Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom om ryska förhållanden, hvilken nu kom honom
till godo. Af handskriften framgår, att dikten
utarbetats i följd från början till slut med undantag
af fjärde, sjätte och större delen af åttonde sångerna,
hvilka innehålla styckets höjdpunkter, i lyriskt
hänseende kärleksduetten mellan Wollmar och Nadeschda,
i dramatiskt scenen mellan Dmitri och modern.
Härtill kan man lägga det präktiga uppträdet
mellan Potemkin och generalerna i sjunde sången.
Om Nadeschda icke i och för sig kan göra
anspråk på så kungligt hög rang som dess grannar
i Runebergs alstring, så är dikten dock i flera
afseende synnerligen märklig. I omväxling och
rörligt dramatiskt lif är den öfverlägsen de föregående,
och måhända sammanhänger därmed, att Runeberg
nu öfverger hexametern och använder växlande
värsformer i de nio sångerna. Denna vändning till
en mera modern epiks former har skalden måhända
företagit på den af honom så högt beundrade
Almqvists auktoritet; åtminstone är metern i sjätte
sången lånad från »Arturs jakt».1 Dock har
värsbe-handlingen äfven i Nadeschda ett visst antikt tycke.
Värdt att lägga märke till är äfven, att Runeberg
nu för första gången går tillbaka till en förfluten
tid, medan han förut ju ansett all historisk
diktning vara dömd att misslyckas på grund af oinöj-
1 Man har påpekat motivets likhet med Amorina, där
jämväl två bröder älska samma flicka, men detta uppslag är
ju så pass änkelt och ofta användt, att en afhängighet
svårligen låter sig uppvisa.
xS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
