigt moln sänder ut sina fläktar, för
att till sist tillämpa denna bild på gossarnes
bäf-van, då de åhöra Hedda. Och i femte sången, där
den gamla Rebecka ondgöres öfver flickans
samspråk med Matthias, friaren, heter det:
Men, som då noten en kväll af fiskare kastas i lugnet,
Varpet i början är blankt och knappt vid flaruena krusas
Tills omsider det tränges ihop, och fiskarna stängda
Spritta ur sjön och vågen i rörelse bringas och häfves,
Så vid den åldrigas tal, ju närmre sin mening hon
hopdrog,
Skiftade främlingens anletsdrag från lugn och till vrede.
Slikt är sinnrikt och som oftast äfven
poesi-rikt, men gör skildringen ej blott bred utan
stundom äfven tung. Det episka manéret visar på sina
ställen sin afvigsida. En bland de minst lyckliga
episoderna i dikten är den, där Aron skildrar sin
stadsresa; hans äfven tyr äro berättade med torr
kari-kering utan humor, och här förekomma ock
följande beryktade värser:
Men där stod vid min sida en man, som sopade flitigt
Vägen och sköt med sin kvast den ymniga smutsen
i högar.
Honom med önskan att fråga om allt tilltalte jag slutligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
