Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Åt detta ställe hade redan Orvar Odd
synnerligen roligt, och med skäl, ty här har
antikefter-härmningen spelat Runeberg ett spratt. Att en
gatsopare omtalas gör naturligtvis ingenting i och för
sig; det löjliga ligger ej i »realismen» utan just i
den »episka bredden», som, i stället för att låta
Aron helt enkelt framställa sin fråga, spinner ut
denna obetydlighet till tre värser och därigenom
värkar parodiskt.
Det var nog många flera än Sturzen-Becker,
som funno Älgskyttarne prosaiska och tråkiga i
jämförelse med samtidens äfventyrsromaner eller
pikanta följetonger, fastän de icke tordes säga detta
offentligt. De däremot, som i likhet med Runeberg
blifvit närda af antiken, återfunno med förtjusning
en stil, som blifvit dem kär, behandlad med en
mästares säkerhet, — vi ha redan sett uttryck af
Malmströms hänryckning — och af dessa slogs det fast,
att Älgskyttarne voro ett mönstergillt epos. Men
en värklig folkdikt blefvo de dock ej; i sin
recension af Fjalar intygar Snellman, att af Runebergs
skapelser denna i Finland är »minst läsen och minst
förstådd», och förhållandet var nog detsamma i
Sverige. Sedermera har dikten blifvit känd genom att
läsas i skolorna, men gifvetvis är detta icke den
rätta tidpunkten att göra den uppskattad Med sin
stilrenhet är den mer respekterad än älskad.
Jag nämde nyss termen realism. Man skall
ihågkomma, att det då var något okändt att på
prosa få se en så änkel, rättfram berättelse om
all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
