Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se en svensk egendomlighet, och man kunde
numera till stöd för denna sats åberopa äfven de
senaste stora svenska prosadikterna, Heidenstams
Karoliner och Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga
och Jerusalem. Runeberg var nu visserligen svensk
till härstamning, men icke till kynne, och (hvad
det nu beror på) denna cykliska form låg icke lätt
tillgänglig för honom. Hela hans utveckling syntes
ju tendera åt ett annat håll, och där är ett stort
språng från Kungarne på Salamis till Fänrik Stål,
från den aristokratiska antikefterbildningen till den
folkliga balladen. Hade Runebergs författareskap
genom någon olycka afstannat 1845, så hade lians
rykte som en stor skald varit befäst, men knappast
skulle det fallit någon in, att vi förlorat en stor
nationellt folklig skald.
Likväl saknas icke alla förebud. Tillbaka öfver
sina stora episka dikter kunde Runeberg anknyta
vid den tid, då han också öfvade sig i den
lyriskt-episka balladformen, då han efter Herder tolkade
sången om Chevyjakten och annat liknande. Och
äfven i ett annat afseende närmar sig Runeberg
nu sin egen äldre poetiska stil. Af Atterbom hade
han på 1830-talet med allt skäl blifvit
karakteriserad såsom realist, men den fortgående utvecklingen
hade medfört en stor förändring. De episka
utkasten från 1820-talet äro fyllda af smådrag,
sprungna ur iakttagelser ur värkligheten, men
dessa reducerar Runeberg allt mera och når då
den starka stilisering, som kännetecknar Kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
