Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°4
kologi hos honom, för han var en sund och normal
människa!». Detsamma gäller Runebergs diktning;
det finnes stora lifssfärer, dem han ej berört, liksom
han på det intellektuella området hade sin
begränsning. Han hade ett lefvande intresse för
människor och hade sin fröjd åt originella förteelser, men
han måste dock hos dem äfven se det gemensamma,
som förbinder oss alla. Såsom sina tre stora
läromästare för lifvet räknade han en sånglärare
Ehn-ström, en tullförvaltare Dreilick och possessionaten
Duneker, en son till den bekante krigaren, ingen
af dem utmärkt i literärt eller vetenskapligt
hänseende, men duktiga karlar, hvilkas storhet låg i
deras karaktärer, 5 pliktuppfyllelse i en trång krets,
och som däruti voro hans själsfränder. Han var
nöjd med de vänner och det umgänge, som en liten
landsortstad kunde erbjuda, blott han kunde finna
goda människor. Optimist var han som i sin
diktning så ock i sin kärleksfulla syn på lifvet och världen
omkring sig, där intet var för ringa för honom.
Däraf hans stora, kanske ej så mycket väckande,
som sedligt uppfostrande betydelse för hela sin
om-gifning. Och nog kan Runeberg teckna karaktärer,
fast det sker i stora drag och med framhäfvande
af det mänskligt värdefulla. Det triviala, som
romantiken flydde, det tar han upp och adlar i sin
dikt. Han uppsöker där den poesi, som finnes i
de ursprungliga och allmänt mänskliga
förhållandena, som i alla tider varit och skola vara tema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
