Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Den blygsamma stolthet och den fasta förtröstan,
som lägger detta afslag i Pistols mnn uppenbara
på en gång det största hos det finska folket.
Sagt; men i högre gestalt sig reste den ädle majoren,
fullare svällde hans barm och hans blick, förklarad och manlig,
mätte soldaten; han teg, han kände sitt hjärta förstoras.
Finland stod för hans själ, det kulna, hans torftiga, gömda,
heliga fädernesland, och den gråa kohorten från Saimens
stränder, hans lefnads fröjd, hans femtioåriga stolthet,
trädde på nytt för hans syn med hans vapenbroder, som fordom
flärdlös, trumpen och lugn, med en järnfast ära i djupet.
Åter och åter hafva dessa oförlikneliga rader
upprepats, alltjämt stråla de med samma glans.
Orden äro änkla; blott en skälfning i stämman vid
det i värsens begynnelse framkastade »heliga
fädernesland» förråder den djupa rörelse, det väldiga
patos, som strömmar genom dem. Det kan vara
fråga om, huruvida det senare lyckats Runeberg
att med så förtätad stämning gifva idealbilden af
sitt folk i dess stränga storhet. Här tonar temat
till Fänrik Stål ined den imponerande bredden af
en unison kör.
I jämförelse med Julkvällen måste Nadeschda
träda tillbaka; egendomligt nog var förhållandet vid
tillblifvandet omkastat, i det att Runeberg lade den
förra diktningen åt sidan för att med stor ifver
kasta sig på utarbetandet af den senare, hvilken
ock utgafs ett halft år tidigare. Medan han annars
själf uppfunnit de änkla fablerna till sina dikter,
är ämnet här hämtat från en rysk sägen. Genom
sin vän Grot hade Runeberg förvärfvat någon
känne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
